Kockum

Inlägget är del 9 av 24 i serien Försvunna finansfamiljer

En man vid namn Frantz Suell grundade år 1726 en tobaksfabrik i Malmö. 1826 övertogs denna fabrik av Frans Henrik Kockum (1802-1875) sonsonsdotterson till grundaren.

1840 grundade F.H. Kockum, Kockums Gjuteri och Mekaniska Verkstad som tillverkade lantbruksredskap och spisar. Från 1859 också järnvägsvagnar och från 1873 fartyg. Järnvägsvagnstillverkningen lever även idag, numera i företaget Kockums Industrier AB som inte har något med familjen Kockum att göra längre.

1846 investerade F.H. Kockum i Örmo järnbruk i Konga och 1849 anlade han Kallinge bruk dit verksamheten vid Örmo flyttade år 1888.

1913 slogs flera svenska tobaksfabriker samman och 1915 bildades Tobaksmonopolet varvid familjen Kockums ägande i tobaksindustrin upphörde. Tobakstillverkning fanns dock kvar i Malmö till någon gång på 1970-talet.

Varvsverksamheten kom att utvecklades till en av Sverige största redan på 1910-talet under ledning av Georg Ahlroth som var VD åren1904-36. Han efterträddes av Frans Henrik Kockum d.y. (1878-1941) som VD. Han förblev VD till 1940.

Kockums Mekaniska Verkstad expanderade kraftig efter andra världskriget med köpa AB Landsverk i Landskrona år 1948 från Skandinaviska Banken och tyska intressen, AB Interconsult 1963, AB Söderhamns Verkstäder 1964 och Helsingborgs Varv år 1965, för att ha omkring 6 700 anställda år 1963. Tillsammans med det andra familjeföretaget Kockums Jernverks AB i Kallinge fanns det cirka 8 500 anställda i av familjen Kockum kontrollerade företag är 1963 enligt den statliga koncentrationsutredningen. Samtidigt nämns inte familjen alls i CH Hermansson bok Monopol och storfinans – de 15 familjerna som kom ut ungefär vid samma tid. AB Landverk tillverkade förutom fartyg också bandfordon och utrustning till sockerindustrin, Söderhamns Verkstäder tillverkade skogsmaskiner.

Under hela tiden från 1800-talet fram till slutet av 1970-talet fanns en mängd medlemmar i familjen Kockum i ledningen och styrelsen för de olika företagen familjen ägde. Frans Henrik Kockums son Gunnar Kockum (1913-1991) var vice VD i Kockums Mekaniska Verkstads AB åren,1968-72, hans syssling Bernt-Erik Kockum (1925-??) var VD i Landsverk åren 1961-68, I Kockums Jernverk AB var Erik Kockum (1889-1960) VD åren 1925-55 och hans son Lars Kockum (1921-??) VD åren 1963-71.

Under trycket från rederi- och varvskrisen på 1970-talet tvingades Kockums Mekaniska Verkstad att sälja sina dotterbolag ett efter ett.  Slutligen förstatligades hela varvskoncernen år 1979. 1986 lades produktion av civila fartyg ner och företagets ubåtstillverkning kom att slås ihop med Karlskronavarvet och hela koncernen ägdes länge av tyska Thyssen. Men nån tillverkning av fartyg finns inte kvar i Malmö men däremot tillverkas ubåtar på annat håll. Idag ägs företaget av Saab. Moderbolaget, Kockums Mekaniska Verkstads AB omvandlades till fastighetsbolaget Skåne-Gripen, företaget för järnvägsutrustning såldes separat och är idag Kockums Industrier. I Skåne Gripen behöll familjen länge ett visst inflytande, men genom en rad nyemissioner av aktier minskade deras ägarandel successivt.

Kockums Jernverk AB såldes omkring 1976 till Beijerinvest AB (Wall) och 1991 lades gjuteriet ner. Idag kvarstår företaget Kockums Maskin AB i Kallinge, med danska Vald. Birn A/S som ägare. I detta sammahang kan det också nämnas att Frans Henrik Kockum var gift med en faster till grundarna till G & L Beijer AB, ursprunget till alla företag med namnet Beijer i. Dessa två personers mor var dessutom syster till FH Kockum. G & L Beijer ägs idag av familjen Hain, ättlingar till grundarna.

I och med förstatligandet av varvsverksamheten och försäljningen av Kockums Jernverk försvann familjen Kockum som svensk storfinansfamilj. 1977 fanns omkring 5 500 anställda i det företg som familjen då fortfarande kontrollerade, Kockums Mekaniska Verkstads AB.

Vad familjen Kockums ättlingar sysslar med idag är inte lätt att hitta, men företaget Kockum Communication verkar drivas av en Stina Kockum. Och på företaget Tyrén finns en Karin Kockum anställd. På affärsskvallertidningen Realtid finns en journalist med namnet Kockum och inom EF Education jobbade (jobbar ?) Eva Kockum och hon var 2006 med på listan över Sveriges mäktigaste kvinnor. En familjemedlem med det traditionstyngda namnet Frans Henrik Kockum verkar på 1980-talet och 1990-talet ha varit verksam i Handelsbanken i Luxemburg och där inblandad i en del märkliga affärer. Långt ifrån storfinanssammanhang verkar i alla fall familjen numera befinna sig, men man verkar inte vara fattiga ändå. En del har exempelvis pengar placerade i Thomas Sandells fond Castlerigg.

Läs mer: SDS, Wikipedia, Rosengård, NyTeknik, AV,

Andra källor:
Vem äger Sverige, Koncentrationsutredningen, SOU 1968:7
CH Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 3:e upplagan, 1971
Gustav Olivecrona, Spekulanterna, 1984
Sven-Ivan Sundqvist,
Ägarna och makten i Sveriges Börsföretag 1986, 1986
Jan Glete, Nätverk i näringslivet, 1994

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , ,, , , , , , , , ,

Navigation<< Mark och CarlanderEricsson och Åtvidaberg >>
Advertisements