Det finns en massa myter om Ivar Kreuger och familjen Stenbeck. En del av dessa återgavs av Ny Teknik år 2002:
Ivar Kreuger och Jan Stenbeck avled båda i Paris, med 70 års mellanrum.
Jan Stenbeck växte upp i samma hus på Villagatan 13 på Östermalm i Stockholm där Ivar Kreuger tidigare hade bott.
Jan Stenbecks företagsimperium hade sin bas i de företag som Hugo Stenbeck Sr köpte ut från det kraschade Kreugerimperiet.
Kreuger tog sitt liv 1932 efter den stora börskraschen och den efterföljande konjunkturkrisen. Stenbecks död kommer efter den största börsnedgången som världen upplevt efter kraschen 1929 och värdet på på de Stenbeckskontrollerade börsföretagen har fallit med 60 procent sedan årsskiftet.
Precis som Kreugerimperiet var Stenbecksimperiet högbelånat och båda fick kritik för det snåriga korsägandet och den dåliga insynen i imperiet.
Både Kreuger och Stenbeck personifierade sina affärsimperium. De hade allt i huvudet och det var bara de som hade full kontroll.
Båda utmanade monopolen. Ivar Kreuger tog upp kampen med den dåvarande tändstickstrusten och Jan Stenbeck tog upp kampen mot telemonopolet.
Vad det gäller punkterna ett och två finns väl inget att invända. Men resten stämmer knappast,
Jan Stenbeck tog ju inte sitt eget liv som Ivar Kreuger gjorde, Hugo Stenbeck Sr varken grundade Investment AB Kinnevik själv eller lät företaget växa med hjälp av uppköpta Kreuger-företag. Det var inte förrän på 1970-talet som familjen Stenbeck blev dominerande ägare i Kinnevik. Innan dess var familjen Klingspor den dominerande ägaren. Robert von Horn kom in som delägare efter tips om en aktiepost i Korsnäs Sågverks AB, det företag som blev och nästan alltid har varit Kinneviks kassako. Hugo Stenbecks inblandning i avvecklingen av Kreugerimperiet har det spekulerats mycket kring:
Redan på söndagen den 13 mars 1932, alltså dagen efter I K:s död, uppsöktes Erik Sjöström, verkställande direktör i K&T, av en ung advokat vid namn Hugo Stenbeck, som erbjöd sina tjänster som kvalificerad juridisk rådgivare. Redan 1932 uppfattades Stenbecks roll som förbryllande. Han lär förvisso ha varit en skicklig Stockholmsadvokat, men vad som föranlett hans engagemang ifråga om Kreugerkoncernen är alltjämt höljt i dunkel. Ett tidigare samarbete med SEB och Wallenberg har, enligt Ångström, dock inte varit svårt att spåra.
Den 14 mars skickade Stenbecks närmaste medarbetare, Olle Ohlsén, en icke underskriven kallelse till ett möte nästföljande morgon kl 07.20 i I K:s rum i Tändstickspalatset på Västra Trädgårdsgatan. Närvarande under det korta och, av allt att döma, intetsägande sammanträdet, var Torsten Kreuger, direktörerna Ekström och Rydbeck, samt Stenbeck och Ohlsén. När de övriga hade gått iväg blev de båda advokaterna ensamma kvar och tog tillfället i akt att gå igenom vad som fanns i rummet och, framför allt, i I K:s privata kassaskåp, vilket de inte hade någon fullmakt att göra. I kassaskåpet upptäckte de bl a de beryktade ”italienska obligationerna”, över vilka de upprättade en promemoria. Vad som i övrigt fanns i kassaskåpet brydde de sig inte om att uppteckna.
Vad som sedan hände den 16 mars, dvs i samband med tillsättandet av Kreugerkommissionen, har enligt Thunholm givit upphov till ”en av de mest livskraftiga myterna” i vad han kallar ”Kreugerpropagandan”, nämligen att kommissionen tillsatt sig själv genom ett intrigspel från Hugo Stenbecks sida.
Men denna uppfattning har även hävdats av författare som Ulf af Trolle och Maria-Pia Boëthius: Vad den förre vill beteckna som ”ett smart klipp av en skicklig advokat, Hugo Stenbeck, som utnyttjade den allmänna oredan” beskriver den senare på följande, mer fördömande sätt: ”Vi vet också med bestämdhet att det var den familjen Wallenberg närstående advokaten Hugo Stenbeck som satte upp den utredningskommission som skulle utreda Kreugerkoncernens affärer efter Ivar Kreugers död. Det är en av de fräckaste kupper jag hört talas om.”
