Den 30 november 1671 erhöll rådman och assessorn Hans Kahlmeter privilegium på att få anlägga ett järnbruk i Ljusne by i Söderala socken. Följande år byggdes en masugn och stångjärnshammare upp på den södra sidan om Ljusnan. År 1684 erhölls resolution om byggandet av en masugn och hammare vid Sunnäs i Skogs socken.
1692 utvidgades också bruksrörelsen genom att två hamrar från Ljusne transporterades till Gullgruva i Skogs socken. År 1807 lät Gullgruveverkens dåvarande ägare anlägga en hjälphammare vid Maråker i Söderala.
Dessa anläggningar (Sörljusne, Maråker, Gullgruva och Sunnäs), de s.k. gamla Ljusneverken, inköptes år 1886 av Ljusne-Woxna AB. Både Gullgruva och Sunnäs bruk var vid den tidpunkten redan nedlagda.
Ljusne-Woxna AB
Ljusne-Woxna utgjordes ursprungligen av Voxna bruk och Norrljusne bruk med tillhörande sågverk. Voxna bruk hade grundats 1726 av assessor Anders Swab. Han erhöll detta år privilegium på att anlägga en masugn och hammare med 2 härdar intill Selmåns utlopp i Voxnan. År 1729 följde privilegium på att få anlägga ett manufakturverk vid Sparrefors.
Grosshandlare Wilhelm Kempe i Stockholm och handelshuset Wilhelm Röhss & Co i Göteborg blev under 1840-talet så småningom ägare till Voxna bruk med skogstillgångar. På 1850-talet inköpte de en mindre egendom vid Ljusnan, utbruten ur Norrljusne by. Där anlades ett större sågverk. Detta kompletterades på 1870-talet med en masugn och mekanisk verkstad, vilka år 1881 tillsammans med sågverket, överläts av Kempe (som strax innan köpt ut firman Röhss & Co) till det nybildade Ljusne-Woxna Aktiebolag.
Efter Wilhelm Kempes död år 1883 övertogs verksamheten av svärsonen Walther von Hallwyl. 1882–1883 byggdes lancashiresmedja, vällugn och valsverk. 1883–1884 utökades även verksamheten vid Norrljusne med en kättingfabrik. År 1886 inköptes Ljusneverken (Sörljusne m.fl.), och därmed var företaget regionens största arbetsgivare med fler än 1 100 anställda.
I samarbete mellan Långrörs AB, Ljusne-Woxna AB och AB Adolf F. Hillman i Söderhamn bildades 1906 Sulfit AB Ljusnan. Detta bolag startade år 1908 massatillverkning i Vallvik.
Övertas av konsortium
1919 köptes Ljusne-Woxna AB av ett konsortium som styckade av och sålde 3/4 av skogsegendomarna. I konsortiet ingick ättlingar till Walther von Hallwyl.
Anläggningarna i Ljusne fortsatte dock att utvidgas med bland annat elektriska stålugnar och en fabrik för tillverkning av dieselmotorer. 1915 nybyggdes Norrljusne sågverk med 8 snabbramar. Sörljusne masugn ombyggdes 1921 och blev då den största europeiska träkolshyttan.
År 1921 hade Ljusne-Woxna 1 000 anställda med järnbruk och andra verksamheter i Ljusne och Voxna, gruvor i Ramhäll vid Dannemora i Uppland såväl som delägande i gruvor i Dannemora, Grängesberg och Norberg. Förutom järntillverkning och produktion av trävaruprodukter drev företaget även rederi, skogsbruk, jordbruk, kvarn med mera.
Styrelsen år 1921 utgjordes av K.A. Bovin, C.W. Harry von Eckerman (VD), H. Lauritzen, C.G. Rothelius och Axel H.E. Ax:son Wachtmeister. Harry von Eckerman var barnbarn till Walther von Halllwyl och Axel Wachtmeister var gift med hans syster.
En kolugnsanläggning som startats 1898, och senare kompletterats med en träoljefabrik, nedlades 1922. Samma år började även järnframställningen att avvecklas genom att Norrljusne bruk lades ned.
