Ernst Waldemar Jungner föddes 1869 i Västergötland. Han var yngst i en stor syskonskara. Föräldrarna var kyrkoherden Jonas Jungner och Josefina Blomberg. Fadern dog när Waldemar Jungner var 13 år gammal. 1889 kom Waldemar Jungner till Uppsala universitet där han studerade kemi, matematik, astronomi, botanik, geologi och latin. Två år senare tog han kandidatexamen. Han stannade i Uppsala i ett år till för att lära sig mer om kemi och elektricitet. Sedan studerade han vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm för att bli uppfinnare.
Waldemar Jungners första fungerande ackumulator var ett silver-kadmium batteri. En bil med ett sådant batteri provkördes i Stockholm år 1900. Bilen körde nästan 150 kilometer i sträck utan att batteriet behövde laddas om. Silver och kadmium var dock för dyrt och ersattes med nickel och järn. Han tog patent på sin uppfinning 1899 och 1900 bildades företaget Ackumulator Aktiebolaget Jungner. Företaget hyrde en villa i Kneippbaden utanför Norrköping och tillverkningen startade.
Två år efter Waldemar Jungner tog den kände uppfinnaren Thomas Edison patent på en nickel-järnackumulator. Jungners företag hamnade i en långvarig patenttvist med Edison. Thomas Edison hade stora ekonomiska resurser och Jungner lyckades inte vinna. Han blev istället en konkurrent till Edisons företag. Patenttvisten och konkurrensen gjorde att Ackumulator Aktiebolaget Jungner fick stora ekonomiska svårigheter. Krisen förvärrades när fabriksvillan brann ner 1905.
Waldemar Jungner överlät då sitt ackumulatorpatent åt andra företagare och började ägna sig åt andra projekt. Bland annat uppfann han en metod för att samtidigt framställa cement och kalium oxid. Jungners företag kämpade sig igenom svåra tider och fick efter en ombildning år 1910 namnet Svenska Ackumulator AB Jungner. Järnet i batterierna ersattes med tiden av kadmium. 1924 dog Waldemar Jungner. Ägandet i bolaget var då sen 1910 i andra händer och dominerande ägare tycks familjen Ameln ha blivit.
Christian Gerhard Ameln (1809-72) bildade år 1838 ett handelsföretag i Bergen. Han började med salthandel och därifrån var steget till saltad sill inte långt. Vid mitten av 1850-talet flyttade företaget till Stockholm, eftersom handeln med Sverige var så omfattande. 1906 ombildades företaget till AB Bröderna Ameln (ABBA) av hans son Carl HA Ameln (1842-?) och dennes söner Robert Ameln (1880-?), Carl Ameln (1873-?) och Christian Ameln (1867-). Styrelseordförande i bolaget var då Robert Ameln. Otto George Ameln (1869-?) var ytterligare bror och ägde mellan 1913 och 1917 Gällöfsta. En syster, Laura Therese Pauline Ameln (1840-?) gifte sig med Johan Wilhelm Storjohann (1836-?). Deras son Christian Storjohann (1868-1954) kom att bli den som byggde upp Billerud till ett modernt skogsföretag. 1928 köpte AB Bröderna Ameln en konservfabrik i Gravarne (idag en del av Kungshamn), på den bohuslänska kusten. Från 1935 var Christian Amelns son Carl HA Ameln (1893-?) VD i Bröderna Ameln.
Familjen Ameln hade också intressen i Förnyade Aktiebolaget Emil Wollerts Snusfabrik Victoriafrån 1906. I styrelsen fanns då Christian Ameln, Thor Hjalmar Wesslau och Carl Ameln. 1909 tillträdde Robert Ameln istället för Carl Ameln. 1913 uppgick företaget i Förenade Svenska Tobaksfabriker.
Robert Ameln blev VD i Svenska Ackumulator AB Jungner när detta företag bildades 1910. I styrelsen satt 1921 också grosshandlare Christian G. Ameln, ingenjör BGT Ingeström från Zander & Ingeström, bankiren M. Aronowitsch, CA Lagerbielke och JW Hallin. Senare kom också Carl HA Ameln med i styrelsen. 1932 blev Robert Ameln också styrelseordförande i AB Oskarshamns Varv, av allt att döma ett företag som familjen Ameln också kontrollerade. Hans båda söner Karl Robert Ameln (1919-?) och Sture Ameln (1911-?) blev sedan verksamma i bolagen som styrelsledamöter i Sv. AB Jungner från 1947. Karl Robert Ameln också i AB Oskarshamns Varv från samma år och Sture Ameln i AB Bröderna Ameln. 1959 blev Sture Ameln styrelsordförande i Svenska AB Jungner och Robert Ameln VD. Karl Robert Ameln tycks också ha varit en framgångsrik tävlingsseglare med deltagande i OS år 1948 och 1952 som höjdpunkter.
En kusin till Karl Robert Ameln och Sture Ameln var hovrättsrådet Erik Ameln (1910-?), son till Carl Ameln . Han satt i styrelsen för AB Bröderna Ameln från 1959. Christian G Ameln (1921-?), blev VD i AB Bröderna Ameln år 1948 och efterträdde då sin far Carl HA Ameln. Christian G Amelns son Carl Ameln är den person som gett nann till Kalles kaviar och som också stått modell för pojken på bilden på tuberna.
På 1960-talet tycks familjen Wallenberg via AB Investor ha skaffat sig en större aktiepost i Svenska Ackumulator AB Jungner, som hade 2 300 anställda år 1964. Familjen Wallenbergs representanter i Jungners styrelse tycks ha varit Walter Wehtje (ingift i familjen Wallenberg) och Peder Bonde. Bolaget kan då sägas ha varit kontrollerat av familjen Wallenberg tillsammans med familjen Ameln. 1980 köptes företaget av Wilh. Sonesson AB, slogs senare ihop med Svenska AB Bromsregulator till SAB-Nife som var ett dotterbolag i Sonesson-koncernen. Dominerande ägare i Sonesson var då Beijerinvest. 1991 köptes Nife-Jungner av det franska företaget Saft, då ett dotterbolag till Alcatel, vilket det inte längre är.
AB Bröderna Ameln bytte på 1960-talet, efter en fusion, namn till Abba-Fyrtornet AB oh hade 800 anställda år 1964. 1969 köptes bolaget av Pripps, senare Pribo. Ett bolag som fusionerades med Beijerinvest år 1975, hamnade i Volvo och Procordia Food för att 1995 hamna i norska Orkla.Företaget som sådant heter idag Abba Seafood. Två av familjen Amelns företag hamnade alltså hos Beijerinvest och Volvo under i stort sett samma period, 1980-talet. Oskarshamnsvarvet gick ett annat öde till mötes, det köptes år 1960 av bröderna Johansson på Tjörn.
Idag tycks en Robert Ameln vara VD i företaget Lavazza i Sverige och två andra, Robert Mikael Ameln och Karl-Johan Ameln är ägare av/delägare i Annonsgalleriet Ameln & Olson AB.
Andra källor:
Svensk Industrikalender 1921
Svensk Industrikalender 1974
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Ett svar på “Ameln”