”Kuppen” skulle ha inneburit att advokat Stenbeck den 16 mars uppsökte finansministern Felix Hamrin och underrättade denne om att styrelsen i K&T utsett en utredningskommission bestående av bl a bankdirektörerna Jakob Wallenberg (Stockholms Enskilda Bank), Ernfrid Browaldh (Handelsbanken) och professor Martin Fehr (Riksbanken) för att utreda Kreugerkoncernens ställning och att han senare under dagen gick till Rydbeck och Juhlin-Dannfelt, som satt i styrelsen för K&T, och påstod att det var regeringen som utsatt kommissionen i vilken de ovannämnda ledamöterna skulle ingå. Dessa båda blev visserligen upprörda över personvalet, då ju både Wallenberg och Browaldh representerade konkurrentbanker.
Thunholm hävdar däremot att utredningskommittén tillsattes efter beslut av K&T:s styrelse den 16 mars 1932, vilket han menar går att styrka genom dels ett styrelseprotokoll från K&T och dels genom Oscar Rydbecks dagboksanteckningar från detta datum. I det här fallet får han faktiskt medhåll av Ångström som även återger innehållet i detta protokolls andra paragraf, där det står att styrelsen beslöt anmoda ”Torsten Nothin, prof. Martin Fehr, dir Björn Prytz, bankdir. E Browaldh, bankdir, J Wallenberg och advokat Hugo Stenbeck att såsom särskilda granskningsmän biträda styrelsen vid utredandet av bolagets affärsställning.”
I Torsten Kreugers bok kan man emellertid ta del av ett intyg undertecknat av kamrern J W Kårfors som efter besök på Riksarkivet kunnat konstatera att det inte fanns något styrelseprotokoll i K&T från den 16 mars 1932. Enligt Arlebäck råder det dock ingen tvekan om att det var K&T:s styrelse som formellt utsåg samtliga av utredningskommitténs ledamöter.
När Kinnevik bildades 1936 var det Wilhelm Klingspor som blev den största ägaren. Detta då det största företag som kom att ingå i företaget till stor del var ägt av Wilhelm Klingspor och Robert von Horn, nämligen Mellersta Sveriges Lantbruks AB, tidigare Mellersta Sveriges Sockerbruks AB som ägde ett sorkerbruk i Lidköping som såldes.. Inte ett enda tidigare Kreugerföretag ingick till en början i Kinnevik:
De viktigaste tillgångarna var i början aktier i Mellersta Sveriges Lantbruks AB, AB Lidköpings Konfektyr Industri och Korsnäs Sågverks AB. 1937 köptes chokladtillverkaren Nordiska Suchard. Bolaget hade en fabrik i Alingsås och licenskontrakt med det schweiziska Suchardbolaget. Samma år övertog Kinnevik och närstående personer också ägandet i Halmstads Järnverk.
På 1940-talet förvärvades betydande aktieposter i de Lavals Ångturbin, Marma-Långrör och Ställbergs Grufve Aktiebolag. Fler aktier köptes också i Korsnäs. Under 1950-talet förvärvades aktier i bland annat Auto-Marin (Robert Bosch AB), Höganäs-Billesholm och Partner. Hugo Stenbeck ökade avsevärt sin ägarandel i Kinnevik genom inköp av ett par större poster aktier. 1954 introducerades företaget på börsen. Vid en nyemission i Sandvikens Jernverk år 1958 förvärvade Kinnevik drygt 17.000 aktier. Genom ytterligare aktieköp kontrollerade Kinnevik/Korsnäs snart bolaget.
Korsnäs övertog 1960 samtliga aktier i Marma-Långrör. Hugo Stenbeck Sr blev styrelseordförande i Kinnevik efter Wilhelm Klingspor och året därpå blev sonen Hugo Stenbeck Jr VD. Vid mitten av 1960-talet förvärvade företaget aktier i Amerikanska Motor Importen (Motorami, representant för General Motors).
Dotterbolaget Invik övertog år 1970 aktierna i Amerikanska Motor Importen respektive Partnerintressenter och blev moderbolag i en mindre industrigrupp. Året därpå fördubblades aktiekapitalet i Kinnevik (från 24 Mkr till 48 Mkr) genom höjning av bokföringsvärdet av posterna i Korsnäs-Marma respektive Sandvik AB.
Hugo Stenbeck Sr (1890-1977) som arbetade på Advokatfirman Lagerlöf (idagLinklaters) och hade uppdrag för Ivar Kreuger blev alltså inte rik på grund av sitt arbete med att avveckla Kreugerimperiet. Från 1923 var Hugo Stenbeck den störste delägaren i advokatfirman Lagerlöf. Det var via advokatfirman som Hugo Stenbeck Sr fick kontakt med familjen Klingspor. Hugo Stenebck Sr fick med tiden också många uppdrag i det lilla företagsimperium som ägdes av familjenvon Kantzow.
