Den svenska skogen – William Olsson

William Olsson (1862-1923) föddes i London den 15 juni 1862. Hans far var den svenske trävaruhandlaren Martin Olsson. Han skickades till Karlstad Läroverk för att få en svensk utbildning och hälsade ofta på sin farbror som var komminister i Lungsunds församling. Där träffade han även familjen Bergman, bosatta på Lundsbergs Herrgård och framförallt deras dotter Maria som senare blev hans hustru.

Efter bröllopet 1887 bodde William Olsson med sin familj i London där han arbetade inom familjens träagenturfirma, men 1896 flyttade familjen till Värmland för att bygga upp fler och starkare affärsrelationer med svenska leverantörer. William Olsson kom att bli sin tids motsvarighet till spekulanter som Erik Penser, Anders Wall och Mats Qviberg. En riskkapitalist.

Kring sekelskiftet 1900 genomgick Sveriges industrier radikala strukturförändringar. I dessa spelade William Olsson en ledande roll. Han grundade nya industrier och kraftverk, och ett stort antal av Sveriges ledande skogs- och järnindustrier ingick i hans förmedlingsverksamhet.

AB Bergman, Hummel & Co

1898 förvärvade William Olsson aktiemajoriteten i det norrbottniska trävaruföretaget AB Bergman, Hummel & Co som ägde sågverk vid Haparanda, Kalix och Luleå samt stora skogsegendomar man kommit över bland annat genom köp av delar av Gyljens bruk år 1847 och 1851. Då hette bolaget Betzen, Hummel och Co. Delägare var göteborgarna Ludvig von Betzen och David Hummel samt stockholmaren John Bergman Olsson. Ludvig von Betzen lämnade dock snart trävarubolaget.

Med hjälp av lån från Stockholms Enskilda Bank lyckades Olsson fusionera detta AB Bergman, Hummel & Co med de flesta av Norrbottens övriga sågverk till Nordiska Trävaru AB. Bland annat köptes Sandviks såg på Seskarö år 1902. Bolaget misslyckades finansiellt och rekonstruerades av Enskilda Banken år 1908 till Baltiska Trävaru AB.

AB Ytterstfors-Munksund

Vid samma tid (1906) genomfördes en annan fusion i Norrbotten då Ytterstfors Trävaru AB i Skellefteområdet övertog Munksunds Sågverks AB i Piteå. Drivande i denna fusion var Egil Unander-Scharin och Norrlandsbanken (senare uppköpt av Handelsbanken). 1917 köptes AB Storfors och Baltiska Trävaru AB av Ytterstfors-Munksund AB. Baltiska Trävaru AB blev 1918 ett dotterbolag till AB Ytterstfors-Munksund. Totalt disponerade bolaget då 355 000 hektar mark varav 56 000 hektar i Överkalix.

1921 hade AB Ytterstfors-Munkfors AB cirka 2 500 anställda med sågverk i Munksund, Skuthamn, Storfors, Bergsviken, Karlsborg, Båtskärsnäs och Törefors i Norrbotten samt i Brännfors, Furuögrund och Ytterstfors. Dessutom träsliperier (massafabriker) i Ytterstfors och Karlsborg, järnverk i Karlsvik (Luleå) och mekaniska verkstäder och gjuterier i Munksund, Furuögrund, Karlsborg och Storfors (Piteå).

Samma år bestod styrelsen av E.O. Malmström (ordf.), Uno Norman, B.P.R. Bellander, R.O.Dymling, J.L. Ekman (VD), A.O.L. Enell och J.E. Thunberg.

Konkurs

Baltiska Trävaru AB och dess moderbolag kom dock på obestånd. Bolagen behövde ytterligare krediter men fick nej och förklarades i konkurs år 1925. Konkursboet ropades in av ett konsortium där bl.a. Handelsbanken ingick, och ett nytt bolag bildades, nämligen Munksund AB.

Nu började även finansmannen Ivar Kreuger komma in i bilden. På initiativ av Handelsbanken och Ivar Kreuger bildades år 1929 Svenska Cellulosa AB (SCA) med Munksund AB som ett av flera dotterbolag.

Andra företag

1906 sålde familjerna Wannberg och Weinberg sin majoritetspost i WifstaVarfs AB till William Olsson och hans partners Knut Tillberg och Allan Abenius. Stockholms Enskilda Bank var dock huvudfinansiär och blev snart även huvudägare. 1912 börsnoterades WifstaVarfs AB, men Wallenbergs behöll kontrollen

Ett annat företag som William Olsson blev delägare i var Wargöns AB. Detta var 1907 men 1912 sålde han och hans kompanjoner företaget vidare till emissionsbolaget Albert Söderberg & Co.

Andra källor:
  • Svensk Industrikalender 1921
  • Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Läs mer: