Den svenska skogen – Robertsfors AB

I mitten av 1700-talet byggde Robert Finlay och John Jennings en masugn i bondbyn Edfastmark i Bygdeå socken i Västerbottens skogsrika kustland. Malmen fördes med skutor från Dannemora, Utö och andra mellansvenska gruvor upp till hamnen i Sikeå och till bruket. Bruket fick namnet Robertsfors efter den ene av ägarna. Anläggningen kompletterades med en hammarsmedja och ett manufakturverk. Kraften togs från vattenfallen i Rickleån.

År 1836 byggde bruket en vattensåg. Under seklets senare hälft avvecklades den gamla järnhanteringen och i dess ställe anlades en mekanisk verkstad. Fram till slutet av 1800-talet tillhörde bruket bl.a. familjerna Lefebure, af Ekenstam, Petersen och Jacobsen. År 1897 köpte familjen Kempe bruket och grundade Robertsfors AB (RAB) för att äga det.

Robertsfors AB

Företaget lät bygga en sulfitfabrik år 1903 hade senare också planer på en sulfatfabrik som dock aldrig kom till stånd. 1921 hade Robertsfors AB 460 anställda i Robertsfors och Sikeå. Företaget drev sågverk, sulfitfabrik, mekanisk verkstad, gjuteri och ett kraftverk i Robertsfors. I Sikeå drev ett pråmvarv och en hamn. Styrelsen i företaget bestod av Seth M. Kemp (ordf. och VD), M.J. Salin och T. Strömman.

På 1930-talet avvecklades sågen i Robertsfors. 1947 hade Robertsfors 110 anställda och drev en sulfitfmassafabrik, en spritfabrik och en mekanisk verkstad med tillhörande gjuteri. Dessutom hade företaget en hamn i Sikeå. Styrelsen utgjordes av T. Friis (ordf.), Erik Kempe (VD) och Ragnar Kempe.

Seth M Kempe innehade posten som VD för Robertsfors AB från köpet och fram till år 1928, då hans äldste son Erik Kempe övertog ledarskapet. Erik Kempe behöll det till år 1948, då han avlöstes av sin yngre bror Ragnar Kempe, som satt kvar till 1968. Familjen Kempe dominerade även ägarbilden. År 1968 såldes bolaget till Mo och Domsjö AB (Modo). De kvarvarande verksamheterna i Robertsfors med undantag av skogsförvaltningen avvecklades.

Dals Ångsåg och Sandö Sågverks AB

Seth M Kempe grundade 1878 Dals Ångsågs bolag (Dal) tillsammans med sin äldre bror, Frans Kempe. Detta bolag som senare blev ett aktiebolag anlade ett sågverk vid Ångermanälven och köpte skogsfastigheter på ca 53 000 ha vid älvens övre del. Seth M Kempe ägde en majoritet av bolagets aktier och Frans Kempe 40 procent, medan de olika platscheferna vid företaget innehade en mindre andel.

1889 ombildades den gamla Kempeska familjefirman Johan Wikner & Co till Sandö Sågverks AB. Även detta företag ägde ett sågverk vid Ångermanälven. År 1906 fanns i Sandös ägo 46 000 ha skogshemman och 8 000 ha avverkningsrätter, huvudsakligen i VilhelminaJunsele och Anundsjö. Största aktieägare var Seth Kempe och i övrigt ägdes Sandö av i första hand bröderna Bernhard och Wilhelm Kempe.

1897 grundades Utansjö Cellulosa AB av ett flertal sågverksägare i Ådalen. I detta företag ingick Sandö och Dal som ägare med vardera 16% av aktiekapitalet.

Konflikt

Då Seth M. Kempe var en stark motståndare till fackföreningar uppstod det konflikter på hans sågverk. Kempe anlitade strejkbrytare vid konflikter vilket förvärrade läget ytterligare. Den värsta konflikten inträffade 1907:

Denna konflikt hade föranletts av att ett antal arbetare trotsade förbudet att bilda en facklig avdelning ansluten till LO. Arbetarna avskedades, vilket vid Dal och Sandö resulterade i en strejk, som omfattade knappt hälften av de anställda.

Företagen anställde ett antal nya arbetare, vilka självfallet i de strejkande arbetarnas ögon var strejkbrytare. Konflikten intensifierades genom att arbetarorganisationerna förklarade företagen samt Husum och RAB i blockad, och stora demonstrationer genomfördes.

Tumult uppstod vid ett stormningsförsök från de förbittrade demonstranternas sida mot de av polis beskyddade barackerna, där strejkbrytarna inhystes. Striderna blev så hårda att länsman förlorade synen efter ett hårt knytnävsslag. Även i andra fall rapporterades om att striderna gick så handgripligt till att blodvite uppstod.

Straffen för dessa händelser och för tidigare hot mot de anställda, som förblev lojala mot Kempe, blev mycket stränga. Totalt dömdes 19 personer till sammanlagt tjugonio och ett halvt års straffarbete eller fängelse samt 100 kr i böter. Efter detta erkändes dock föreningsrätten vid bolagen.

Verksamheterna i Ådalen avvecklas

Efter konflikten beslöt Seth M Kempe att helt avveckla sina engagemang i Ådalen. Dal sålde industrianläggningarna och skogarna nedanför lappmarksgränsen, cirka 18 000 ha, till Sandö Sågverks AB år 1909. Efter det var Dal enbart ett holdingbolag med aktier i Gideå & Husum AB, Robertsfors AB och Utansjö Cellulosa AB samt 28 000 ha skog. 1911 såldes den kvarvarande skogen till Frånö Nya AB. 1917 såldes Dal till Forss AB.

Sandös aktier i Husum, Utansjö och Robertsfors fördelades bland delägarna. Därefter såldes bolaget till ett konsortium under ledning av platschefen på Dal, Åke Belfrage.

Töre AB

Sågverket i Törefors byggdes 1888 av Gellivare AB. Detta bolag kom dock snart på obestånd. 1892 köpte Seth Kempe och andra medlemmar i familjen Kempe Töre AB efter att ägarebolaget Gellivara AB gått i konkurs. Han behöll 35% av aktiekapitalet och sålde vidare resterande aktier till några familjemedlemmar. Töre AB bestod av ett sågverk i Kalix samt skog med en total area av ca 117 000 ha främst i RåneåGällivare och Jokkmokk.

1902 förmedlade finansmannen William Olsson ett aktiebyte med Kempefamiljen. Olsson övertog aktierna i Töre AB och familjen Kempe fick aktier Gideå & Husums AB samt Hörneå AB i betalning. Husum ägde 137 000 ha skog i Västernorrlands län och Västerbottens län samt ett sågverk i Husum. Bolaget såldes omedelbart vidare till de familjen närstående bolagen MoDo (50%), Dal (25%) och Sandö (25%).

Andra källor:
  • Svensk Industrikalender 1921
  • Svensk Industrikalender 1947
Läs mer:

3 svar på “Den svenska skogen – Robertsfors AB”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.