Företagsfinans bildades 1964 som ett dotterbolag till AB Custos som från start ägde 72% av aktierna och rösterna i företaget. Företagsfinans var följaktligen ett företag som stod nära Skandinaviska Banken. Bolaget hade delvis en annan inriktning än de andra utvecklingsbolagen då man inte ville köpa majoritetsintressen i bolag man ville utveckla och förändra. Istället köpte man ofta en stor minoritetsandel i olika bolag.
Som det nu blev så blev Företagsfinans aldrig något egentligt utvecklingsbolag utan ett mer klassiskt investmentbolag med aktieposter i en rad börsnoterade bolag. Oftast relativt små poster utom i ett par fall, Investment AB Öresund, Wilh. Sonesson AB, AB Cardo, AB Armerad Betong och ABV – Vägförbättringar AB. I de två sistnämnda så var Förtegsfinans kontrollerande aktieägare redan år 1972 via sitt dotterbolag Förvaltnings AB Egam. Cardo och Öresund kontrollerades av Skandinaviska Banken/Custos bland annat via Företagsfinans.
Huvuddelen av de bolag Företagsfinans investerat i var skånska och det gäller även de fåicke-börsnoterade företag som företaget investerat i, som Amaco Maskin AB (83,5% av rösterna) och Rederi AB Gylfe (mer känt som Gorthon Line, 11,5%). Dock inte AB S:t Eriks Betong som var ett Uppsalaföretag i vilket Företagsfinans 1972 ägde 66%.
Största aktieägare i AB Företagsfinans vid denna tid var Säfveåns AB med 41,2 % av rösterna och AB Custos med kontroll av 23,7% av rösterna i företaget. Näst störste ägare i Företagsfinans var Aktieägareföreningen Egam-Armerad Betong. Även stiftelser knutna till Armerad Betong ägde en del aktier. Bolaget var alltså fast förankrat i ägargruppen kring Skandinaviska Banken/Custos.
Bara 4 år senare så såg ägandet i Företagsfinans helt annorlunda ut. Det hade lagts som så att bolaget nu också var ägat av i huvudsak skånska intressen, Gorthon Invest AB kontrollerade 11,5% av aktierna, AB Cardo 11,3%, Åkermans Verkstads AB, Byggnads AB Balken och AB Hevea 10,6% vardera. Byggnads AB Balken var ägarbolag till ABV och Armerad Betong och resultatet av en komplicerad fusion mellan bolagen med start 1971/72. Fram till 1977 fanns bägge bolagen kvar som dotterbolag till Balken. Det året slogs de ihop till ett dotterbolag, Armerad Betong Vägförbättringar AB. Huvudägare i Balken var Företagsfinans med 35% av rösterna, största enskilde ägare i Gorthon Invest var Företagsfinans med 18% av rösterna, även om familjen Gorthon totalt ägde ett kontrollerande intresse i bolaget. AB Cardo kontrollerades i praktiken fortfarande av AB Custos och AB Hevea var fortfarande i Dunkerfondernas fasta grepp. Åkermans var kontrollerat av familjen Linander med Företagsfinans och AB Cardo som stora ägare av röstsvaga aktier.
Omläggningen av ägandet i Företagsfinans skedde genom en aktion som kallas ”Rädda Skåne” och syfatde till att behålla kontrollen över bolagen i händerna på skånska kapitalintressen efter fusionen mellan Stockholms Enskilda Bank och Skandinaviska Banken är 1972. Genom agerandet skapades en specifik ägargrupp som kan kan kallas Företagsfinans/ABV. Starka män i gruppan kan Bo Dahlgren, Nils Linander och Stig Gorthon anses ha varit. Utöver redan nämnda bolag ägde Företagsfinans också ett antal mindre dotterbolag, däribland AB S:t Eriks Betong, AB Ventilatorverken, Åsbrink Eiker AB, Gjuteriverken AB och Ystad Karosseri AB. Totalt hade dessa bolag ungefär 600 anställda.
Åren därefter förändrades verksamheten i Företagsfinans och de rörelsedrivande små byggmaterial- och verkstadsföretagen såldes. Cardo tog över både Saléns 10% och Företagsfinans drygt 11% i Gorthon och blev största enskidla ägare med 19,4%. Istället satsade Företagsfinans nu på Finansverksamhet och 1983 ägde Företagsfinans 22,3% i Civic Fondkommission AB, en tredjedel av AB Moderator, 50% i Finans AB Obligentia, en tredjedel av Transinvest AB och 10% i Transferator Fondkommission AB. Vidare ägde man tillsammans med Armerad Betong Vägförbättringar (ABV, resultatet av en fusion mellan detta bolag och dess moderbolag Byggnads AB Balken) Balken Invest AB som i sin tur ägde företaget NVS samt 10% i United Brokers Fondkommission AB och 10% i Transferator Fondkommission AB.