Rationaliseringarna som syftade till att koncentrera Ljusne-Woxnas tillverkning till träprodukter gjorde att även att Sörljusne lades ned 1934. Istället byggdes en boardfabrik och ett par år senare en plywoodfabrik. 1942 tillkom en fabrik för monteringsfärdiga trähus.
Uppköpt av Ströms Bruk
1926 köptes Ljusne-Woxna AB av Ströms Bruk AB.
I början av 1950-talet uppgick årsproduktionen till 10 000 stds sågade och hyvlade trävaror, 13 000 m3 plywood, 5 000 m3 lamellträ, 24 000 ton wallboard, 300 trähus samt 2 000 ton kätting och smide. Antalet anställda var 1 000.
Under 1960-talet fortsatte inriktningen av verksamheten mot träprodukter. Boardfabriken brann 1952, men byggdes upp omgående. Ströms Bruk AB gick år 1965 samman med dotterbolaget och tog då namnet Ström-Ljusne AB. Vid den tidpunkten bestod bolaget verksamhet i Ljusne av kättingfabrik (65 anställda), mekanisk verkstad (83), sågverk (95), plywoodfabrik (203), wallboardfabrik (201), trähusfabrik (75) samt kraftstation (12).
Avveckling av verksamheterna i Ljusne
Ström-Ljusne kom att bli ett kortvarigt namn, redan 1967 köptes företaget upp av Bergvik och Ala. Trähusfabriken i Ljusne lades ner 1972 och sågverket lades ner hösten 1974. Stora personalminskningar gjordes också på plywood- och boardfabrikerna mellan 1976 och 1978.
Stora Kopparbergs Bergslags AB, som sedan 1975 ägde Bergvik och Ala, avyttrade kättingfabriken 1978 till SSAB. Genom kommunala insatser övertogs fabriken 1980 av ett nytt bolag, Ljusne Kätting AB. Detta gick i konkurs redan 1985, och ägarna varierade därefter fram till 2003 då fabriken lades i malpåse av den norska ägaren Scana. Efter en konkurs 2003 blev Ramnäs Bruk AB ägare av fabriken som dock inte togs i drift igen.
Ljusne mekaniska verkstad bytte också ägare flera gånger, innan den försattes i konkurs 1989. Plywoodfabriken lades ned 1990. Ljusne Board gick i konkurs 1992, varefter tillverkningen drevs vidare av en ny ägare fram till 1996, då fabriken avvecklades.
Plywoodfabriken revs hösten 2007 efter att ha stått tom och utan underhåll i många år. Den enda verksamheten som var kvar till slutet var ett enmansföretag som tillverkade små trähus (utedass, friggebodar etc) i en liten del av de gamla byggnaderna.
Det tidigare huvudkontoret i Ljusne (som senare fungerade som bland annat restaurang under namnet Ljusne Wärdshus) förstördes i anlagd brand våren 2022
Källor:
- Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
- Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
- Svensk Industrikalender 1921
Läs mer:
- Om den svenska skogen – Ströms Bruks AB
- Den svenska skogen – Bergvik & Ala
- Den svenska skogen – Marma-Långrörs AB
- Om den svenska skogen – Olof Wijk & Co
- Den svenska skogen – James Dickson & Co
- Den svenska skogen – Kopparfors
- Om den svenska skogen – Wifstawarfs AB
- Den svenska skogen – William Olsson
- Den svenska skogen – Unander-Scharin
- Om den svenska skogen och Handelsbanken
- Den svenska skogen – Kramfors AB
- Den svenska skogen – Enhörning och Kubikenborg
- Om den svenska skogen – Hammarberg och Sunds AB
- Den svenska skogen – bröderna Hedberg
- Den svenska skogen – Strömnäs och Nensjö
- Om den svenska skogen – Dynäs och Svanö
- Den svenska skogen – träbaronen Bünsow
Ett svar på “Den svenska skogen – Ljusne-Woxna AB”