Spekulanten Penser

Inlägget är del 3 av 10 i serien 1980-talets spekulanter

Erik Penser föddes 1942 som son till en advokat i Eslöv, Wilhelm Penser (1901-1993) som delvis är känd för att ha varit inblandad i en del av vinstbolagsmannen Kaj Kjellqvists underliga affärer kring Nissaströmsbolagen, Malcus Holmquist AB och Monark. Wilhelm Penser startade 1925 advokatbyrå på vilken han arbetade fram till sin död. Wilhelm Penser var lokalpolitiker och den skånska godsägaradelns egen favoritadvokat.

Som ung fick Erik Penser jobb på Handelsbankens fondavdelning i Malmö. Det var år 1965 och hans jobb var att handla med små aktieposter. Vid sidan av hade han en egen privat aktiehandel via ett konto i fondkommissionärsfirman Fristedt i Stockholm.

1967 började Erik Penser hos Kjell Hägglöf på Hägglöfs bankirfirma som courtagemäklare. Det innebar att han fick halva courtaget (provisonen) för de kunder som han hanterade. Två år senare så började han istället arbeta på Bankirfirman Langenskiöld. En firma som ägdes av Carl Langenskiöld (ingift i familjen Ekman, som ägde Carnegie vid denna tid), Langenskiöld var en liten fondkommissionär som främst gjorde affärer för Carnegie, och familjerna Ekman och Langenskiöld. Erik Penser kom inte ensam till Langenskiöld från Hägglöfs, utan en kund till Penser, Thomas Fischer, följde också med och fick också han anställning i Bankirfirman Langenskiöld. De båda skulle få dela på 40% av courtageintäkterna i firman. Penser fick med sig en del av sina kunder från Hägglöfs, däribland två bröder Berger, från den familj som ägt ovan nämnda Nissaströmsbolag och Malcus Holmquist innan Kaj Kjellqvist tog över i bolagen. 1973 hade den Langenskiöldska firman fått lika stora courtageinkomster som SE-Banken.

Penser skaffade sig under 1970-talet och 80-talet kontrollen i Investment AB Asken, ett bolag med ursprung i familjerna Mark och Carlanders Gamlestadens Fabrikers AB som 1962 bytte namn till just Investment AB Asken. Kring 1980 hade han skaffat sig kontroll av 20% av rösterna i Asken. Vid denna tid var också familjen Ekmans Carnegie stor ägare i Asken. 1984 hade Penser skaffat sig kontroll av 38% av rösterna i Asken, bland annat via sitt personliga holdingbolag Yggdrasil AB. Carnegie ägde 14% av aktierna i Asken och Asken ägde nu 37% av aktierna i Carnegie. Asken var ett investmentbolag med stora intressen i framförallt SKF, men även i andra företag.

Samtidigt skaffade sig Erik Penser dominerande intressen i AB Bofors, delvis via bulvaner som Göran Adielsson via dennes bolag Trochanter och Carotis och Lars Thulin (senare VD i Yggdrasil), delvis själv och från 1981 via egna bolaget Yggdrasil och via Investment AB Asken. Adielssons bolag köpte också aktier i Asken och Carnegie under samma tid som Penser köpte. 1983 övertog Penser via bolaget Yggdrasil de aktier som Carotis och Trochanter ägde. Därefter ägde han 17% av aktierna i Carnegie, 38% i Asken som redan nämnts och 41% i Bofors.

Han spekulerade samtidigt flitigt i andra aktier och köpte på sig kontrollposter och mindre poster i andra bolag. Utöver ovan nämnda bolag kontrollerade han år 1984 87 % av Sveabanken, 76 % av Saba, 52 % av Pharos , 37 % av KemaNobel, 26 % i Broströms, 25 % av Fagersta, 22 % av Biocarb, 18 % av AB Leo och 13 % av Investment AB Beijer.

Köpen av aktier skedde till stor del med lånade pengar och med hopp om stigande kurser. De stigande aktiekurserna medförde att belåningsgraden (skuldernas andel av tillgångarna) från 79 % till 47 %. Senare har det uppdagats att Penser genom manipulationer upprätthöll kurserna på aktierna i de bolag han ägde, framförallt Asken, Bofors och Carnegie. Något som var ganska lätt då spridningen på dess aktier var låg och därför var manipulation av kurserna ganska lätt. De ökade aktiekurserna möjliggjorde ytterligare lån som sen innebar fler aktieköp osv. naturligtvis fungerade detta bara så länge aktiekurserna steg. Bofors bytte namn till Nobel Industrier efter uppköp av KemaNobel, Eka med flera företag. Också dessa uppköp finansierades främst genom belåning.