Hugo Stenbeck Sr hade som sagt arbetat för Kreuger tidigare, bland annat genom att hjälpa denne köpa upp aktier i Boliden:
S måste vid denna tid ha varit medveten om att både Handelsbanken och Kreuger höll på med stora strukturaffärer i skogsindustrin. Han kan ha varit den ende som hade överblick över läget innan Kreuger och banken sommaren 1929 inledde direkta förhandlingar. Dessa resulterade i mellankrigstidens största sv företagsfusion, Sv cellulosa ab (SCA), där bl a Skönvik, Svartvik, Holmsund och Kramfors kom att ingå. Under 1929 fick S även Kreugers uppdrag att på marknaden köpa aktier i gruvföretaget Boliden samtidigt som Kreuger köpte aktiemajoriteten i detta företag från Skandinaviska banken. Den nya ägaren offentliggjordes inte men S måste genom uppköpsuppdraget ha insett sammanhanget. S var Bolidens jurist, vilket visar att Skandinavbanken fortsatte att anförtro viktiga uppdrag åt den lagerlöfska firman.
Hugo Stenbeck Sr var också Handelsbanken och Kreuger behjälpliga när dessa stuvade om den svenska skogsindustrin:
Under 1920-talet kom S att anlitas som jurist och förhandlare av bl a Sv handelsbanken och Ivar Kreuger (bd 21). Kontakten med Kreuger går möjligen tillbaka till 1925 då S tillsammans med L M Ericssons VD Karl Fredrik Wincrantz stiftade holdingbolaget Angsvik, genom vilket Kreugers till en början hemliga ägande i L M Ericsson kanaliserades. 1928 anlitade Handelsbanken S för att som bulvan (genom holdingbolaget Ursula) köpa aktiemajoriteten i två större norrländska skogsföretag, Svartvik och Holmsund, affärer som banken var förhindrad att genomföra i eget namn. Ivar Kreuger köpte s å i hemlighet två andra skogsföretag, bl a Skönvik för vilket S var jurist. Våren 1929 fick S i uppdrag av Kreuger och Skönviks VD Gunnar Magnuson (bd 24) att förhandla om köp av ett annat större skogsföretag, Kramfors. Han fick i eget namn till stånd ett preliminärt köpeavtal med ägarsläkterna Mannerheim och Treschow och bildade ett kreugerägt holdingbolag, Melba, genom vilket han köpte aktier i Kramfors på marknaden.
Familjen Klingspor och viss mån von Horn sålde med tiden av sina intressen i Kinnevik. Köpare var ofta Hugo Stenbeck Sr och senare Jan Stenbeck. Anledningen till att man sålde av aktier var ofta att man behövde firgöa kapital till sina olönsamma gods.
1960 var Familjen Klingspor största ägare i Kinnevik. 1972 ägde familjen Stenbeck 35,2 % av Kinnevik via ett antal holdingbolag och privat, AB Romento, AB Hakam, AB Kanam, Fastighets AB Hamesco KB och KB Emesco Stenbeck & Co. Familjen Klingspor ägde 24,6 % och familjen von Horn 9,7 %. Slutligen ägde Handelsbankens pensionstiftelse 2,9 %. 1976 hade Stenbecks andel minskat till 29,9 % medan Klingspors ökat till 26,7 % och von Horns till 10,5 %. Handelsbanken ägde nu 4,2%.
Spiken i kistan för Klingspors tid med större inflytande i Kinnevik kom med Stig Klingspors finans- och fastighetsspekulationer under 1980-talet. Han gick i personlig konkurs och tvindades sälja det mesta av sina aktier och sitt gods.
KB Emesco Stenbeck & Co kontrollerade de övriga holdingbolagen och det ägdes av Hugo Stenbeck Sr:s fru Märtha f. Odelfelt (1906-92), Plus de fyra syskonen med en lika stor andel var. När Hugo Stenbeck Jr (1933-76) dog ärvdes han enbart av brodern Jan Stenbeck. Med stöd av sin mor och av Handelsbanken blev Jan Stenbeck (1942-2002) den dominerande ägaren och tog kontrollen över företagsimperiet.
Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
C-H Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 3.e uppl, 1971
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Läs också:
af Ugglas – Wallenbergs och Stenbecks
Klingspor – Kinnevik och gods
Investment AB Kinnevik – Klingspor, von Horn och Stenbeck
Spekulanterna – Stig Klingspor
Stenbeck – en modern medieföretagsgrupp
Stenbeck – från basindustri till media
Kinneviksdynastierna – familjen Stenbeck
Kinneviksdynastierna – familjen von Horn
Kinneviksdynastierna – familjen Klingspor
af Ugglas – politiker och godsägare
Kreuger – kanske Sveriges kändaste finansfamilj genom tiderna
Daléns och AGA
Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2013.
Intressant?
I media: EX, Kulturen, Red Scream, VA, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Stenbeck, Ivar Kreuger, Kreugerkraschen,Skogsindustrin, Handelsbanken, Hig Stenbeck, Hugo Stenbeck Jr, Hugo Stenbeck Sr, Jan Stenbeck, Investment AB Kinnevik, Wilhelm Klingspor, Stig Klingspor, Boliden, Robert von Horn, Historia, Ekonomi