Anders Walls Investment AB Argentus hade nu också seglat upp som storägare i Företagsfinans med kontroll över 15% av rösterna och således hade nu, 1983, Anders Wall ett visst inflytande i företaget. Uppköpen av aktier i Företagsfinans hade börjat 1979 då dåvarande Beijerinvest lade ett bud. Balken Invest kontrollerade 28,9% och ABV 27,6%. Argentus ägde för sin del 50% i ovan nämnda Obligentia och lika stor andel av Moderator samt en tredjedel av Transinvest.
I Transferator var bland annat Ebba Lindsö VD:
En milstolpe är VD-skapet i dåvarande penningmäklarfirman Transferator. När bolaget köptes upp av Alfred Berg blev hon bekant med Patrik Brummer, numera på Brummer & Partners, och Peter Norman, VD Sjunde AP-fonden.
[…]
1985, 30 år gammal, började hon som penningmäklare på Transferator, ett dotterbolag inom Merchant fondkommission. Äktenskapet med en mäklare på Civic fondkommission knakade i fogarna. Två år senare var de skilda. Hon skulle som ensamstående mamma, med en treåring och en sexåring, göra karriär och bli VD för Transferator.
Den före detta maken gick det sämre för. Han hade slutat på Civic och börjat på dåvarande Nordiska, Nordic Brokers, men fortsatte att spekulera i optioner inför börsnedgången på hösten 1987. ”Jag var nära att vinna en miljard”, uttalade han sig i Veckans Affärer i november 1987. Han hade satsat på en börsnedgång och handlat hos de före detta kollegorna på Civic som stängde hans position innan nedgången var ett faktum. Det fanns inte säkerheter för hans optioner och Civic var illa ute. Istället för en miljard rikare, blev den före detta maken 35 miljoner fattigare. Ebba Lindsö skänkte honom mångmiljonvärden vid bodelningen. Men han spelade bort alltihop igen på affärer med skogsfastigheter.
[…]
När hon började på Transferator så var det en penningmäklarfirma som tog egna positioner men man var tämligen ointresserade av kunderna. Ebba Lindsö spelade en avgörande roll för att ändra strategin mot kundernas behov.
[……]
Som VD styrde hon företaget med järnhand och levererade enligt uppsatta mål. Moderbolaget Merchant hade däremot problem med bolagen som sysslade kapitalförvaltning och aktiehandel. Lindsö hade försäkrat sig om att Transferator inte skulle dela med sig av sitt överskott så ägarna tvingades sälja bolaget.
Köpare var Alfred Berg och när Ebba Lindsö gjort upp med Patrik Brummer om köpet, dök hon upp bland grabbarna på Alfred Berg.
[…]
Länge hette företaget Alfred Berg Transferator innan det inlemmades helt i Alfred Berg.
Uppenbarligen hamnade Transferator som dotterbolag i Merchantkoncernen tillsammans med Merchant Fondkommission (senare Aragon Fondkommission). 2002 köptes Aragon av Kaupthing. Civic, som verkar ha hamnat i stora svårigheter under krisen i början av 1990-talet slogs ihop med Consensus Fondkommission nån gång på 1990-talet. Obligentia verkar numera vara ett privatägt konsult- bemannings och utbildningsföretag i Göteborg.
I slutet av 1980-talet började Johnsonkoncernen köpa aktier i ABV:
1987 började Nordstjernan AB köpa aktier i det börsnoterade byggbolaget Armerad Betong Vägförbättringar (ABV). I Nordstjernan fanns vid den tiden bland annat det egna byggbolaget Johnson Construction Company, JCC.
Under våren 1988 ökade Nordstjernan sin aktieandel och från och med den 21 maj 1988 räknades ABV som dotterbolag till Nordstjernan.
1989 fusionerades ABV med byggbolaget JCC och blev det nuvarande byggbolaget NCC. Året innan fusionerade Argentus med Anders Walls andra investmentbolag, Investment AB Beijer. Strax efter fusionen delades bolaget i två, Beijer Industries och Beijer Capital. I slutet av 1980-talet hamnade Gorthons rederiverksamhet hos Bilspedition (BTL). 1990 köptes Gorthon Invest AB av rederiet B & N. Idag är rederiverksamheten som fanns i Gorthon Invest en del av bolaget Transatlantic.
