Axel Wenner-Gren
Axel Leonard Wenner-Gren (ursprungligen Wennergren), född 5 juni 1881 i Uddevalla, död 25 november 1961 i Stockholm, var en svensk företagsledare och finansman. Han var VD i Electrolux 1920-25 och styrelseordförande 1926-39.
Axel Wenner-Gren var son till storbonden Leonard Wennergren och hans fru Alice (född Albin) i Uddevalla och växte upp på gården Urhagen. Fadern exporterade även trä till England vilket skapade en förmögenhet. Efter hemstadens läroverk reste han till Göteborg 1897 för att praktisera på ett kontor. Han studerade sedan vid universitetet i Greifswald och från 1902 vid Berliner Handelsakademie i Tyskland. Efter examen stannade han kvar som försäljare åt Alfa Laval. Han reste runt i hela Europa och sålde separatorer men blev också allt mer intresserad av dammsugare. Kort före det första världskriget utvecklade han tillsammans med tekniker på AB Elektromekaniska och AB Lux (då dotterbolag till AGA) nya lätta och billiga dammsugare. som såldes under namnet Electrolux.
I London gifte han sig 1909 med den amerikanska operasångerskan Marguerite Gauntier. De bosatte sig i Sverige men hade även andra bostäder runt om i världen, däribland en våning i Paris. Paret Wenner-Gren bodde från 1924 i Tillbergska villan på Laboratoriegatan 10 i Diplomatstaden, Stockholm, senare även kallad Wennergrenska palatset. De var även ägare av Van der Nootska palatset på Söder i Stockholm och de övertog Häringe slott i Västerhaninge efter Torsten Kreuger och från 1942 var de dessutom bosatta i Mexico City för att där utvidga sina intressen. I deras fyra fasta och lyxbetonade bostäder ingick också hemmet Changri-La i Nassau på Bahamaöarna.
1917 köpte han AB Lux som sålde belysning och utvecklade en försäljningsorgansiation i hela världen för dammsugarna. 1919 slogs Elektromekaniska AB ihop med AB Lux till AB Electrolux. Detta företag tog hand omproduktionen av dammsugare i Sverige. Under Wenner-Grens ledning utvecklades Electrolux till landets ledande företag med tillverkning av dammsugare och kylskåp. Kylskåpstillverkningen startade 1925 efter att företaget köpt uppfinningen från Baltzar von Platen och Carl Munters. Senare kom Wenner-Gren att bredda sitt industriella ägande inom andra områden, dessutom finansierade han tidningen Nya Dagligt Allehanda, chefredaktör var då Harald André.
1927/28 slogs produktionsbolaget i Sverige ihop med försäljningsbolagen i andra länder till ett enda företag med namnet AB Electrolux. Axel Wenner-Gren ägde till en början huvuddelen av aktiekapitalet. Senare ägde han bara 10% av aktiekapitalet, men en majoritet av rösterna genom att han ägde huvuddelen av de röststarka A-aktierna. Den brittiske revisorn Harry G. Faulkner utsågs till chef för företaget.
1934 köpte Wenner-Gren också aktiemajoriteten i SCA från Handelsbanken som övertagit aktierna från Ivar Kreuger. Ungefär samtidigt köpte han också Krupps aktier i AB Bofors S(om tidigare ägts via bulvaner). För affärer med mindre företag köpte han också bankirfirman C. Bert Lilja. 1937 startade Axel Wenner-Gren tillsammans med AB Bofors företaget Svenska Aeroplan AB (SAAB). Aktiemajoriteten såldes dock efter några år till Wallenbergägda AB Svenska Järnvägsverkstäderna. På denna tid arbetade också brodern Hugo Wennergren tätt samman med Axel Wenner-Gren.
I övrigt tycks han ha satsat en hel del pengar i internationella företag med huvudkontor på Bahamas. Han flyttade huvudkontoret för sin verksamhet dit år 1939. Redan 1936 hade han köpte en investmentbank i Lodnon och hans företagsintressen kontrollerades genom holdingbolaget AB Fulcrum i Sverige och Pan American Co i Panama som hade huvudkontoret i Nassau på Bahamas. På Bahamas fanns också huvudkontoret för Alvac International, moderbolag för hans företag i USA och Kanada.
I hoppet att samla en krigshotad värld till förnuft skrev han boken ”Vädjan till envar” som utgavs 1937. Genom sina tyska kontakter träffade han Hermann Göring och innan andra världskrigets utbrott försökte han inleda ett fredsprojekt och skapa en dialog mellan Göring och den brittiska premiärministern Neville Chamberlain med flera. Det misslyckades totalt. Tillsammans med Boforsaffären där han misstänktes agera som bulvan för Krupp ledde detta till att han kom att misstänkas för spioneri. Han svartlistades fram till 1946 i USA och Storbritannien varmed alla hans ekonomiska tillgångar blev frysta. Han uppskattades ha en förmögenhet på 100 miljoner dollar 1938.
