Ludvika bruk skapades på 1550-talet då det byggdes masugn, stångjärnssmedja och sågverk samt något senare även en vattenkvarn på den plast som senare skulle utvecklas till staden Ludvika. År 1640 omnämndes anläggningen som ”ett gammalt kronobruk”, som arrenderades av bergmästaren Peder Jönsson.
År 1726 förvärvade landshövdingen i Kopparbergs län Jonas Cedercreutz bruket av kronan. Bruket stannade i familjen Cedercreutz ägo under hela 1700-talet. Med Cedercreutz upplevde bruket sin blomstringstid och hörde till Sveriges största järnverk. Han bebodde Ludvika herrgård från 1720 till sin död 1727.
Bruket gick i arv till sonen Carl Gustaf och sedan till sonsonen Johan Axel. Han lät uppföra den nuvarande herrgården i slutet av 1700-talet sedan den äldre gården brunnit år 1785. År 1823 eller 1825 köpte Anders Pettersson Wetterdal (1771-1840) upp samtliga andelar i bruket efter familjen Cedercreutz.
År 1836 blev grosshandlaren från Stockholm, Carl Reinhold Roth (1797-1858), den förste brukspatronen med namnet Roth på Ludvika bruk samt på Sunnansjö bruk. Han förvärvade 2/3 av bruksrörelsen från Wetterdal.
Av Roths tre söner drev den äldste, Carl Edward Roth (1828-1898) bruket i Ludvika, mellanbroderna Carl Emil Roth (1830-1885) skötte brukets försäljning och finanser i Stockholm medan Carl Ehrenfried Roth 1866 blev ansvarig för smidet.
När Carl Emil Roth avled 1885, blev brodern Carl Edward Roth, som varit brukets disponent efter faderns död, ensam ägare. Vid hans frånfälle 1898 övergick bruket till tre söner.
Sönerna bildade 1901 AB Ludvika Bruksegare, som övertog rörelsen med den äldste sonen, häradshövdingen och advokaten Carl Roth (1862-1932), som chef. Från 1907 var Carl Roth VD i AB Ludvika Bruksegare.
Ludvika Ångsåg
1898-99 byggdes en ångsåg i Ludvika av Trävaru AB Dalarne efter ett initiativ av Ludvika Bruksegare och Carl Roth. Trävaru AB Dalarne drev sågen fram till 1906 då den såldes till AB Ludvika bruksegare.
För driften av ångsågen bildades AB Ludvika Ångsåg år 1918 och för skogsbruket och skogen bildades AB Ludvika Skogar och AB Nyhammars Skogar år 1925. De tre bolagen var dotterbolag till AB Ludvika Bruksägare. 1920 lades järnbruket ner.
Förmannen Axel Brattlund utvecklade i början av 1900-talet tillsammans med disponenten John Zimmerman en ovanlig produkt, som blev en stor framgång, nämligen ämne till bananlådor, som kom att exporteras värden över, bla till Kanarieöarna.
Efter att moderbolaget AB Ludvika Bruksegare gick i konkurs 1929 förvärvades dotterbolagen AB Tvären, AB Ludvika Ångsåg, AB Ludvika Skogar med 19 200 ha skog och AB Nyhammars Skogar med 7 400 ha skog av Billeruds AB. Chef för den lilla koncernen vid konkursen var Atle Lundström. Denne var svärson till Carl Roth. Nyhammars bruk övertogs av Sala Maskinfabriks AB.
Ett svar på “Den svenska skogen – Ludvika Ångsåg”