Företaget A.F. Scharin grundades av Adolf Fredrik Skarin (Scharin) (1797-1877), född i Sunnanå invid Skellefteå, som sålde tyger, kryddor etc på marknader. År 1824 erhöll han burskap och började köpa upp tjära som såldes vidare till Stockholm. Verksamheten växte sedan till att även omfatta båtar byggda på eget varv och eget rederi. Företaget blev ett av Norrlands största företag.
Egil Unander-Scharin (1868-1910) föddes in i några av Norrlands inflytelserika släkter. Fadern hette Ferdinand Unander och var sekreterare i Lantbruksakademien i egenskap av direktör, adjunkt och agronom. Modern hette Fanny Fredrika Scharin och var dotter till Adolf Fredrik Scharin. Egil Unander-Scharin fick en gedigen utbildning vid Schartaus handelsinstitut och i Spanien. Efter utbildningen stannade han i Europa och var verksam inom trävaruindustrin.
1890 ärvde Egil Unander-Scharin hela företaget A.F. Scharin från sin mor och han blev en av de förmögnaste männen i Norrland. Under hans ledning växte företaget ytterligare och han lät anlägga flera trämassefabriker och sågverk i Västerbotten och Finland. 1892 gifte han sig med Fanny Maria Johansson, och de flyttade 1904 in i Scharinska villan vid Döbelns park i Umeå som de låtit vännen Ragnar Östberg uppföra.
År 1910 startade firman produktion av pappersmassa i Umeå träsliperi. Vid starten fanns det 60 anställda. 1913 ombildades firman A.F. Scharin till ett aktiebolag, AB Scharins Söner. 1919 köpte de träsliperiet i Klemensnäs (AB Skellefteå Trämassefabrik).
År 1921 hade företaget 200 anställda vid de två träsliperierna. Styrelsen bestod av K. Glas (ordf), G.L Glas, N.H. Nyström, H.W. Söderman och A.F Unander-Scharin.
Skellefteå Ångsåg
Skellefteå Ångsågs AB startade ett sågverk i Klemensnäs åren 1865-66. Detta övertogs snart av Sävenäs AB som hade hade Gustaf Hedberg som huvudägare och Markstedt och söner som delägare. 1910 startade Skellefteå Ångsågs AB istället en massafabrik, ett träsliperi. Företaget bytte samtidigt namn till Skellefteå AB, senare AB Skellefteå Trämassefabrik. 1919 köptes denna verksamhet av AB Scharin & Söner.
AB Scharins Söner
På 1930-talet startade AB Scharins Söner tillverkning av wallboard (träfiberskivor, masonit, MDF) i en fabrik i Klemensnäs, Skellefteå kommun. Klemensnäs är tillsammans med Sandarne i Hälsingland känt som de sista platserna där svensk polis eller militär sköt på arbetare och/eller demonstranter innan skottlossningen år 2001 i Göteborg. Detta skedde år 1932, året efter Ådalen-händelserna:
Efter skotten i Ådalen 1931 strejkade pappers- och hamnarbetare längs hela Norrlandskusten. Kommunisterna började ordna protestmöten på olika platser i länet. Sådana möten hölls i Rönnskär och Kallholmen (båda ligger i nuvarande Skelleftehamn).
Arbetsgivaren AB Scharins Söner stängde fabriksdriften men upprätthöll utlastning av pappersmassan som fanns i lager. Fabiksområdet var fridlyst av länsstyrelsen för att skydda de som arbetsgivaren kallade de ”arbetsvilliga”, vilka bestod av dels bolagets egna tjänstemän och dels insända Norsjöbor. Detta uppfattades som strejkbryteri.
Den 5 juli 1932 hölls ett protestmöte mot detta i Klemensnäs som samlade cirka 1 200 arbetare. Det dryga femtiotalet poliser utrustade med sablar och gevär kunde inte hindra att arbetarna efter mötet tågade vidare mot hamnen där de rev avspärrningarna runt fabriksområdet och hamnade i slagsmål med strejkbrytare och polis. Över fabriken hissades en röd banderoll med texten ”Kamp mot fascism och strejkbryteri”.
Demonstrationen besköts av polisen med skarpa skott och två arbetare sårades livshotande. De personer som lett motståndet sattes i fängelse. För Klemensnäskravallerna fick de båda talarna, Filip Forsberg och Fritz Wall, vardera två och ett halvt års fängelse. En kvinna fick 6 månaders straffarbete och 7 män fick 3 månaders straffarbete var.
Klemensnäs
1937 såldes träsliperiet i Umeå till det brittiska företaget Bowater. AB Scharins Söner hade 1947 550 anställda i Klemensnäs. Styrelsen i företaget bestod av Helmer Stén (ordf) Erik Unander-Scharin (VD), John Unander Scharin och Nicke Unander-Scharin.
1972 ägdes företaget av en mängd ättlingar till Egil Unander-Scharin, såsom Emil N. Kihlgren, Mats Unander-Scharin (då bosatt i USA, 1932-), Lars Unander-Scharin, Sven Unander-Scharin (1919-?), Jan Unander-Scharin (1922-), Hans Unander-Scharin, Claes Unander Scharin (1922-?) och en lång rad andra.
Företaget hade 1974 350 anställda. Styrelsen bestod av Jan Unander-Scharin (ordf), Sten Wikander, Cales Unander-Scharin, Sven Unander-Scharin, Johan Sjögren, E.W. Kihlgren, Lennart Strandberg (VD) och två personalrepresentanter. Jan Unander-Scharin satt också i styrelsen för Munksjö AB och ägde även aktier i detta bolag.
AB Scharins Söner gick 1986 i konkurs efter att ha gått dåligt sen slutet av 1970-talet. Driften övertogs då av nybildade Scharin-Unitex AB. All produktion av träfiberskivor i Klemensnäs upphörde 1992 då produktionen flyttades till södra Hälsingland.
AB Ytterstfors-Munksund
1916 tog Egil Unander-Scharin initiativ till en sammanslagning av Munksunds Sågverks AB och Ytterstfors Trävaru AB och AB Ytterstfors-Munksund bildades. Den totala skogsmarksarealen som bolaget ägde eftersammanslagningen låg på omkring 500 000 hektar. 1917 köptes AB Storfors och 1918 AB Baltiska Trävaru AB samt Karlsviks Järnverk.
Efter köpet av Baltiska Trävaru AB ägde företaget totalt omkring 855 000 ha mark. Även andra företag köptes upp, exempelvis Renholmens sågverk. I samband med detta blev även William Olsson delägare i företaget.
1925 gick Ytterstfors-Munksund i konkurs. Konkursboet ropades in av ett konsortium där bl.a. Handelsbanken ingick, och ett nytt bolag bildades nämligen Munksunds AB. Nu började även finansmannen Ivar Kreuger komma in i bilden. På initiativ av Handelsbanken och Ivar Kreuger bildades år 1929 Svenska Cellulosa AB (SCA) med Munksunds AB som ett av flera dotterbolag. Munksunds AB uppgick i moderbolaget år 1954.
Vid sidan av sina egna företag, var Egil Unander-Scharin styrelseledamot i flera norrländska banker och företag, Umeås drätselnämnd, samt konsul för Nederländerna, Frankrike och Spanien. I politiskt avseende var Egil Unander-Scharin konservativ och var medlem av stadsfullmäktige.
En bror till Egil Unander-Scharin, major Hjalmar Unander, var en framgångsrik ingenjör, en annan, major Wiktor Unander blev framgångsrik författare, och en kusin Astrid Väring, född Glas, författare med stort inflytande inom sociala frågor.
Andra källor:
- Svensk Industrikalender 1921
- Svensk Industrikalender 1947
- Svensk Industrikalender 1974
- Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
- Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 23 sept 2010.
Läs mer:
- Om den svenska skogen och Handelsbanken
- Den svenska skogen – Kramfors AB
- Den svenska skogen – Enhörning och Kubikenborg
- Om den svenska skogen – Hammarberg och Sunds AB
- Den svenska skogen – bröderna Hedberg
- Den svenska skogen – Strömnäs och Nensjö
- Om den svenska skogen – Dynäs och Svanö
- Den svenska skogen – träbaronen Bünsow
- Den svenska skogen – Storjohann och Billerud
- Om den svenska skogen – Hedbergs Forss AB och Björkå AB
- Den svenska skogen – Versteegh och Graningeverken
9 svar på “Den svenska skogen – Unander-Scharin”