I samband med krigsutbrottet lämnade han och hustrun Sverige för en världsomsegling med deras lustjakt Southern Cross, efter den långvariga resan med expeditioner i Bortre Orienten och Sydamerika, vistades de sedan i sin bungalow på Bahamas, men när de blev förvisade 1942 efter Storbritanniens svartlistning flyttade de till Mexico. I Mexico köpte han L.M. Ericssosn lokala telefonibolag och fusionerade detta med fler andra telefoniföretag, däribland ITT:s mexikanska bolag. Några år senare avvecklade han detta ägande. I Sverige leddes verksamheten i hans företag av Electrolux-chefen Gustaf Sahlin.
Wenner-Gren återvände inte till Sverige förrän kriget var slut. De kommande åren kom Wenner-Gren att investera stora summor i olika projekt där han inte tjänande några pengar. Han satsade pengar i flera misslyckade projekt som energisystemet Wegerator, flygmotorn Mawen och datamaskinen Alwac.
Efter kriget engagerade han sig i en rad projket. I Tyskland ägde han stålföretaget Gusstahlwerk Bochumer Verein vilket blev basen för utvecklingen av ett enspårigt järnvägssystem som fick namnet Alweg efter hans egna initialer. I detta projekt samarbetade han med tyska staten såväl som med Krupp. Bochumer Verein köpte 1957 en stor kolgruva, Bergbau AG Constantin der Grosse från Krupp. Detta då Krupp av de allierade tvingades sälja en lång rad tillgångar efter kriget. Stålföretaget med dotterbolag och Alweg-projektet såldes år 1957 till Krupp då Wenner-Gren börja få enorma ekonomiska problem genom sina vidlyftiga satsningar på projekt som inte bar sig utan slukade enorma penningsummor.
Mest omfattande var hans allra sista projekt i British Columbia genom bolaget B.C. Development Co. I den kanadensiska provinsen med stora, orörda naturområden var planen att världens största vattenkraftverk anläggas för en halv miljard dollar i kostnad, förutom alla järnvägar och industrier. Projektet skulle även innebära att en sjättedel av British Columbia upptogs. Projektet lades ner efter politiska strider men de stiftelser som Wenner-Gren skapat kom fortsatt att satsa pengar i området.
Aktierna i SCA såldes redan 1947 tillbaks till Handelsbanken och före 1950 hade Wenner-Gren också sålt sina intressen i AB Bofors. PÅ 1950-talet köpte han istället upp stora delar av den svenska kvarnindustrin via företag AB Kvarnintressenter. Detta företag köpte senare av jordbrukskooperationen. Även i Venezuela hade han stora intressen i kvarnindustrin.
På grund av ekonomiska bekymmer sålde han 1956 sitt ägande i Electrolux till Wallenbergsfären. Stora summor kom även att förloras på satsningar på datorer. Det tyska stålföretaget såldes som nämnts år 1957.
Sistnämnda år överlät Wenner-Grens holdingbolag Fulcrum genom Birger Strid, en av Wenner-Grens förtrogna, också Svenska Reläfabriken och Eksjöverken till Bo Nyman som skapade ABN-bolagen för produktion av Alwac-datorer. En fabrik uppfördes i Bollmora i Tyresö men verksamheten var inte konkurrenskraftig och datorer kom att skänkas bort till universitet i Norden. 1961 köpte Strid tillbaka ABN-bolagen av Nyman men bolaget gick bankrutt. ABN-bolagen startade även representation i New York 1961 men redan samma år lades kontoret ned.
År 1961 avled han praktiskt taget ruinerad. Hans sista offentliga framträdande var begravningen av Dag Hammarskjöld i september samma år. Axel Wenner-Gren avled efter en tids sjukdom i cancer den 24 november 1961 klockan 20.35 på Röda korsets sjukhem i Stockholm. När bouppteckningen blev klar visade det sig att dödsboet var konkursmässigt. Efter Axel Wenner-Grens död sålde förvaltaren Birger Strid ut allt lösöre och Häringe övertogs av Stockholm stad. Strid kom 1975 att dömas till fängelse för trolöshet mot huvudman och bedrägeri sedan 40 miljoner försvunnit från Wenner-Gren-stiftelserna.
Marguerite Wenner-Gren avled 12 augusti 1973 i sviterna av en lunginflammation på sin ranch i Mexico, fullständigt utblottad. De ligger begravda under ett stenblock på kullen framför Häringe slotts östra flygel, där inhuggna namn och data markerar graven.
Wenner-Gren donerade stora summor till olika kulturella och vetenskapliga ändamål, som exempel donerade han pengar till bildandet av Wenner-Grens institut, Wenner-Grenska Samfundet och Wenner-Gren Foundation for Anthropological Research liksom till Wenner-Gren Stiftelserna (Stiftelsen Wenner-Gren Center för Vetenskaplig Forskning, Axel Wenner-Grens Stiftelse för Internationellt Forskarutbyte och Stiftelsen Wenner-Grenska Samfundet).
Andra källor:
- C.H. Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 1971
- C.H. Hermansson, Sverige i imperialismens nät, 1986
- Jan Glete, Nätverk i näringslivet, 1994
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Axel Wenner-Gren, Wenner-Gren, AB Fulcrum, AB Electrolux, AB Lux, Elektromekaniska AB, Svenska Aeroplan AB, SAAB, British Columbia, Bahamas, Krupp, Tyskland, Alweg, Alwac, Datorer, Birger Strid, Bo Nyman, AB Kvarnintressenter, Mexico, Venezuela
Ett svar på “Wenner-Gren”