J.C. Kempe blev 1836 ensam ägare till firma Johan Wikner & Co med en vattensåg i Moälven vid Moliden i norra Ångermanland samt rederiverksamhet och fastigheter i Härnösand.
Eftersom sågverket låg långt in i landet arrenderades en lastageplats vid Domsjöhällan söder om Moälvens utlopp i Örnsköldsviksfjärden. År 1838 köpte J.C. Kempe lastageplatsen i samband med förvärvet av en gårdarna i Domsjö.
År 1847 anlade J.C. Kempe ytterligare en vattensåg i närheten av Mellansel, vanligen kallad Selssågen. Ungefär samtidigt utvidgades verksamheten i Mo med en smedja för tillverkning av stångjärn och manufaktur. År 1866 tillkom en två ramars ångsåg på lastageplatsen i Domsjö, varvid Selssågen såldes.
Mo och Domsjö AB
När J.C. Kempes arvingar efter hans död bildade Mo och Domsjö AB (Modo) ingick förutom industrierna i Mo och Domsjö även en hel del skogsegendomar längs Moälven.
När Mo och Domsjö AB bildats efter J.C. Kempes död blev sonen Frans Kempe VD 1884. Under hans ledning förvärvades vattensågen i Håknäs vid Öreälven, inklusive lastageplatsen Kylörn, år 1899. Håknässågen hade en relativt stor produktion men var samtidigt omodern.
Anledningen till att Mo och Domsjö köpte Håknäs såg var framför allt de stora skogsegendomar utmed Öreälven som hörde till. Bolaget köpte dessutom stora egendomar längs Moälven, Gideälven och Husån plus ytterligare en del mark längs Öreälven.
För att fullt ut kunna utnyttja bolagets skogsegendomar i norra Ångermanland anlades en ångsåg på Norrbyskär utanför kusten en bit norr om Öreälvens mynning. Det nya sågverket togs i drift 1895 och samtidigt lades verksamheten ned vid vattensågarna i Mo och Håknäs. En stor del av arbetarna flyttades till Norrbyskär, som formellt kallades för Mo ångsåg.
Hörneå AB
År 1903 förvärvades Hörneå AB med en vattensåg i Hörnefors samt, framför allt, stora skogsegendomar. Sågverket lades ned samma år. Samma år utvidgades också Mo och Domsjös verksamhet med en sulfitfabrik på mark belägen inom Hörnetts by vid Moälvens utlopp, inte långt från Domsjö sågverk. År 1906 togs ytterligare en sulfitfabrik i drift, nu i Hörnefors.
Gideå & Husums AB
Dessutom köptes häften av Gideå & Husums AB. Köpet omfattade omfattande ångsågen i Husum, det nedlagda järnbruket Gideå bruk samt omfattande skogsegendomar vid Gideälven och Husån. År 1909 övergick bolaget helt i Mo och Domsjös ägo. Samma år brann dock Husums sågverk ned och återuppbyggdes inte. I stället anlades 1919 en sulfatfabrik i Husum.
Ett vattenkraftverk anlades vid Gideå bruk i Gideälven 1914 för att försörja Hörneforsfabriken med energi. Samtidigt gick sågverken i Norrbyskär och Domsjö över från ångdrift till eldrift. När Husumfabriken byggdes anlades för dess kraftförsörjning ytterligare ett kraftverk i Gideälven, nu i Gideåbacka.
Sandviks Ångsågs AB
Nästa stora företagsförvärv skedde 1915 i och med köpet av Sandviks Ångsågs AB i Holmsund vid Umeälvens mynning. Med sågverket följde skogsegendomar vid Umeälven, Vindelälven och Sävarån omfattande omkring 125 000 hektar. Sandvik blev ett dotterbolag i koncernen under ledning av Frans Kempes son Carl Kempe.
Ett annat större skogsförvärv skedde genom inköpet av Örnsköldsviks ångsågs AB 1925. 1916 utsågs Carl Kempe till Frans Kempes efterträdare som VD för Mo och Domsjö AB. Frans Kempe satt dock kvar som styrelseordförande fram till 1922 och behöll ett stort inflytande över bolaget. Som styrelseordförande efterträddes Frans Kempe av sin bror Seth Kempe.
1921 hade Mo och Domsjö AB 1 400 anställda. Styrelsen bestod av Frans Kempe (ordf), A.G.M. Hernmark, Erik Kempe, Carl Kempe (VD), E.A.S. Rålamb, T. Strömman och Ernst C. Treffenberg.
Expansion
Under 1920- och 1930-talen förlorade sågverksindustrin alltmer i betydelse, medan produktionen av pappersmassa och andra produkter blev allt viktigare. Inom industriområdet i Örnsköldsvik (Hörneborg och Alfredshem) började koncernen 1930 tillverka träfiberplattor i bolaget Mo och Domsjö Wallboard Company AB, som 1938 fick namnet Mo och Domsjö Treetex AB. En klor-alkalifabrik tillkom 1936 och en sulfitspritfabrik 1940.
En trähusfabrik anlades 1942, senare kallad Modohus. Carl Kempes kusin Erik Kempe, son till Seth M Kempe, blev vd 1949, och flyttade huvudkontoret till Örnsköldsvik. Han var för övrigt den sista verkställande direktören för Mo och Domsjö med namnet Kempe. När han avled 1959 efterträddes han av Bengt Lyberg.
Pappersbruksepoken för Mo och Domsjö inleddes 1951 då Hörnefors finpappersbruk togs i drift. Emellertid såldes både Hörnefors massafabrik och pappersbruk endast 10 år senare (1961) till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, NCB. 1960 hade Modo 5 400 anställda.
Kemisk industri
Under andra världskriget hade Modo utvecklat den kemiska industrin, och verksamheten fortsatte med etanol som bas i långt större utsträckning än vad de egna spritfabrikerna kunde leverera. Domsjö kom därför att importera stora mängder etanol från hela världen.
I samband med den petrokemiska industrins utveckling beslöt Modo att bygga huvuddelen av sin kemiska industri på eten som bas, och flyttade den verksamheten till Stenungsund 1963. Den kemiska verksamheten blev 1970 ett eget resultatområde Modo Kemi.
Konsumentprodukter
Modo startade också det som senare skulle bli Modo Konsumentprodukter genom köpet av Mabelpap i Belgien 1963, Pauliströms bruk 1964 och Cellvabruken AB 1965.
1970 köptes Bruzafors-Hällefors med pappersbruk i Silverdalen och grossistföretaget Svenskt Papper. När sedan den första finpappersmaskinen i Husum startade 1972 och följdes av en andra maskin 1976 var grunden lagt för resultatområdet Modo Paper. Dit hörde även pappersbruket i Pont Ste Maxence i Frankrike, där Modo först blev delägare och sedan ensam ägare på 60-talet, och den tredje pappersmaskinen i Husum, som byggdes 1986.
När Matts Carlgren tillträdde som vd 1971 efter Bengt Lyberg, var hans första större åtgärd att sälja Modo Kemi till Statsföretag. 1974 hade Mo och Domsjö AB 7 900 anställda. Styrelsen bestod av Sven Häggkvist (ordf), Ragnar Kempe, Ernst Berglund, Tore Browaldh, Matts Carlgren (VD), Stig Kempe, Lars Nabseth och Wilhelm Peppler samt Torsten Johansson och Rune Jonsson som representanter för de anställda.
Namnändring
År 1988 skedde två stora företagsförvärv. Holmens Bruk AB och AB Iggesunds Bruk. Sedan företaget omorganiserats, och Modo Paper samt Domsjö Fabriker sålts 1999, ändrades bolagsnamnet till Holmen AB den 14 februari 2000. Huvudägare idag är familjen Lundberg.
År 2000 bildades Modo Paper AB av MoDo AB och SCA. Fabriken i Husum tillfördes det nya bolaget. Bara nåt år senare övertogs Modo Paper AB av det finska företaget Metsä Board.
En del av texten är från Wikipedia.
Källor:
- Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
- Svensk Industrikalender 1921
- Svenska Industrikalender 1974
- Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
- Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
- Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Läs mer:
- Ägarutredningen – Kempe/Carlgren
- Koncentrationsutredningen – Kempe
- Kempe
- Om den svenska skogen – Gideå & Husums AB
- Den svenska skogen – Wilhelm Röhss & Co
- Den svenska skogen – Ljusne-Woxna AB
- Om den svenska skogen – Ströms Bruks AB
- Den svenska skogen – Bergvik & Ala
- Den svenska skogen – Marma-Långrörs AB
- Om den svenska skogen – Olof Wijk & Co
- Den svenska skogen – James Dickson & Co
- Den svenska skogen – Kopparfors
- Om den svenska skogen – Wifstawarfs AB
- Den svenska skogen – William Olsson
- Den svenska skogen – Unander-Scharin
- Om den svenska skogen och Handelsbanken
- Den svenska skogen – Kramfors AB
- Historiskt ägande av skog i Sverige under 1900-talet
12 svar på “Den svenska skogen – Mo och Domsjö AB”