Familjen Klingspor har jagskrivit om förut. Detta då familjen är en av de tre familjer som alltid stått bakom Investment AB Kinnevik. Klingspor är som släkt inte en av Sveriges största privata eller adliga markägare, men tas deras indirekta ägande i Kinnevik med liksom den ena släktgrenens innehav av ett stort gods samtidigt som ägaren till det också har inflytande över stora arealer i form av allmänningar så platsar familjen bland de stora privata markägarna och -förvaltarna i Sverige.
Enligt traditionen ska släkten härstamma från Franken, varifrån den ska ha medföljt Herman von Saltza och svärdsbröderna till Livland 1260, samt slagit sig ner i Yxkulls socken och upptagit namnet Klingsporshoff vilket sedermera förkortades till Klingspor. 1563 medföljde en Johan von Klingspor drottning Katarina Jagellonica från Polen till Sverige såsom hennes page 1563. I Sverige blev han så småningom hovstallmästare, överstejägmästare och kapten. Hans hustru, Margareta von Buddenbrock, var dotter till Johan Caspersson von Buddenbrock och Margaretha von Rosen. Johan von Klingspors son, Staffan Klingspor, naturaliserades som svensk adelsman och introducerades år 1633.
Ätten består idag av flera grenar, en adlig och en friherrlig som sammanhänger med den grevliga. Detta inlägg handlar om den friherrliga och grevliga ätten som blev friherrlig 1771 och grevlig 1799 på så sätt att endast den friherrliga ättens huvudman är greve. Denna ätt är inte närmare släkt med den adliga ätten som dessutom består av en lång rad olika grenar utan närmare släktskap.
Kinnevik är ett investmentbolag som idag visserligen kontrolleras av familjen Stenbeck med cirka 45 % av rösterna inklusive familjestiftelser och fonder. Klingspor är näst störste ägare i bolaget genom att man kontrollerar 7,9% av rösterna. Familjen Klingspor är också representerad i styrelsen för Kinnevikgenom att Wilhelm Klingspor (1962-) sitter i styrelsen för företaget.
Kinnevik är indirekt genom dotterbolaget Korsnäs och dess 5-procentiga andel i Sveriges näst största privata skogsägare Bergvik Skog AB en stor markägare i Sverige. Bergvik Skog kontrolleras dock av familjen Wallenberg.
Wilhlem Klingspor, som är greve, är också ägare till familjens gods Hellekis via bolaget Hellekis Säteri AB. Fram till 1994 ägde familjen Klingspor också den angränsande egendomen Råbäck liksom Österäng, Bosgården och Hälledal. På 1950-talet var den sammanlagda arealen av dessa gårdar cirka 1 500 ha. Hälften av detta var Råbäck. Hur mycket som Hellekis Säteri AB äger idag är för mig okänt, men det är uppenbart mycket mindre än så. Råbäck ägs idag av familjen Hemberg.
En del av godsinnehaven i Kinnekullebygden fick familjen Klingspor genom arv från familjen Silfverschiöld, andra genom köp. Carl Klingspor (-1915) var gift med Louise Silfverschiöld och genom dera giftermål övergick flera egendomar i familjen Klingspors ägo. Flera av dessa fick hundra år senare säljas på grund av Stig Klingspors fiaskobetonade aktie- fastighets- och finanspekulationer. Även delar av aktieinnehavet i Kinnevik såldes liksom andra ekonomiska intressen släkten hade.
Släkten Silfverschiölds egendomar och förmögenhet härstammar till stor del från Niclas Sahlgren, direktör i Ostindiska Kompaniet. Silfverschiöld är fortfarande en av Sveriges största privata markägare genom ägandet av godsen Koberg och Gåsevadholm.
Wilhelm Klingspors far Carl-Gustaf Klingspor (1915-?) var gift med Lillemor Mannerheim (1927-?), sondotter till Carl Mannerheim (1865-1915) gift med Aina Johanna Ehrnrooth (-1964) från den familj som brukar sägas vara Finlands svar på familjen Wallenberg.
Wilhelm Klingspors syssling Johan Klingspor (1953-) äger ett betydligt större gods än Hellekis Säteri. Nämligen Stora Sundby i Sörmland med totalt 3 600 ha mark. Också det en mindre areal än vad godset omfattade på 1950-talet. Ytterligare en tredje gren av släkten Klingspor, en eller flera sysslingar till Wilhelm Klingspor och Johan Klingspor, äger Öströö gods i Halland. En del av det (150 ha) arrenderas av Öströö Fårfarm.
Johan Klingspor sitter i styrelsen för D.Carnegie & Co (inte att förväxla medbanken som bolaget tidigare också ägde) och är ironiskt nog också styrelseledamot i Häradskog som ägs av 14 stycken häradsallmänningar(gemensamt ägd mark) i Närke och Södermanland. Även en annan adlig godsägare, Hans von Stockenström (1950-), Berga säteri, sitter i samma styrelse. Häradskog förvaltar 28 000 ha allmänningsskog, 2 stycken stiftsskogar (Svenska kyrkan) och dessutom 25 000 ha privat skogsmark tillhörigt egendomarna Fjellskäfte (fam. Celsing, nästan 4 000 ha på 1950-talet, troligen mindre idag), Haneberg (fastighetskungen Reinhold Gustafssons ättlingar, 2 000 ha), Herresta(530 ha, familjen Pau), Jakobsberg (Lottie Tham, född Persson), Mälsåker(Vetenskapsakademin, dvs staten), Stora Valla, Taxinge (500 ha, Uppsala akademi) och Äleby.
I styrelsen för Häradskog sitter också Christopher Pau från Herresta. Hans von Stockenström sitter också i styrelsen för Sveriges Häradallmänningsförbund. Adeln och godsägarna har alltså på olika sätt ett stort inflytande även på den gemensamt ägda marken (allmänningarna) i alla fall i delar av södra Sverige.
Läs mer: Tore Hartung, HN, SR, AV1, 2, AB, SVD, Café, GT,
Andra källor:
Adelskalendern
Björn af Kleen, Jorden de ärvde, 2009
Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen år 2011.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Klingspor, Markägare, KInnevik, Wilhelm Klingspor, Korsnäs AB, Bergvik Skog AB, Hellekis, Hellekis Säteri, Råbäck, Stig Klingspor, Johan Klingspor, Stora Sundby, Öströö gods, D. Carnegie & Co,Häradskog, Samhälle, Ekonomi, Historia
Ett svar på “Klingspor – Kinnevik och gods”