Två bröder i familjen Wikström från Östersund kom att bli aktiva i den svenska skogsnäringen: Köpmannen och virkeshandlaren Nils Wikström (1813-1874) köpte 1861 Mons ångsåg, anlagd 1851 invid Sundsvall, från Friedrich Bünsow och byggde upp en betydande rörelse. Brodern Per M. Wikström (1817-1880) blev inflytelserik trävaruhandlare i Stockholm med firma P. Wikström Jr och skaffade ägarintressen i Skuthamns såg utanför Piteå och i Nordmalings Ångsågs AB.
Mons sågverk
Driften vid Mons sågverk las ner 1919 och bolaget köpte istället Carlsviks sågverk på Alnön där verksamheten fortsatte. 1921 hade Nordmalings Ångsåg 290 anställda och Mons Trävaru 400. Det sistnämnda bolaget, Mons Trävaru AB var då sålt av familjens sen ett år tillbaka och i likvidation. Nils Wikströms son Gregor Wikström (1850-1927) var aktiv i Mons Trävaru 1886-91 men var inte så intresserad av affärer utan drog sig ur den aktiva verksamheten.
1920 köptes Mons Trävaru AB av Centralgruppens Emissions AB som sedan sålde av företagets egendomar till Enhörning, Sund (Hammarberg) och Wifstavarv (Wallenberg). Centralgruppens Emissions AB var ett riskkapitalbolag knutet till Skandinaviska Banken.
Familjen Wikström ägde från start också en stor ägarandel i Jämtlands Folkbank och fortfarande 1972 kontrollerade de den lilla banken tillsammans med familjen Persson och Sundsvallsbanken. I den senare banken (tidigare Sundsvalls Enskilda Bank) var familjen också en större delägare.
Nordmalings Ångsågs AB
Nordmalings Ångsågs AB bildades 1862 på initiativ av Per M. Wikström i Stockholm och kom att utgöra en stark konkurrens till den äldre sågen vid Olofsfors Bruk. Medgrundare av företaget var tre handlare från Nordmaling, Gustaf Lundberg, Carl-Eric Åström och August Thurdin. Detta bruk försökte stoppa etablerandet av Nordmalings Ångsåg, men det hela slutade med att Olofsfors Bruk blev uppköpt av Nordmalings Ångsågs AB år 1886. Sågen lades ner. Nordmalings Ångsåg byggde en såg i Rundvik. Rundvikssågen startade sin produktion år 1863.
Tillsammans med Sandviks Ångsågs AB och Holmsunds AB beslöt Holmsunds AB att uppföra en sulfatfabrik där Obbola ångsåg hade stått. För detta ändamål bildades ett särskilt bolag, Obbola Cellulosa AB. Fabriken togs i bruk 1913 och sysselsatte då 250 arbetare. Efter att Obbola Cellulosa AB gått i konkurs 1919 övertogs fabriken helt och hållet av Holmsunds AB.
1921 hade Nordmalings Ångsågs AB 290 anställda. Styrelsen bestod av Carl Wikström (ordf), V.F. Ernberg (disponent) och A. Unger.
Masonite
1929 kompletterades sågverket i Rundvik med produktion av träfiberskivan Masonite (Masonit) i en nyuppförd fabrik. Produkten hade utvecklats och patenterats av amerikanske ingenjören William Mason och blev ett lyckokast. Företaget leddes vid denna tidpunkt av Carl Wikström (1884-1962). Ångmaskinerna på sågenb i Rundvik förblev i drift till 1958 då fabriken blev helt eldriven.
1964 hade företaget omkring 800 anställda. 1966 bytte bolaget namn till Masonite AB. 1970 brann såghuset ner till grunden. Därefter byggdes ett helt nytt sågverk som kunde tas i drift 1972. Därefter genomfördes betydande investeringar så att ett helt nytt såghus med bandsågsteknik kunde invigas 1981. Ytterligare en helt ny såg tillkom 1992. Vid denna tidpunkt det tredje största sågverket i Sverige.
1972 ägde familjen Wikström fortfarande majoriteten av aktierna i bolaget. Detta år hade bolaget cirka 600 anställda. År 1973 köpte bolaget upp AB T. Nordströms Såg & Hyvleri i Örsbäck vid Öreälven. Fördelen med köpet var dels att grövre timmer kunde sågas i Örsbäck, dels att råvarukonkurrensen minskade. Örsbäckssågen drevs fram till 1978 då den lades ned. Delar av verksamheten överflyttades till Rundvik.
