Anders Diös föddes år 1891 i Indors by i Våmhus socken. I byn, som en gång fungerat som fäbod till Bonäs, levde vid denna tid ett trettiotal familjer. Förhållandena var mycket knappa. I byn tillverkades hårkonst och korgar. Hårkonsten såldes av kvinnorna som kunde resa så långt som till Skottland och Ryssland för att få konstverken sålda. I denna fattiga miljö föddes Djus Anders (senare Anders Diös).
I motsats till många av sina jämnåriga utvandrade inte Djus Anders till USA. Flera av hans vänner gjorde det dock, däribland hans syssling Martis Jerk, senare Erik Wickman, grundaren av bussföretaget Greyhound. Djus Anders kunde med hjälp av ekonomiskt bistånd från Anders Zorn och dennes fru Emma studera, först på Mora Folkhögskola och sedan på teknisk skola i Borås. Efter studierna blev han lärare för blivande byggnadsingenjörer i Sala och startade 1921 sin egen byggfirma, Anders Diös AB. Han blev också en nära vän till paret Zorn.
När det kom igång ett ökat byggande på 1930-talet växte firman och blev ett byggföretag inriktat på bostäder men kom också att bli lite av specialister på renovering av kyrkor och kulturminnen. 1926-28 flyttade Diös sin byggnadsfirma till Uppsala i samband med bygget av Vaksalaskolan. Företaget blev den dominerande byggfirman i Uppland och Dalarna, speciellt i Uppsala och Siljansbygden. Efter kriget drog firman stor fördel av miljonprogrammet och blev en av Sverige största byggfirmor.
År 1963 var Byggnadsfirman Anders Diös Sveriges näst största byggföretag med nära 3 000 anställda årsarbetare. Störst var Skånska Cementgjuteriet. 1969 hade Diös blivit omsprunget av ytterligare ett antal byggbolag, BPA, SIAB och om Johnsonkoncernens byggföretag (Nya Asfalt, Svenska Väg och Granit & Betong) räknas ihop också av dessa. Fortfarande 1989 var bolaget en stor arbetsgivare. Detta år hade bolaget 3 860 anställda och omsättningen uppgick till 4,9 miljarder kronor.
Byggentreprenadverksamheten avyttrades i två omgångar efter Anders Diös bortgång år 1986, först 1987 och sen 1990 då den sista delen av byggrörelsen såldes till SIAB, som senare gick upp i NCC. Kvar blev ett fastighetsbolag som knappast kan sägas ha deltagit i fastighetspekulationen på 1980-talet eller tidigare. Detta då företaget hade i stort sett alla sin fastigheter på mellanstora och små orter. På senare tid kom företaget att heta Diös AB. Företaget hade också ägarintressen i AB Adeförvaltning, Adeprojekt, Upplandsbetong AB, Dahlströms fastighetsservice AB, Studentstaden i Uppsala, Uppsala Sience park, m.fl.
1992, under fastighetskrisen, fick bolaget inställa betalningarna och 1993 var rekonstruktionen av bolaget avslutad.
Vi flera tillfällen därefter såldes fastigheter av Diös till bland annat AP-fonderna och fastighetsbolaget Norrporten.
År 2000 såldes resterande fastighetsinnehav och bolaget till AP-Fastigheter (AP-fonderna) och företaget slutade existera. Det senare existerande företaget Diös Fastigheter AB har inget mer gemensamt med den gamla firman än namnet. Dominerande ägare är jämtlandsfamiljen Persson med släktingar (PerssonInvest) och byggföretaget PEAB:s ägare, familjen Paulsson via bolaget Brinova.
Anders Diös dottersonson Oscar Diös driver vandrarhem i Uppsala.
Läs mer: DT, Brf Börje, Branschnyheter, Newsdesk, Alphyddan, Dalakändisar,
Källor utöver ovan länkade och nämnda:
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
Urpsrungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Diös, Djus Anders, Anders Zorn, Anders Diös AB, Diös Fastigheter, AP-Fastigheter, Uppsala, Våmhus, Bonäs, Indor, Greyhound, Siljansbygden, Byggindustri, Fastighetsägare, Ekonomi, Samhälle