1987 slogs de två av Anders Wall-kontrollerade investmentbolagen Argentus och Beijer ihop och blev Beijer Industries. Finansrörelserna i de ursprungliga bolagen överfördes till det nybildade Beijer Capital.
Beijer Capital deltog i bildandet av finansbolaget Nyckeln samma år och var en av de större aktieägarna tillsammans med Michael Hasselqvist. Den senare hade också en ledande position i Beijer Capital och hade tidigare arbetat ihop med Bo Sandell i investmentbolaget Skrinet.
På tre år lånade Nyckeln ut 10 miljarder till fastighetsaffärer och hade alltså omfattande åtaganden i denna spekulationsverksamhet. På osäkrare grunder än bankerna. Men det var bankerna som i sin tur lånade ut pengar till Nyckeln och andra finansbolag. Något som skulle få konsekvenser, vilket Stig Ramel skriver om i sin bok Pojken i dörren:
I början av augusti 1990 kom Kuwait-krisen, och snart skulle den stora festen vara över. På kvällen lördagen den 22 september, ringde mig Curt Lönnström. Det höstregnade och jag hade hela dagen varit uppe i Roslagsskogarna och plockat svamp. Trots att han – som alltid – var lugn och samlad, hörde jag på hans röst att något ödesdigert hade hänt. Nyckeln håller på att gå över styr, och vi har upptäckt att Capitals exponering är långt större än vi känt till, var kontentan av hans budskap. Det hade uppdagats att Michael, utan att informera styrelsen eller dess ordförande, tecknat ett förlagslån till Nyckeln på 420 mkr.
[…]
Nyckeln hade lånat ut 700 miljoner till Allhus, ett av dessa svenska fastighetsbolag som invaderat Europas storstäder och köpt hämningslöst, däribland ett stort kontorskomplex vid ”Elephant & Castle” i London, som stod outhyrt och drog svindlande kostnader.
[…]
Allhus-affären var bara toppen på isberget. Vd i Nyckelns engelska dotterbolag hade på ett ofattbart nonchalant sätt lånat ut enorma summor till en indisk affärsman med synnerligen dåligt rykte. Det fanns indikationer om att det förelåg ett samspel mellan de två. Säkerhet för lånen hade tagits i hotell med charmanta, prestigefyllda namn men i verkligheten närmast av hospitskaraktär och med lätt pissoardoft i entrén. Nyckelns förluster i London uppskattades till nivån 2 miljarder kr. Nyckelns styrelse i London, som innehöll flera framstående namn, hade helt förts bakom ljuset. Detta senare förhållande går som en röd tråd genom de flesta av 80-talets krascher.
Några dagar senare inställde Nyckeln betalningarna, och sedan följde flera andra finansbolag efter, bland annat Gamlestaden, som skulle visa sig vara i ännu sämre skick än Nyckeln. Finansbolagskrisen kom som en jordbävning, och chockvågen slog nu mot bankerna. Inte minst SE-Banken var hotad av en konkurs i Nyckeln, och man satte nu in alla krafter på att få huvudägarna i bolaget – Beijer Capital, Trelleborg och Bonnierföretagen – att ”ta sitt ansvar”, dvs. att kasta in goda pengar efter dåliga. Inte minst koncentrerade man sig på Anders Wall personligen. Bankdirektörerna Bo Ramfors och Rutger Barnekow hotade honom med skandal och repressalier om inte Capital och han personligen sköt till nytt kapital för att rädda Nyckeln.
Nu blev det allt tydligare att Nyckeln med ett eget kapital av 70 miljoner och med osäkra lån på 5 till 6 miljarder var bortom räddning. För att vinna tid och inte visa oss omedgörliga, vilket var farligt då banken när som helst kunde strypa vårt inflöde av likviditet, hade Curt Lönnström i uppgift att fortsätta samtalen, och han utvecklade stor uppfinningsrikedom i olika modeller och beräkningsgrunder för ett tillskott av kapital. Men till sist blev det inget av denna räddningsoperation utan hopp. Bonnierföretagen och Trelleborg vägrade att ställa upp.
Nyckeln gick i konkurs och Beijer Capital fick avvecklas. Denna avveckling kunde genomföras under ordnade former och skalet såldes 1994 till OM-gruppen. Redan tidigare hade Anders Wall av olika skäl tvingats köpa ut Beijer Industries från börsen med hjälp av det för ändamålet bildade företaget Kongsbo Industrier AB.
Problemen i Beijer Capital påverkade Kongsbo som också hamnade i problem och verksamheten kom att avvecklas efter en konkurs 1993. Anders Wall var slut som en stor spelare i finansvärlden. Resterna av Nyckeln kom att bilda grunden till det som senare blev det Kamprad-kontrollerade fastighetsbolaget Catella.
Läs mer: AV1, 2, Sydsvenskan, Teknikföretagen, SVD, SNS,
Ursprungligen publicerat på Svenssonbloggen 2009.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Wall, Investment AB Beijer, Investment AB Argentus, Beijer Industries, Beijer Capital, Kongsbo Industrier, Nyckeln Finans AB, Michael Hasselqvist, Stig Ramel, Catella, Kamprad, Rutger Barnekow, Bo Ramfors, Allhus, SE-banken,SEB, Samhälle, Ekonomi
Ett svar på “Anders Wall som fastighetsspekulant”