Hägglunds

Inlägget är del 3 av 7 i serien Finansfamiljer som aldrig blev

Johan Hägglund (-1956) startade år 1899 en snickerifirma i Gullänget utanför Örnsköldsvik. 1918 fick Gullänget elektricitet och efter 1919 kunde verksamheten därför få en större omfattning. 1922 omvandlades företaget till AB Hägglund & Söner.

Johan Hägglund var verksam i företaget intill sin död 1956, men från 1922 leddes företaget i praktiken av 7 av sönerna, Gösta (1899-93),  Per-Evert ”Pelle” (1901-67), Gustaf (1902-59), Ragnar (1904-74),  Harald (1906-93), Erik (1912-??) och Olof Hägglund (1915-91). Pelle Hägglund var VD, Gösta Hägglund var disponent och tekniskt ansvarig och Hans Hägglund försäljningschef.

Äldste sonen Martin Hägglund (1897-1986) fick studera  och blev sedermera byrådirektör vid lantbruksstyrelsen.

1931 lades möbeltillverkningen ner och företaget tillverkade nu enbart karosser till bussar och spårvagnar. En tillverkning som påbörjats i början av 1920-talet.

På 1930-talet började företaget tillverka karosser av metall och förvandlades till ett verkstadsföretag. Under andra världskriget fanns ingen efterfrågan på bussar och spårvagnar så företaget tillverkade istället gengasaggregat, svetsutrustning, flygplansdelar till Saab J 22, skolflygplan, BückerBestman, på licens från ett tyskt företag och elektriska produkter.

1932 fick Hägglunds den första beställningen på spårbundna fordon. Det var Spårvägsbolaget Sundsvall-Skön som beställde fem spårvagnar. 1944 levererades de första spårvagnarna till Stockholm. Andra kunder var Norrköping, Malmö och Gävle.

Efter andra världskriget växte Hägglund & Söner rejält med tillverkning av buss- och rälsbusskarosser, spårvagnar, bandfordon, elektriska och elektromekaniska produkter såsom elmotorer samt svetsprodukter.

1949 började Hägglunds leverera spårvagnar till Göteborgs Spårvägar som blev företagets största spårvagnskund. Totalt levererade Hägglunds 425 spårvagnar 1932 -1992.

1948 började Hägglunds göra gruvlok i mindre omfattning. 1957 tillverkade Hägglunds en provserie på tio växellok med enbart svenska komponenter. Hägglund & Söner tillverkade 80 rälsbussar.

Under lågkonjunkturen 1966/67 drabbades företaget av en kris. Den elektriska tillverkningen såldes till ASEA och tillverkningen av svetsutrustning såldes till ESAB för att rädda bolaget. 1971 sålde sen familjen Hägglund hela företaget till ASEA som därmed blev stor tillverkare av bandfordon och hydraulprodukter

1972 fick Hägglunds sin största civila order. Den var på tunnelbanevagnar till Stockholms lokaltrafik (SL). Totalt levererade Hägglunds 625 tunnelbanevagnar till SL fram till 1989. 1980 fick Hägglunds den första ordern på pendeltåg till Stockholm och Skåne. ASEA var huvudleverantör. Hägglunds levererade vagnkorgarna kompletta med inredning.

Vid mitten av 1960-talet var antalet anställda cirka 2 300. Hägglunds utveckalde då en svensk ledbuss  i samarbete med Volvo och SJ. 1974 tillverkades den sista bussen av Hägglund & Söner

Tillverkning av gruvtruckar startade 1951 och utvecklingen skedde i samarbete med LKAB. 1954-1974 licenstillverkades en US-amerikansk gruvtruck. Detta lede också till en utveckling av lastare med hydrauliska hjulmotorer. Denna tillverkning förlades i Mellansel från 1976.

1957 köpte Hägglunds tillverkningsrätten till en hydraulmotor där radiella kolvar drev en kamring. Den användes bland annat för att driva vinschar. Hydraulmotorns uppfinnare var Carl-Ivar Wadefelt i Göteborg och den första prototypen på Hägglunds hydraulmotor tillverkades 1959 med hjälp av Carl-Ivar Wadefelt. I början användes alla hydraulmotorer i fartygskranar av egen tillverkning och inget såldes separat. Från 1967 såldes motorn också separat. 1969 köpte Hägglunds Ingenjörsfirman Wadefelt AB och patentet på hydraulmotorn. Krantillverkningen fortsatte också och företaget var länge en ledande tillverkare av fartygskranar.

När ABB skapades 1986 ingick Hägglunds inte i fusionen utan hörde till de bolag som blev kvar i moderbolaget ASEA AB (rest-ASEA). Efter ytterligare en fusion med företaget Incentive bytte bolaget namn till Incentive år 1990. Åren 1996 ägde företaget också US-amerikanska Denison som bl.a. tillverkade hydraulpumpar.

Företaget delades 1988 upp i flera delar som såldes:

  • Traction (tillverkning av spårbundnaslogs ihop med ABB Traction, tillverkningen flyttades till Kalmar 1994 och lades senare ner).
  • Vehicle (numera sålt till Alvis, som i sin tur blivit uppköpt av BAE Systems, heter numera BAE Systems Hägglunds).
  • Cranes (uppköpt av MacGregor Group vilken numera ingår i Cargotec)
  • Drives (uppköpt av Atle AB, ägdes under flera år av Ratos men ägs numera av Bosch).
  • Hägglunds Component tillverkade bland annat gruvmaskiner. Tillverkningen av dessa gruvmaskiner övertogs av några anställda. De gick i konkurs efter några år och Gia Industri AB har övertagit gruvmaskinerna.

BAE Systems Hägglunds, som är störst, är en av världens ledande tillverkare av stridsfordon men de tillverkar även andra former av bandfordon. MacGregor har i stort sett flyttat ut all tillverkning till Asien, men fortfarande är ett hundratal personer sysselsatta i Örnsköldsvik med bland annat konstruktionsarbete. I Mellansel finns Bosch Rexroth (tidigare Hägglund Drives) som tillverkar hydraulmotorer.

Sveriges statsminister Stefan Löfven var anställd som metallarbetare på Hägglund & Söner mellan 1979 och 1995.

Andra källor: Jan Glete, Nätverk i näringslivet, 1994

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Navigation<< Johansson – AlgotsThordén – Uddevallavarvet >>
Advertisements