Bolagsordningen för Kopparbergs och Hofors Sågverksbolag antogs 20 november 1854. Stiftare var förutom Stora Kopparberg och Hofors bruksägare också herrarna W. Nisser, S.C. Nisser, C.A. Lundqvist, J.H. Munktell och C. Geijer. Huvudägare i företaget var Stora Kopparbergs Bergslags AB, familjen Petres järnbruk Hofors och familjen Nisser. Företaget byggde ett ångsågverk vid Näs nära Falun.
Det nystartade bolaget köpte in skog, avverkningsrätter och andelar i sågverk. De första sågverken var vattendrivna, men 1861 anlades en ångsåg vid Stora Näs i Vika socken. År 1874 inköptes Carlsfors Sågverks AB:s sågverk.
Järnhantering
Även viss järnhantering kom att ingå i verksamhet från 1878 i och med att Dådrans bruk med skogar i Rättviks socken förvärvades. År 1880 inköptes Svabensverks bruk i Alfta socken med skogar i Gävleborgs och Kopparbergs län. Järnhanteringen vid Svabensverk bruk hade dock avslutats redan 1877 och det var endast i syfte att utöka sitt skogsinnehav som Kopparbergs och Hofors Sågverks inköpte detta.
Vid konkursen för Hofors bruk år 1879 så övertogs ägandet av bruket (som senare såldes till SKF) av familjen Petres största långivare, familjen Wallenberg och Stockholms Enskilda Bank. För att utnyttja brukets skogstillgångar lät K.A. Wallenberg år 1888 anlägga Storviks Sulfitfabrik (Storvik Sulfit AB) i Gästrike-Hammarby som blev ett framgångsrikt företag. Året efter överläts den nya sulfitfabriken på Kopparbergs & Hofors Sågverks AB. Familjen Nisser blev från 1889 majoritetsägare i Kopparbergs & Hofors Sågverks AB.
Förvärvet av Ockelboverken 1887 innebar att järnhanteringen på allvar blev en betydande del av bolagets rörelse. Ockelboverken bestod av flera olika bruk, av vilka vid övertagandet Åmot, Vi, Jädraås och Brattfors var i drift. Järnbruksrörelsen avvecklades dock successivt, de sista delarna på 1940-talet.
Skogen
De stora skogsarealer i Hälsingland och Gästrikland som tillkom med Ockelboverken gjorde att bolagets huvudintressen överflyttades från Kopparbergs län till Gävleborgs län.
För att underlätta transporten mellan bolagets olika bruk och skogsdomäner anlades Dala-Ockelbo-Norrsundets järnväg (DONJ). Den 86 km långa järnvägen, som sträckte sig mellan Linghed i Dalarna och Norrsundet i Gästrikland, var färdigbyggd 1897. I Norrsundet, där Ockelboverken sedan tidigare haft lastageplats, inköptes 1889 en ångsåg. Denna ersattes två år senare av en ny.
Wallenbergs
Familjen Wallenberg blev huvudägare i bolaget 1906. 1921 hade Kopparbergs & Hofors Sågverk AB hade nästan 1 000 anställda år 1921. I Norrsundet byggdes verksamheten ut med en sulfatfabrik 1922. 1937 bytte företaget namn till Kopparfors AB. Östanfors sulfitfabrik i Fors, som förvärvades 1946, byggdes 1950-52 om till kartongfabrik. Dessa tre anläggningar kom sedan att byggas ut successivt.
Kopparfors skogsinnehav utökades under åren bland annat genom inköp av Brossfors AB 1937 (skogar i Leksands socken), Bollnäs Skogs AB 1966 (skogar i södra Hälsingland), Kilafors Jernverks AB 1969 (skogar i södra Hälsingland) och Suraskog AB 1975 (tidigare Surahammars Bruks och Kohlswa Jernverks skogar i Västmanland). Kopparfors hade 2 600 anställda år 1960 och 1 900 anställda år 1974.
På 1960-talet blev också familjen Söderberg en större ägare i Kopparfors. Ett ägande de fick genom att en familjemedlem gifte in sig i familjen Wallenberg. En sidogren av släkten Wallenberg var även de stora ägare i företaget.
År 1977 blev Kopparfors ett helägt dotterbolag till AB Papyrus som också ägdes av familjen Wallenberg. Sulfitfabriken i Gästrike-Hammarby lades dock ned 1982 och en ny fabrik för plastbeläggning av kartong uppfördes i dess ställe.
I samband med omorganiseringar inom Papyrus införlivades Kopparfors 1987 slutligen med Stora-koncernen (också det ägt av Wallenberg) och upphörde därmed som självständigt bolag. Kvar i Stora Ensos ägo fanns 2011 bara Fors kartongfabrik. Hammarby bruk lades ned 2006 och sulfatfabriken och sågverket i Norrsundet lades ned 2008 respektive 2011.
Nya Kopparfors
År 2018 återuppstod företagsnamnet Kopparfors vid uppdelningen av Bergvik Skog och motsvarade 15 % av Bergvik skogs tidigare innehav. Det nya skogsbolaget är helägt av familjen Wallenberg genom förvaltningsbolaget FAM AB. Skogsmarken tillhörde innan bildandet av Bergvik skog storföretaget StoraEnso.
Andra källor:
- Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
- Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
- Svensk Industrikalender 1921
- Svensk Industrikalender 1974
- Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
- Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
- Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Läs mer:
- Om den svenska skogen – Wifstawarfs AB
- Den svenska skogen – William Olsson
- Den svenska skogen – Unander-Scharin
- Om den svenska skogen och Handelsbanken
- Den svenska skogen – Kramfors AB
- Den svenska skogen – Enhörning och Kubikenborg
- Om den svenska skogen – Hammarberg och Sunds AB
- Den svenska skogen – bröderna Hedberg
- Den svenska skogen – Strömnäs och Nensjö
- Om den svenska skogen – Dynäs och Svanö
- Den svenska skogen – träbaronen Bünsow
- Den svenska skogen – Storjohann och Billerud
- Om den svenska skogen – Hedbergs Forss AB och Björkå AB
- Den svenska skogen – Versteegh och Graningeverken
5 svar på “Den svenska skogen – Kopparfors”