Metoden som Penser använde beskrivs så här i Gustav Olivecronas bok Spekulanterna från 1984:

Låt oss ta ett renodlat exempel för att illustrera metoden. Om man som eget startkapital har 100 000 kr och köper aktier för hela beloppet, så kan mans en belåna dessa aktier för 60 000 kr. För dessa 60 000 kr köper man nya aktier, som i sin tur belånas för 36 000 kronor, som går till ett nytt aktieköp. Man får en geometrisk serie och summan av det hela är att man med full belåning hela vägen kan köpa aktier för 250 000 kr för sina ursprungliga 100 000 kr. För enkelhetens skull har här bortsetts från courtageavgifter och andra kostnader i samband med köpen.

När börskursen på de inköpta aktierna stiger öppnas möjligheter att belåna dem ytterligare för att köpa ännu fler aktier. belåningen medför att man kan tillgodogöra sig kursstegringen även på de aktier som inköpts för lånade pengar. Lånen gör alltså att vinsterna blir betydligt större än om man enbart hade köpt aktier för det egna kapitalet. Och staten hjälper till med att finansiera transaktionerna genom avdragsrätt för de räntor som man ju måste betala för att finansiera lånen.

1984 bildades Nobel Industrier genom fusion av KemaNobel och Bofors och 1988 blev Asken dotterbolag till Nobel Industrier och bytte namn till Finans AB Gamlestaden 1989 när det börsnoterades separat och blev ett bolag som lånade ut till fastighetspekulation på samma sätt som Anders Walls Nyckeln. Även här byggde verksamheten på ständigt stigande priser, fastighetspriser istället för aktiekurser. Största ägare i Gamlestaden var nu Nobel Industrier och Yggdrasil som hade 38 % av aktierna. I Nobel ägde Yggdrasil 70 %. 1991 så sprack bubblan för Gamlestaden som hade Yggdrasil och Nobel Industrier som huvudägare. Finans AB Gamlestaden redovisade ett negativt kapital på 1,5 miljarder, huvudsakligen på grund av att man lånat till fastigheter, en marknad som precis totalkollapsat. Huvudsaklig långivare finansbolaget Gamlestaden var Nordbanken på vilken Jacob Palmstierna då jobbade. Om det hela har han i sin bok Jacobs Stege bland annat skrivit:

Förtroendet för Erik Penser och hans grupp sprack under sommaren 1991. Bakgrunden var följande: Pensers privata bolag Yggdrasil hade en kredit som Nordbanken delade med en bank i Liechtenstein. Låneavtalet föreskrev att krediten till oss två banker aldrig fick överstiga ett visst procenttal av Yggdrasils tillgångar. De viktigaste posterna bland dess var aktier i Nobel Industrier och Gamlestaden.

Aktierna skulle värderas till marknadspris – det vill säga börskurs. Genom att själv och genom kompanjoner stödköpa dessa aktier och låta Yggdrasil ge återköpslöften till aktiernas inköpskurser slog Erik Penser tre flugor i en smäll. Kurserna i de berörda bolagen hölls uppe, det syntes inte i Yggdrasils balansräkning att skulderna ökade – eftersom avtalen var muntliga.

Gamlestadens problem innebar också problem för Nobel Industrier och Yggdrasil. Nordbanken tog över aktierna i Nobel Industrier, Yggdrasil räddades och Gamlestaden gick omkull. Penser förlorade sitt inflytande i svenskt näringsliv. Det hela resulterade därefter i ett par rättsprocesser under 90-talet där Erik Penser stämde Nordbanken två gånger, men förlorade. Även Göran Adielsson och Lars Thulin stämde Nordbanken men drog efter att banken gjort en uppgörelse med Penser och Yggdrasil tillbaks sin stämning. Lars Thulin är fortfarande VD i Yggdrasil, vilket han varit sen bolagets start 1981. Nobel Industrier är idag en del av företaget Akzo-Nobel. Carnegie övertogs redan 1989, dvs innan krisen, av Nordbanken och behölls som dotterbolag intill 2001 då bolaget börsnoterades.

Numera driver Erik Penser en liten bank, med moderbolaget Erik Penser AB, för rika privatkunder. Ägandet är fortfarande via ägarbolaget Yggdrasil som också äger andelar i hedgefondbolaget Pan Capital. Han är stor markägare i England, Compton Beuachamp heter godset, för vilket han också får en stor mängd jordbruksstöd från EU. I styrelsen för banken och Erik Penser AB sitter Erik Pensers dotter Jenny Holmgren som också återfinns på den senaste listan över Sveriges mäktigaste under 40.

Läs mer: E24, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, DI1, 2, 3, 4, VA1, 2, 3, AV1, 2, Sydsvenskan, Norran,

Andra källor än länkade:
Gustav Olivecrona, Spekulanterna, 1984
Jacob Palmstierna, Jacobs stege, 2008,
Sverker Lindström/Sten Nordin, Vem äger storföretagen, 1977
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1986, 1986

Urpsrungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,, , , , , , , , , , , , , , ,,

Navigation<< Anders Wall – en spekulantSpekulanten Tomas Fischer >>
Advertisements

3 Replies to “Spekulanten Penser”