Spekulanten Bo Sandell

Inlägget är del 5 av 10 i serien 1980-talets spekulanter

1975 skapades Investment AB Skrinet som dotterbolag till Investment AB Asken, vid den tiden ett företag kontrollerat av Penser, tidigare kontrollerat av familjerna Mark och Carlander. Från årskiftet 1977/78 var Skrinet noterat på börsen, med Asken och Carnegie som ägare till cirka en tredjedel av aktierna var. Bo Sandell blev chef i det nya bolaget, tidigare hade han varit ansvarig för Askens industridel. Skrinet köpte under sin existens upp en rad bolag och styckade allt som oftast dessa genom att sälja ut delar åt olika håll och vid olika tillfällen. Bolagsslakt som ren spekulation alltså.

Under 1982 gjorde Skrinet ett antal affärer som kom börskursen att rusa. Börsvärdet för bolaget steg på ett år från 100 miljoner kronor till 660 miljoner kronor. Det var främst tre rena spekulationsaffärer som orsakade börsrallyt för Skrinet-aktien.

Först köptes konfektyrföretaget Kanolds AB i Göteborg. Bolaget ägde också ett antal biografer. Betalningen till Kanolds tidigare ägare skedde med aktier i Skrinet. Strax efter köpet såldes Kanolds fastigheter för nästan 4 gånger så mycket pengar som bolaget ursprungligen köpts för. Även biografkedjan såldes.

Nästa affär blev ett uppköp av sågverksföretaget Masonite AB som hade stora tillgångar i form av skog och ett modernt sågverk. Masonite AB hade under en tid använt realiserade pengar från markförsäljningar och försäljning av dotterbolaget Vännäs Kraft för att köpa upp aktier i Skrinet. Masonite övertog bl.a. Askens nästan 40% i Skrinet. Men i mars 1982 så köptes alltså istället Masonite av Skrinet:

”Vi köpte aktier i Skrinet och blev största ägare”, säger Jan-Eric Österlund.Via ett omvänt övertagande köpte Skrinet sedan Masonite, vilket ledde till att Jan-Eric Österlund, som hade både Skrinet- och Masoniteaktier, blev storägare i ett börsnoterat bolag. Och inte i vilket som helst. Skrinet var i början av 1980-talet det kanske hetaste bolaget på Stockholmsbörsen, och aktien gick som en raket.

”Skrinet utnyttjade att små onoterade bolag hade väldigt låg värdering. Man kunde köpa bolag för tre gånger vinsten”, säger Jan-Eric Österlund.

Sedan gick allt för fort.

”Skrinet fick en väldigt hög värdering. Bolaget var väl värt någon miljard och i det läget hade vi (Jan-Eric Österlund och Skrinets vd Bo Sandell, som hade byggt upp bolaget, DI Weekends anm) lite olika uppfattning om hur aggressivt bolaget skulle drivas.”

(I själva verket var Skrinet den 30 september 1983 värt 2,2 miljarder kronor, enligt Öhmans Börsguide. Det kan jämföras med Industrivärdens dåvarande börsvärde på 3 miljarder, SKF:s på 4,4 miljarder och H&M:s på 400 Mkr.)

Detta var en värdering som inte kunde hålla på sikt. eningsskiljaktigheterna ledde till att Jan-Eric Österlund 1983 sålde sina aktier och lämnade bolaget. Det var rätt beslut. Året därpå föll aktien som en sten.

Betalning skedde återigen i aktier. Masonites ägare, däribland familjen Wikström som en gång grundat bolaget och dess VD Jan-Eric Österlund blev nu stora ägare i Skrinet. Några månader efter att affären gått igenom såldes tillgångarna i Masonite AB ut för dubbelt så mycket som Skrinet gett för hela företaget. Även Masonites innehav av Skrinet-aktier gav en stor förtjänst vid försäljningen av dessa. PK-banken (senare Nordbanken) stod för en del av finansieringen av det konsortium som köpte Masonites skogstillgångar.

Den tredje affären var en investering i bolaget Gambro. Ett konsortium bestånde av Skrinet, Nils P Lundh (dominerat av Skrinet), Asken och Carnegie (stor ägare i Skrinet) köpte 23% av aktierna i Gambro. Skrinet köpte även aktier i Trelleborg och andra storföretag, bland annat genom att man köpte upp AB Hevea som var en av de större ägarna i Trelleborg. 1983 köpte man 50% av Securitas. De andra 50 procenten köptes av Cardo. Två år senare togs AB Hevea inklusive Securitas över av Gustaf Douglas som en del i den uppgörelse som Jacob Palmstierna sydde ihop (se nedan).

Mycket av aktieköpen på börsen byggde dock på att man lånade kraftigt på samma manér som Erik Penser och andra spekulanter. Det hela byggde på ständigt stigande aktiekurser så att man kunde låna mer och mer. Så småningom kom detta att leda till Skrinets och Bo Sandells fall:

I januari 1985 köps kontrollposten i Ahlsell upp av Boliden som behöver ett stabilt handelsbolag för att väga upp den svängiga gruvverksamheten. Samma år köper investmentbolaget Skrinet med den vidlyftige VD:n Bo Sandell upp stora poster i både Ahlsell och Boliden. Ahlsell blir nu indirekt en bricka i det intrikata spelet om Boliden som tar fart. För när Bo Sandell sitter överbelånad och tvingas sälja hela innehavet så träder finansmannen Wictor Forss in i handlingen. Hans Forsinvest tar över kontrollen över Skrinet som byter namn till Herakles. Även Forss tid som ägare blir kort, hans Forsinvest säljer snart sin kontrollpost i Herakles till Wallenberg.

Dramatiken kring Boliden tätnar när Wallenbergarna säljer Herakles till Gustaf Douglas som därigenom vill skaffa sig kontroll över Boliden. Men en annan av 1980-talets finansmän, Proventus Robert Weil, utmanar Douglas i en budgivning som får av pokerparti. Robert Weil köper en tredjedel av aktierna. Gustaf Douglas höjer och köper hälften. Men när korten ska synas visar det sig att ingen av herrarna sitter med ess på hand. Räntorna på de belånade aktierna skjuter i höjden och Gustaf Douglas tvingas ge upp när S-E-Bankens Jacob Palmstierna blåser av striden. I april 1986 säljer Gustaf Douglas sitt innehav i Boliden till Trelleborg.

Vad som sedan hände med Bo Sandell har jag inte kunnat utröna, inte heller om han är släkt med Thomas Sandell som ligger bakom hedgefonden Castlerigg och Sandell Asset Management, men det är fullt möjligt. Thomas Sandell har uppgivit att familjen Edstrand och andra rika Malmöfamiljer är kunder hos honom och Skrinet köpte i början av 1980-talet upp en stor aktiepost i den familjens bolag, Bröderna Edstrand AB. Det finns exempelvis en ägare till ett byggbolag i Ystad som heter Bo Sandell och är född 1949.

Jan Erik Österlund flyttade till England i likhet med många andra som var inblandade i 1980-talets spekulationsaffärer. Man levde gott och blev rika i det svenska samhället och systemet, men vill inte bidra till den gemensamma välfärden och inte betala för att framtiden också skulle vara ljus.

Andra källor:
Ny Dag 20/1 1983
Arbetet 4 november 1982, 5 januari 1983
Veckans Affärer 1978 och 1982
Jacob Palmstierna, Jacobs Stege, 2008

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , Robert Weil, , , , , , , , , , , , ,

Navigation<< Spekulanten Tomas FischerSpekulanterna – ABBA och Kuben >>
Advertisements

En reaktion på ”Spekulanten Bo Sandell