Den svenska skogen – bröderna Hedberg

Tre knallar, gårdfarihandlare, tillika bröder från Sjuhäradsbygden slog sig ner i Sundsvall på 1850-talet. De tre var Anders Petter Hedberg (1820-1882), Johan August Hedberg (1828-1906) och Andreas Hedberg (1832-1878). De två förstnämnda kom att bli mäktiga och inflytelserika träbaroner.

Anders Petter Hedberg bedrev handelsresor hela 1840-talet och några år in på 1850-talet. På 1850-talet öppnade han garn- och vävnadshandel i Sundsvall. Efter kort tid blev han också delägare i ett sågverk och träaffärerna tog strax överhanden. Vid mitten av 1860-talet lade han ner sin garnmanufakturaffär. Som framgångsrik industriman blev han även invald i Sundsvalls första stadsfullmäktige 1863, där han satt kvar till 1880.

Johan August Hedberg började som sin brors medhjälpare i gårdfarihandeln. Han slog sig sen ner i Härnösand, där drev en liknande affär som brodern drev i Sundsvall. Vid mitten av 1850-talet flyttade även han till Sundsvall och tog plats i broderns garn- och vävnadshandel. Johan August Hedberg gifte sig 1870 med Maria Axling, dotter till den tidigare delägaren i Tunadalssågen, Johan Axling.

Efter A.P. Hedbergs död 1882 övertog J.A. Hedberg dennes verksamheter och genomförde även betydande donationer till främst Sundsvalls stad. J.A. Hedberg medverkade under lång tid i stadens styre och satt i stadsfullmäktige 1883-1894. J.A. och Maria Hedberg dog barnlösa och såväl huset som det mesta av förmögenheten tillföll i slutändan Sundsvalls stad.

Varv och handel

1861 grundade A.P. Hedberg tillsammans med Jens Bing ett exportföretag, firma Jens Bing, av virke och timmer i Vindskär. År 1867 bildades Skeppsrederiaktiebolaget i Sundsvall, ett företag som övertog Sundsvallsvarvet i centrala Sundsvall.

Hedberg var ordförande i det nya bolaget som 1875 flyttade varvsrörelsen till Vindskär där det också anlades en ångsåg för varvets behov. 1887 brandhärjades anläggningen och bara varvet återuppfördes, 1898 likviderades Skeppsrederiaktiebolaget och 1904 byggdes det sista segelfartget på Vindskärs varv.

Sågverk

Det första sågverksbolag som A.P. Hedberg blev delägare i var det 1856 bildade Sunds bolag som hade Erik Jan Hammarberg som initiativtagare och huvdägare. Andra delägare var Lars Johan Hierta och grosshandlare Bernhard Almqvist från Stockholm.

1881 blev A.P. Hedberg också ägare i Alafors sågverk tillsammans med broderns svåger Carsten Jacobsen (1833-1905) (gift med en annan dotter till Johan Axling, Anna Axling) och den tidigare disponenten på sågen som innan dess ägts av ett brittiskt bolag. I samma firma ingick även Västanå bruk och sågverk. 1890 köptes firman inklusive bägge sågarna av Sunds AB.

Klampenborg

Efter några års verksamhet vid Vindskär köpte Bing och Hedberg år 1864 tillsammans den s.k. ”Dårholmen” vid Ljungans utlopp och anlade en lastageplats där.

De fortsatte med att bygga en ångsåg, Klampenborg, på holmen, som stod färdig 1868. Följande år blev A.P. Hedberg ensamägare till firman och Jens Bing lämnade Sundsvall. Anders Petter Hedberg dog 1882. Hans bror Johan August övertog rörelsen som ombildats till A P Hedbergs AB. På Klampenborg byggde J.A. Hedberg den s.k. sommarvillan och anlade parken.

J.A. Hedberg sålde 1898 hela affärsrörelsen till Tunadals AB, som byggde ut Klampenborgssågen 1899. När Tunadals AB likviderades 1917 övertog Svartviks AB industrianläggningarna på Klampenborg och drev sågen vidare till 1932, då den lades ned. Klampenborgsborna bodde kvar fram inpå 1950-talet, men husen underhölls inte.  Alla byggnader på ön revs eller brändes ner under 1960-talet. Idag är ön naturreservat.

Stockvik

Vid Stockvik på fastlandet snett emot Klampenborg, anlade grosshandlaren Fredrik Sundberg 1873 en ångsåg. Sundberg drev den till 1877, då A.P. Hedberg övertog den.

Efter A.P. Hedbergs död 1882 kom Stockvik att ingå i A P Hedbergs AB, som drev det vidare till 1896. Fredrik Sundberg köpte då tillbaka anläggningen återupptog driften år 1897. 1901 gjorde han konkurs och fick sälja. Efter flera ägarbyten och konkurser såldes Stockvik 1911 till Trävarubolaget Svartvik, som byggde ut sågen och drev den till 1936, då Stockholms Superfosfatfabriks AB köpte platsen och uppförde en kemisk fabrik där. Sågen revs i samband med fabriksbygget. Av sågverket finns idag inga spår. Stockviksverken är idag en av Sundsvalls större industrier och tillhör idag Akzo Nobel.

Andra företag

Förutom att vara ägare till Klampenborg och Stockvik var A.P. Hedberg också delägare i många andra företag, Skeppsrederiaktiebolaget är redan nämnt. Utöver detta var han också engagerad i järnvägsbolaget Sundsvall-Torpshammar, Sundsvalls Enskilda Bank, trämassebolaget i Torpshammar och Sandö glasbruks bolag.

Essvik

A.P. Hedberg hade också samarbetat med grosshandlare Christiernin i Essviks ångsåg, som anlagts vid slutet av 1860-talet på den gamla lastageplatsen i Essviken och förvärvats av Christiernin. Tillsammans med J.A. Hedberg, som då var chef för Klampenborg, och ett par ytterligare personer bildade Christiernin 1887 Essviks AB och byggde ut sågen.

En grupp norrmän, däribland G.P. Braathen, bildade sedan Sundsvalls Cellulosa AB 1897, som köpte bolaget och rev sågen. På platsen byggde de Essviks sulfitfabrik, som blev Medelpads första och stod färdig 1900. 1921 hade Sundsvalls Cellulosa AB 400 anställda och 1929 övertogs bolaget av SCA. Sulfitfabriken drevs till 1967.

Svartvik

A.P. Hedbergs AB medverkade också vid bildandet av Trävarubolaget Svartvik vid 1800-talets slut. Vid Svartvik hade familjen Dickson styrt och ställt i ett drygt halvsekel och de byggde så småningom även en ångsåg där. På 1880-talet förberedde Dicksons en avveckling av alla sina norrländska anläggningar och grundade då Svartviks AB.

För att kunna köpa det stora bolaget bildade grosshandlare G.P. Braathen ett konsortium tillsammans med bland andra A P Hedbergs AB och Tunadals AB, som genomförde köpet 1891. Ur detta konsortium bildades 1899 Trävarubolaget Svartvik. Men då hade J.A. Hedberg redan året innan sålt A.P. Hedbergs AB till Tunadal.

Trävarubolaget Svartvik bestod dock. Sågen drevs vidare till mitten av 1900-talet. En sulfitfabrik byggdes i början av 1900-talet. 1921 hade Trävaru AB Svartvik 1 100 anställda. Man ägde då anläggningar i Svartvik, Stockvik, Klampenborg och Sörfors. SCA tog 1929 över Svartviks AB och sulfitfabriken drevs till 1974.

Tunadal

Redan 1849 anlade handlaren J E Söderberg i Sundsvall en tullkvarn på Tunadal, driven med ånga. För att utnyttja anläggningen effektivare sammanbyggdes kvarnen med en liten ångsåg, som därmed blev Sveriges första ångsåg. Anläggningen togs i drift 1850. Den såldes redan 1851 till Johan Axling, C A Axell och C F Huss vilka sålde den vidare 1856 till ett norskt konsortium.

Företaget fick namnet Tunadals bolag, Carsten Jacobsen och Jens Bing blev chefer. Bing blev dock bara kvar i ett år vid Tunadal, A P Hedberg värvade honom därefter till sina anläggningar.

Johan Axling hade i början varit tveksam till att gå in som delägare i sågkvarnen vid Tunadal, eftersom han även hade intressen i Sidsjö vattenkvarn. Han avled redan 1853 men Carsten Jacobsen gifte sig 1858 med Axlings dotter Anna. Och 1870 gifte sig Axlings dotter Maria med Johan August Hedberg. Hedberg blev svåger till Jacobsen och fick därmed även intressen i Tunadals AB.

Tunadal utvecklades under Carsten Jacobsen till ett framgångsrikt sågverk och ett riktigt litet mönstersamhälle. Tunadals AB, som övertog A.P. Hedberg AB:s tillgångar år 1898, likviderades 1917 och sågverket övertogs av Skönviks AB. 1929 blev detta bolag en del av SCA och än idag drivs sågen i Tunadal av detta företag.

Carsten Jacobsen var också grundare av och delägare i Fjäls glasbruk mellan 1874 och 1884.

Läs mer: Hedbergska skolanST123456LänsstyrelsenSveriges NaturSvartviks HandpapperDagbladet123SVT,

Andra källor:
Svensk Industrikalender 1921
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 20 april 2010.

Läs också: