Efter första världskriget började skogsägarföreningar att bildas på bred front i Sverige. Värmländska Skogsägarföreningen u.p.a. bildades år 1922. Det var den andra ekonomiska föreningen som startades av skogsägare i Sverige. Den första var Jämtlands Leverantörsförening u.p.a. vilken startades år 1915.
Ideella föreningar dominerade i södra Sverige ända fram på 1930-talet. Eftersom en ideell förening inte var tänkt att driva affärsrörelse kompletterades de ofta med en ekonomisk förening. Från den 1 juli 1935 blev det också helt nödvändigt p.g.a. bestämmelserna för Statens bränsleupphandling där det stadgades att skogsägarföreningar endast fick vara leverantörer i den mån de var registrerade som ekonomiska föreningar.
När Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR) bildades år 1932 fanns 12 ideella föreningar anslutna. Efter år 1936 hade alla ideella föreningar omvandlats till ekonomiska föreningar. De nya föreningar som bildades därefter vara alla ekonomiska föreningar.
Föreningssamgående
På initiativ av Byälven-Värmelns Skogsägarförening u.p.a. bildades år 1944 Värmlands Förenade Skogsägare u.p.a. Detta i syfte att skapa förutsättningar för ett starkare samarbete i försäljningsfrågan mellan skogsägare i Värmland.
I försäljningsblocket ingick Byälven-Värmelns och Fryksdals-Norsälvens skogsägarföreningar samt från år 1945 Kristinehamnortens Skogsägarförening u.p.a. Dessa tre föreningar gick i likvidation år 1950 och deras medlemmar anslöt sig då direkt till Värmlands Förenade Skogsägare.
År 1964 ingick Värmlands Förenade Skogsägare u.p.a. och Värmländska Skogsägarföreningen u.p.a. ett konsortieavtal och bildade Värmlands Skogsägare ek. för. Den nybildade föreningen hade till uppgift att sköta affärsverksamheten. De bägge moderföreningarna gick genom fusion upp i Värmlands Skogsägare ek. för. år 1968.
År 1964 startade skogsägareföreningarna runt Vänern gemensamt Otterbäckens Industri AB (OIAB). Syftet var att skapa garantier för avsättning av medlemmarnas timmer till bästa möjliga priser genom drivandet av egen industri.
Vänerskog
På hösten 1968 tillsattes ett ”beredningsutskott för Vänerskog” vilket hade till uppgift att förbereda fusion mellan föreningarna runt Vänern. Det beslutades att den största föreningen i området, d.v.s. Värmlands Skogsägare ek. för., skulle överta de andra föreningarna och deras verksamhet.
Dessa fyra var Skaraborgs Skogsägarförening, Örebro läns Skogsägarförening, Skogsägarföreningen i Bohuslän och norra Älvsborg samt Västra Värmlands och Dals Skogsägarförening. Den sistnämnda föreningen fusionerades med de andra först år 1971, de övriga år 1970.
Det beslutades också att Värmlands Skogsägare ek. för. skulle byta namn till Skogsägarföreningen Vänerskog ekonomisk förening. 1970 namnändrades också OIAB till Vänerindustrier AB vilket senare blev Vänerskog AB. Detta bolag var ett dotterbolag till Vänerskog ek.för.
År 1970, det första året med den nya organisationen, ingick i Vänerskogs industri och affärsverksamhet 12 sågverk, Bäckhammars bruk, Otterbäckens plywoodfabrik, trä och byggvaruaffärer i Strömstad och Uddevalla, där den senare dock avvecklades under året. Dessutom förvärvades Götene Trähus.
Expansion
Under år 1971 avyttrades Knappåsens sågverk. En del av Norra Ny spånskivefabrik förvärvades samma år. Under detta år ingick i Vänerskog ett långtidskontrakt med Rottneros som gällde leveranser av virke samt förvaltning av bolagets skogar.
År 1973 förvärvades, tillsammans med Mellanskog, Silverhöjdens sågverk (ingående i Högfors AB).
Under år 1974 avvecklades Blomsholms sågverk. Det engelska försäljningsbolaget J.G. Cutting Ltd inköptes också detta år. Samma år ingick Vänerskog dessutom ett samarbetsavtal med, samt förvärvade en delpost i det nederländska bolaget Kamphuys Loosbroek Beheer BV. Dessutom förvärvades Lennartsfors kraftverk samt Lennartsfors skogsmarker.
Uppköp
1975 förvärvades en delpost i Rottneros AB med bruk i Rottneros, Göta (Göta Cellulosa AB) och Åmotfors (Åmotfors Pappersbruks AB). Samtidigt erhölls delposter i Rottneros 15 kraftstationer samt delpost i Rottneros skogsmarker.
År 1976 förvärvades hela Rottneros AB och samma år såldes Göta Cellulosa AB till Södra Skogsägarna. Detta år införskaffades också ytterligare aktier i Kamphuys Loosbroek Beheer BV.
Under 1977 förvärvades Deje bruk och Billingsfors bruk. Samma år övertogs Norra Ny spånplattefabrik hel och en utbyggnad av Bäckhammars bruk avslutades.
1978 övertogs Silverhöjdens sågverk. Massaproduktionen avvecklades i Deje och Åmotfors.
Under 1979 avvecklades sågverken i Hannäs och Dalkarlshyttan. Samma år såldes kraftverksrörelsen till Vänerenergi AB, till 8 % ägt av Vänerskog. 4 000 hektar skogsmark såldes.
Konkurs
I december 1981 försattes Vänerskog i konkurs. Företaget hade då 3 000 anställda.
Vid konkursen köptes Åmotfors Pappersbruks AB av Sverker Sjöberg, Kjell Olsson och John-Erik Johansson från företagsledningen tillsammans med det engelska handelsföretaget Ridley Quiney. År 1985 såldes bolaget till AB Bäckhammars Bruk.
Rottneros Träsliperi AB köptes vid konkursen av Carl-Johan Wettergren. Bäckhammars Bruk köptes för sin del av Initia AB. 2003 sålde ägarfamiljen Petersson koncernen till fonden Procuritas Capital.
Efter Vänerskogs konkurs bildades fyra nya skogsägarföreningar snabbt, Västra skogsägarna, Värmlands skogsägare, Örebro skogsägare och slutligen Skaraborgs skogsägare. De kom senare att uppgå i Mellanskog respektive Södra Skogsägarna.
2 svar på “Den svenska skogen – Vänerskog”