S:t Eriks Betong ägs idag av riskkapitalbolaget Segulah.
1985 hade AB Pronator, ett bolag som då var kontrollerat av Christer Jacobsson, John Wattin och Hans Larsson köpt på sig aktier motsvarande 35,7% av rösterna i Företagsfinans. Flertalet av dessa bör ha köpts från Investment AB Argentus och Balken Invest AB. I det senare bolaget var fömodligen Pronator redan huvudägare. De första aktierna i Balken fick man när Enator köpte upp Prospector inklusive Scandiaconsult. Sen konstruerades bolagsbildningen om så att Prospector som nu hette Pronator istället blev moderbolag. Pronator kontrollerade också 17,7% av rösterna i ABV. Året därfter tycks Företagsfinans ha blivit dotterbolag till Pronator. Företagsfinans fanns uppenbarligen kvar 1990, men beskrivningen på sidan låter mer som en beskrivning av Hexagon. Balken Invest köptes upp helt och hållet av AB Pronator år 1992. Så här beskrivs det hela av Christer Jacobsson:
Just det, vi tog Pro- ur Prospector och -nator ur Enator så att det blev Pronator som moderbolag. Det var väl både positivt och negativt med Prospector. Det positiva var väl att det blev större konsultbusiness som vi lyckades vända och få bra effekter av. Det var till att börja med positivt med fastighetsbeståndet som vi fick in som bara steg i värde såhär. Det var också positivt att vi fick på det sättet ett delägande i Balken, som ägde i Företagsfinans och i ABV. Via lite affärer som bland annat Richard Hägglöf gjorde så kom vi att äga över trettio procent av ABV. Vi tillsatte den nya styrelsen i ABV med bland annat flera av dem du känner, Björn Wahlström och Hasse Dahlborg och Carl Axel Linderoth och så vidare. Jag var med i styrelsen där också. Sedan sålde vi ABV till NCC – ja, det blev NCC, vi sålde det till JCC och så det blev NCC – så det var ju en väldigt bra affär. Så långt var allting bra. När jag var VD för Pronator sedan fick vi kritik därför att det var svårt att läsa ut vad vi tjänade pengarna på och vad man skulle värdera oss efter. Affärsvärlden hade något nummer där man skrev, ska man värdera oss efter substansen som vi har i fastighetsbeståndet och finansbolag eller ska vi ta efter avkastningen som vi har i konsultbolag? Då gjorde vi en stor strategisk genomgång av bolaget med hjälp av externa strategikonsulter och tyvärr tog vi fel beslut, om jag får säga det. Vi hade lite olika åsikter inom företaget om vi skulle gå konsultvägen eller fastighetsvägen. De som tyckte som de externa konsulterna att vi skulle gå fastighetsvägen vann och jag menar, jag var VD så jag kan inte skylla ifrån mig, men jag hade hellre gått konsultvägen i det läget. Men i alla fall, så blev det. 1989 sålde vi alltså ut Enator med stor framgång och då kom bland annat IBM in som ägare i det bolaget.
[…]
Vi sålde ut allt. Det var liksom medvetet och likaså i Scandiakonsult sålde vi ut allt och då kom NCC att vara lite delägare i Scandiakonsult. Sedan behöll vi fastigheter och finans och det är ju en annan story, men det var ju inte så lyckosamt 1989, -90 -91 där allting rasade på den sidan, inte på grund av oss men vi drogs ju med.
Vid mitten av 1990-talet bytte Pronator namn till Nordiska Holding AB som senare köptes upp av Matteus Fondkomission. Och hamnade alltså i slutändan på samma ställe som Civic.
Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1986
Sverker Lindström och Sten Nordin, Vem äger storföretagen,1977
Veckans Affärer 1978 och 1982
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om AB Företagsfinans, AB Custos, Investment AB Öresund, ABV Vägförbättringar, Armerad Betong, JCC, NCC, Säfveåns AB, Gorthon Line, Rederi AB Gylfe, AB Cardo, S:t Eriks Betong, Balken Invest, AB Hevea, Stig Gorthon, Nils Linander, Bo Dahlgren, Åsbrink-Eiker AB, ABV, Ebba Lindsö, Transinvest, Moderator, Obligentia, Merchant Fondkommission, Civic Fondkommission, Nordic Brokers, Aragon Fondkommission, Consensus Fondkommission, Kaupthing, Nordstjernan, BTL, B&N, Transatlantic, Pronator, Matteus Fondkommission, Scandiakonsult, Enator, Ekonomi, Historia
Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen.