Efter att Olof Wijk d.ä. dog 1856 lades järnexportverksamheten ner och istället kom företaget att inrikta sig på trävaruexport och sågverksrörelse. Ledande i bolaget blev nu hans söner, först Olof Wijk d.y. (1833-1901) men senare också Erik Wijk (1836-1910) och Carl Wijk (1839-1907). Företagets export av trävaror tycks i huvudsak ha gått direkt från Norrlandshamnarna och något större trävaruupplag tycks bolaget inte ha haft i Göteborg.
Under ledning av Olof Wijk d.y. blev firman återförsäljare för flera sågverk i Norrland och i början av 1870-talet köptes ett av dessa, Långrörs ångsåg vid Ljusnan. 1874 köptes Gideå såg och Husums lastageplats från James Dickson & Co av bolaget Gideå-Husum AB i vilket Olof Wijk & Co var dominerande ägare. Carl Wijk blev disponent för Gideå-Husum AB och dess sågverksverksamhet. Han lämnade Olof Wijk & Co år 1895 och istället inträdde hans son Carl O. Wijk i firman.
I slutet av 1880-talet var produktionen vid de sågverk som ägdes av eller kontrollerades av Olof Wijk & Co ungefär 14 000 standards per år. Företaget hörde inte till de allra största sågverksföretagen i Sverige.
Långrörs AB
1896 bildades Långrörs AB för att äga sågverket i Långrör och även firman Olof Wijk & Co omvandlades till ett aktiebolag efter Olof Wijk.d.y.:s död. När han dog år 1901 ägde familjefirman en stor mängd aktier i olika svenska företag, däribland skogsföretagen Långrörs AB och Gideå-Husum AB. Gideå-Husum AB såldes 1903 till familjen Kempe.
1914 inköpte Långrörs AB även Marma Sågverks AB med sågverk i Marma och Edefors samt brädgårdar i Söderhamn. 1920 var koncernen en av Sveriges 20 största sågverksföretag och en av de 20 största tillverkarna av sulfitmassa. Långrörs AB hade 250 anställda och Marma Sågverks AB 400. Totalt 650 anställda i koncernen.
I styrelsen för moderbolaget Långrörs AB satt Hjalmar Wijk (ordf. och VD), Bertil Wijk och C.G. von Platen. Disponent i Långrör var E.G. Thunberg och i Marma C.L. Dyberg.
På 1920-talet hamnade Marma-Långrör i ekonomisk kris vilken också drog med sig Olof Wijk & Co AB. Skandinaviska Banken tog över aktierna i Marma-Långrörs AB som moderbolaget nu hette. Familjen Wijk hade slutligt lämnat skogsindustrin.
Källor:
- Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
- Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
- Svensk Industrikalender 1921
Läs mer:
- Den svenska skogen – James Dickson & Co
- Den svenska skogen – Kopparfors
- Om den svenska skogen – Wifstawarfs AB
- Den svenska skogen – William Olsson
- Den svenska skogen – Unander-Scharin
- Om den svenska skogen och Handelsbanken
- Den svenska skogen – Kramfors AB
- Den svenska skogen – Enhörning och Kubikenborg
- Om den svenska skogen – Hammarberg och Sunds AB
- Den svenska skogen – bröderna Hedberg
- Den svenska skogen – Strömnäs och Nensjö
- Om den svenska skogen – Dynäs och Svanö
- Den svenska skogen – träbaronen Bünsow
- Den svenska skogen – Storjohann och Billerud
- Om den svenska skogen – Hedbergs Forss AB och Björkå AB
- Den svenska skogen – Versteegh och Graningeverken
7 svar på “Den svenska skogen – Olof Wijk & Co”