1750 anlades ett glasbruk på Sandön i Ångermanälven invid Lugnvik. 100 år senare blev Franz Berwald disponent på glasbruket. Detta i samband med att Albrecht Wallis köpt verksamheten De lät tre år senare uppföra ett sågverk på platsen. 1860 lämnade Berwald.
Sågverket brann ner 4 år senare men ett nytt anlades på Stampudden år 1867 efter att verksamheten sålts till Bernhard Kempe. Gustaf Lewerentz blev 1878 disponent på glasbruket. Ytterligare en ångsåg uppfördes år 1885 på Killingholmen i närheten.
Det gamla sågverket, brädgården, glashyttan, handelsboden, kajer samt tre fartyg förstördes i en brand år 1888. Därefter övertogs sågverksverksamheten av Johan Wikner & Co som ägdes av familjen Kempe. Detta bolag ombildades till Sandö Sågverks AB. 1904 brann glashyttan igen men en ny uppfördes.
År 1906 fanns i Sandös ägo 46 000 ha skogshemman och 8 000 ha avverkningsrätter, huvudsakligen i Vilhelmina, Junsele och Anundsjö. Största aktieägare var Seth Kempe och i övrigt ägdes Sandö av i första hand bröderna Bernhard och Wilhelm Kempe.
1907 var Sandö centrum för en arbetsrättslig konflikt då ägarna Kempe var starka motståndare till fackföreningar:
Denna konflikt hade föranletts av att ett antal arbetare trotsade förbudet att bilda en facklig avdelning ansluten till LO. Arbetarna avskedades, vilket vid Dal och Sandö resulterade i en strejk, som omfattade knappt hälften av de anställda.
Företagen anställde ett antal nya arbetare, vilka självfallet i de strejkande arbetarnas ögon var strejkbrytare. Konflikten intensifierades genom att arbetarorganisationerna förklarade företagen samt Husum och RAB i blockad, och stora demonstrationer genomfördes.
Tumult uppstod vid ett stormningsförsök från de förbittrade demonstranternas sida mot de av polis beskyddade barackerna, där strejkbrytarna inhystes. Striderna blev så hårda att länsman förlorade synen efter ett hårt knytnävsslag. Även i andra fall rapporterades om att striderna gick så handgripligt till att blodvite uppstod.
Straffen för dessa händelser och för tidigare hot mot de anställda, som förblev lojala mot Kempe, blev mycket stränga. Totalt dömdes 19 personer till sammanlagt tjugonio och ett halvt års straffarbete eller fängelse samt 100 kr i böter. Efter detta erkändes dock föreningsrätten vid bolaget.
Sandö Sågverks AB köpte 1909 Dals Ångsåg och huvuddelen av de skogar som det företaget ägde. Sandös aktier i Husum, Utansjö och Robertsfors fördelades bland delägarna. Därefter såldes bolaget till ett konsortium under ledning av platschefen på Dal, Åke Belfrage.
År 1918 brann sågverket på Killingholmen. Den byggdes inte upp igen.
1921 hade Sandö Sågverks AB 325 anställda. Företaget drev vid denna tid ett sågverk i Dal och ett sågverk i Sandö-styrelsen bestod av A.T. Sahlberg (ordf. och VD), R.O. Dymling, H. Flygt, C.J.O. Gullander och B.E.L. Maijström. Sågen lades ner 1935.
1929 lades glasbruket ner och 1935 upphörde Sandö Sågverks AB att existera som företag.
Andra källor:
- Svensk Industrikalender 1921
Ett svar på “Den svenska skogen – Sandö Sågverks AB”