Ursprunget till Hudiksvalls Trävaru AB var det år 1857 bildade Hudiksvall Steam Sawing Mill Co Ltd, allmänt kallat ”Engelska bolaget”. Detta bildades i London av en grupp engelska finansiärer tillsammans med de svenska handelsmännen Eric Olof Regnander, Edvard Frisk och Julius Brun från Hudiksvall.
Regnander hade redan 1856 sammanträffat med några representanter för bolagsbildarna och då ingått en preliminär uppgörelse om skogsköp i Härjedalen för upp till 250 000 rdr. En ångsåg planerades även att byggas i Näsviken, cirka 15 km väster om Hudiksvall, till vilken timret skulle transporteras.
1857–1859 uppfördes sågen, kallad Forsa ångsåg, i Hillen intill Näsviken. För att kunna transportera timret den långa sträckan till sågen anlades en flottled som blev färdig 1861. 1859 byggdes även en brädgård på pålar i fjärden norr om Håstaholmarna utanför Hudiksvall. Samma år avvecklade Regnander sina intressen i bolaget. De stora investeringarna medförde emellertid att Engelska bolaget i slutet av 1867 blev tvunget att gå i likvidation.
Hudiksvalls Trävaru AB
1868 övertogs hela rörelsen av det nybildade Hudiksvalls Trävaruaktiebolag, som fortsatte det gamla bolaget verksamhet (avverkning, flottning samt sågverket i Hillen). Erik Olof Regnander kom att vara en av delägarna även i detta bolag. Efter att han lämnat det brittiska företaget år 1859 fortsatte han med att köpa avverkningsrätter i bland annat Härjedalen och Hälsingland. Dessa avverkningsrätter överlät han senare på Västra Hälsinglands Trävaru AB, i vilket Regnander ingick i styrelsen.
Det engelska bolaget köpte Västra Hälsinglands Trävaru AB 1864. Bolagets avverkningsrätter omfattade då cirka 150 000 ha. När Engelska bolagets verksamhet övergick till Hudiksvalls Trävaru AB år 1868 var det således en omfattande råvarubas som medföljde.
Håstaholmen
År 1873 stod en ny ångsåg färdig på Lilla Håstaholmen samtidigt som brädgårdar uppfördes på Stora Håstaholmen och det intilliggande fastlandet i Hudiksvall.
Håstaholmen kom att drabbas av bränder två gånger på kort tid, 1901 och 1906. Första gången brann sågen och hyvleriet ned, andra gången hela brädgården tillsammans med 75 bostadshus. Allt byggdes dock upp omgående.
1882 förvärvades Lerviks ångsåg, främst för att underlätta transporterna. En strejk hade samtidigt utbrutit vid Håstaholmens sågverk på grund av en 10-procentig lönesänkning. För att säkra leveranserna under strejken så inköptes Sandviks ångsåg år 1885. Under åren 1886–1888 uppfördes dock en ny såg i Hybo. Utrustningen vid Sandviks ångsåg nedmonterades och fraktades till Hybosågen. Även många av de anställda flyttade även med till Hybo.
År 1885 var produktionen vid Lerviks och Sandviks sågverk en försågning av 113 000 stockar, vilket motsvarade 18 % av Hudiksvalls Trävarus hela produktionsvolym. När Hybo sågverk och brädgård stod helt färdig 1888 avvecklades verksamheten helt vid Lerviks- och Sandvikssågarna.
Forsa ångsåg lades ner 1911 och därefter hade företaget sågar i Håstaholmen, och Hybo.
Iggesund
1903 köpte Hudiksvalls Trävaru Iggesunds Bruk, som innehade både järnbruk och sågverk. År 1918 överläts verksamheten till dotterbolaget AB Iggesunds Bruk och Hudiksvalls Trävaru AB likviderades. AB Iggesunds Bruk kom att bestå som företag fram till slutet av 1980-talet då det uppgick i Modo-koncernen, namnändrad år 2000 till Holmen. 1989 flyttades sågverksamheten på Håstaholmen till Iggesund och 2003 lades den sista verksamheten ner.
Delar av texten från Wikipedia.
Ett svar på “Den svenska skogen – Hudiksvalls Trävaru”