Per Hellzén var den drivande kraften bakom bildandet av Wifsta Skeppsvarfs Bolag 1798. Bolaget utgjordes av 100 lotter till ett nominellt belopp av 200 riksdaler. De flesta av de 36 bolagsägarna var Härnösandsbor, liksom Per Hellzén själv. Hellzén ägde även andra sågar som exempelvis Sillre såg.
År 1803 kom den första fartygsförsäljningen till stånd. För en summa av 8 500 riksdaler levererades, till C A Garbergs änka och söner i Gävle, ett på varvet upptimrat skepp. År 1808 upprättade bolaget en affärsförbindelse med svenska staten om att bygga tre ”kanonslupar”.
Ångsågar
Varvets första ångsåg, och den tredje i distriktet, stod klar våren 1852, belägen på Tufholmen. När sågen, den 30 maj 1858, brann ner till grunden bestämdes att en ny såg skulle anläggas på den större Bölesholmen, som genom utfyllning hade förenats med Tufholmen.
Sågen på Bölesholmen kom i bruk 1859 och var, när den byggdes, den största på orten. 1895 köptes Heffner & Co upp av Wifstavarfs AB och 1896 integrerades det köpta företagets verksamhet i moderbolagets.
1906 sålde Härnösands-familjerna Wannberg och Weinberg majoritetsposten i Wifstavarfs AB, med ett sågverk utanför Sundsvall, till ett konsortium med bestående av riskkapitalisterna William Olsson, Knut Tillberg och Allan Abenius. William Olsson var en specialist på att köpa och stycka äldre sågverks- och bruksföretag.
Wallenberg
Stockholms Enskilda Bank var konsortiets långivare och blev snart även huvudägare. Företaget omvandlades snabbt till Sveriges största massaproducent genom byggandet av en sulfatfabrik 1907-08 och en sulfitfabrik 1910-12.
Som chef till Wifstavarf rekryterades, i samband med de stora investeringarna som startade 1907, K.W. Sundblad som chef. Med sig hade han sin son Gunnar Sundblad som fungerade som assistent vid byggandet av sulfatfabriken som nästan färdig civilingenjör. Gunnar Sundblad var en kort period chef för Kalix sulfatfabrik och blev senare engagerad i Iggesund. En son till Gunnar, Lars G. Sundblad, blev chef där och en annan, Erik Sundblad, blev chef för Stora Kopparbergs Bergslags AB.
1916, efter att E.J. Ljungberg dött 1915, köpte Wallenbergs en kontrollpost i Stora Kopparbergs Bergslags AB och Handelsbanken förlorade bolaget som kund.
År 1922 satt Marcus Wallenberg (ordf), E.E. Berggren, K.E. Lundqvist, J. Nachmanson och A.F.Wallenberg i styrelsen. Vd var J.V.R. Lilliestråle och antalet anställda var 1 200. År 1960 hade Wifstavarfs AB 3 200 anställda.
1966 såldes Wifstavarfs AB till Svenska Cellulosa AB (SCA). 1964 hade företaget 2 100 anställda. Finpappersbruk anlades år 1982 och 1999 såldes anläggningen till Modo Paper för att år 2000 tas över av det finska företaget Metsä-Serla, senare M-Real. Wifstavarf hade 300 anställda år 2002. 2007 lades bruket ner.
Andra källor:
- Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
- Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
- Svensk Industrikalender 1921
Läs mer:
- Den svenska skogen – William Olsson
- Den svenska skogen – Unander-Scharin
- Om den svenska skogen och Handelsbanken
- Den svenska skogen – Kramfors AB
- Den svenska skogen – Enhörning och Kubikenborg
- Om den svenska skogen – Hammarberg och Sunds AB
- Den svenska skogen – bröderna Hedberg
- Den svenska skogen – Strömnäs och Nensjö
- Om den svenska skogen – Dynäs och Svanö
- Den svenska skogen – träbaronen Bünsow
- Den svenska skogen – Storjohann och Billerud
- Om den svenska skogen – Hedbergs Forss AB och Björkå AB
- Den svenska skogen – Versteegh och Graningeverken
6 svar på “Den svenska skogen – Wifstawarfs AB”