Uppstyckning
Epoken Masonite AB tog delvis slut 1982, då investmentbolaget Skrinet köpte upp företaget.
Därfter påbörjade en cirkus med styckning och försäljning av Masonite AB i rent spekulationsyfte och med inriktning på snabba och kortsiktiga vinsthemtagningar:
Nästa affär blev ett uppköp av sågverksföretaget Masonite AB som hade stora tillgångar i form av skog och ett modernt sågverk. Masonite AB hade under en tid använt realiserade pengar från markförsäljningar och försäljning av dotterbolaget Vännäs Kraft för att köpa upp aktier i Skrinet. Masonite övertog bl.a. Askens nästan 40% i Skrinet. Men i mars 1982 så köptes alltså istället Masonite av Skrinet.
Betalning skedde återigen i aktier. Masonites ägare, däribland familjen Wikström som en gång grundat bolaget och dess VD Jan-Eric Österlund blev nu stora ägare i Skrinet. Några månader efter att affären gått igenom såldes tillgångarna i Masonite AB ut för dubbelt så mycket som Skrinet gett för hela företaget. Även Masonites innehav av Skrinet-aktier gav en stor förtjänst vid försäljningen av dessa. PK-banken (senare Nordbanken) stod för en del av finansieringen av det konsortium som köpte Masonites skogstillgångar.
Rundviksverken
Konsortiet som köpte skogen och sågen bestod av Martinsons Trävaru AB i Bygdsiljum, Överboda Trä AB, Tågsjöbergs Såg AB och AB Nordlignum. Sågbolaget fick namnet Rundviksverken AB. År 1984 förvärvades Rundviksverken av Graningeverken AB.
Graninges sågar och skogar slogs år 2000 samman med SCA:s skogsinnehav och sågverket i Lugnvik till ett gemensamägt bolag kallat Scaninge Timber AB. Det bolaget finns nu inte längre utan Rundviks sågverk hamnade sen i SCA Wood.
2006 såldes Masonite AB till det norska företaget Byggma ASA. Företaget har idag cirka 100 anställda.
Carl Wikström (1923-2004), yngre son till Carl Wikström grundade Carl Wikströms stiftelse för en del av de pengar försäljningen till Skrinet och efterföljande spekulationer gav. Hans syster Margit Wikström (1890-1980) gift med Nils Gustaf Bonde af Björnö (1874-1951), vars bror Carl Gustaf Bonde i sitt andra gifte var gift med Ebba Wallenberg, syster till bröderna Marcus och Jacob Wallenberg. Paret Nils Gustaf och Margit Bonde lät uppföra Villa Bonde i Stockholm bredvid Carl Wikströms Villa Wikström.
P. Wikström Jr
Företaget P. Wikström Jr finns ännu och är ett aktiebolag sen 1940. Företaget äger bland annat Olofsfors Bruk (cirka 130 anställda) och en del andra småföretag. Totalt har den lilla koncernen några hundra anställda och ägs av Anders Wikström.
Ursprungligen publicerat på Svenssonbloggen år 2010.
Andra källor:
Svensk Industrikalender 1921
Svensk Industrikalender 1974
Veckan Affärer, Sveriges 1000 största företag 1973
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Läs mer:
- Den svenska skogen – Holmsunds AB
- Om den svenska skogen – Sandviks Ångsåg AB
- Den svenska skogen – Hörnefors
- Den svenska skogen – Mo och Domsjö AB
- Om den svenska skogen – Gideå & Husums AB
- Den svenska skogen – Wilhelm Röhss & Co
- Den svenska skogen – Ljusne-Woxna AB
- Om den svenska skogen – Ströms Bruks AB
- Den svenska skogen – Bergvik & Ala
- Den svenska skogen – Marma-Långrörs AB
- Om den svenska skogen – Olof Wijk & Co
- Den svenska skogen – James Dickson & Co
- Om den svenska skogen och Handelsbanken
- Historiskt ägande av skog i Sverige under 1900-talet
Ett svar på “Den svenska skogen – Wikström, Mon och Nordmaling”