Wingårdh – konstgödsel och cement

August Wingårdh föddes som son till bagaren Julius Wingårdh och hustrun Beata (född Henckel), som dock dog när August var sex år gammal. År 1869 gick fadern i konkurs och emigrerade. Från och med 1872 bodde August hos sin morbror, garvaren Axel B. Henckel. År 1887 gifte sig August Wingårdh med sin kusin, Ella Henckel, alltså morbroderns dotter. Tillsammans fick de åtta barn.

Vid 15 års ålder fick han anställning som bodbiträde hos handlaren I.M. Angelin på Södra Storgatan. År 1884, då Wingårdh var 24 år, sade han upp sig från sin tjänst i handeln, som vid denna tid ägdes av Karl Knutsson. En vecka senare fick han dock ett erbjudande från ägaren av firman A & J Nelson, grosshandlare Johan Isac Nelson, att köpa upp sin tidigare arbetsgivares rörelse. Villkoret från Nelson var att denne skulle få köpa upp lagret till inköpspris. En kort tid därefter köpte Wingårdh även upp fastigheten där rörelsen bedrevs av Charlotta Hallberg. Köpesumman uppgick till 80 000 kronor. Rörelsen omsättning uppgick redan under det första året till den för den tiden ansenliga summan 200 000 kronor.

År 1891 valdes August Wingårdh in som styrelseledamot i det nybildade Helsingborgs cinders- och kalkfabriks AB, samtidigt som morbrodern och svärfadern Axel B. Henckel blev verkställande direktör. År 1895 valdes August Wingårdh in som ledamot i drätselkammaren och året därefter som ledamot i stadsfullmäktige. Samma år byggde Wingårdh också sommarbostaden Villa Ekeliden på stranden nedanför Sofiero slott.

Handeln med kolonialvaror, fröer och gödningsmedel inom Wingårdhs företag hade vid slutet av 1800-talet nått en ansenlig omfattning. Han lär därför omorganisera rörelsen och 1897 omvandlades fröaffären till Helsingborgs Frökontor, medan gödningsaffären år 1899 blev Helsingborgs konstgödnings- och foderämnesaktiebolag, vilket han drev tillsammans med Gustaf Åberg. Wingårdh blev rörelsens verkställande direktör.

Helsingborgs frökontor omvandlades 1902 till August Wingårdh AB. Målet med detta var att Wingårdh ville överta hela rörelsen. Firmans aktiekapital uppgick till lägst 250 000 kronor och högst 750 000. Samma år bildades AB Svenska Konstgödnings- och Svavelsyrefabrikerna i Malmö, där Wingårdh blev verkställande direktör. Tillsammans med Skånska Superfosfat- och Svavelsyrefabriks AB i Helsingborg och Konstgödningsfabriks AB i Landskrona bildades år 1906 Skånska Superfosfatfabrikernas försäljnings AB. 1920 fanns det 100 anställda i AB Svenska Konstgödnings- och Svavelsyrefabrikerna.

Redan 1904 hade Wingårdh tillsammans med Åberg och Fredrik Stenkula utvecklat sin fröhandel genom bildandet av Skåne-Hallands Utsädes AB, med Wingårdh som styrelseordförande. Åren 1905-07 uppfördes etappvis en fabrik till företaget i kvarteret Apollo i Helsingborg, numera hem för Helsingborgs stadsarkiv.

Utöver dessa företag grundade Wingårdh även Gullhögens bruk i Skövde, och Erste Russische Superphosfatfabrik AG i Riga. Den senare företaget leddes av sonen Jan Wingårdh, men beslagtogs av Sovjetunionen då de erövrade de baltiska staterna under andra världskriget.

August Wingårdh var också engagerad i AB Malmö Oljeslageri (grundat 1904, tillverkningen startade 1898 i enskild firma) och Happachs Såpfabriks AB (grundat 1905) som 1920 sammanslogs till Malmö Oljeslageri & Happachs Såpfabriks AB (MOHAB). 1920 satt N. Aschan, Gustaf Hagerman, Wilhelm Happach (VD), Edward H. Thomée och August Wingårdh i bolagets styrelse och antalet anställda var 100. På 1930-talet hade antalet anställda ökat till cirka 200. 1960 såldes AB MOHAB till AB Facit. Tillverkningen i Malmö tycks ha lagts ner och flyttats till Åmål .1973 såldes företaget till städkoncernen ISS och fick namnet Darenas AB.

År 1909 utnämndes Wingårdh till kejserlig rysk vicekonsul och samma år köptes Villa Ekeliden upp av kronprinsparet Gustaf (VI) Adolf och Margareta, som ville skydda Sofieros utsikt mot Öresund, liksom det egna privatlivet. Byggnaden övergick efter detta till att bli hovmarskalkbyggnad. Som kompensation fick paret Wingårdh en ny och dubbelt så stor tomt något längre söderut. Där lät de bygga ett större bostadshus, Villa Solbacka, som stod klart för inflyttning 1910.

Vid 60 års ålder avgick Wingårdh som ledamot i landstinget samt de kommunala uppdragen i hamnbyggnadsstyrelsen, hamndirektionen och järnvägsrådet. År 1929 avgick han även som styrelseledamot i Helsingborgs köpmannaförening. Dock blev han vid 78 års ålder, 1938, vald till ordförande i Helsingborgs handelsförening.

Wingårdh dog 1955, två veckor och fyra dygn före sin 95-årsdag. Han överlevde både sin hustru, som dog 1948, och sönerna Gustaf Wingårdh och Erik Wingårdh, som båda dog 1953.

En lågteknisk kalkframställning bedrevs under 1800-talet på Gullhögens gård. Ingenjör Anders Brandt påbörjade kalkframställning 1906 och bedrev tidvis även stenhuggeri. 1916 bildades AB Gullhögens bruk med August Wingårdh som pådrivande kraft, där det som mest fanns 18 fältugnar. Ur kalkbruket utvecklades cementindustrin 1924 med huvudsakligen kalksten som råvara. Förutom cement tillverkades även kalkstensmjöl och kaliumsulfat som jordförbättringsmedel. 1951 upphörde kalkbruksdriften helt och cementindustrin expanderade stort. 1953 sysselsattes ca 310 personer vid fabriken, som mest har fler än 400 personer arbetat där. Företaget var under lång tid Sveriges näst största cementtillverkare. Gullhögens bruk låg utanför Skövdes stadsområde till 1952 när Våmb införlivades med Skövde.

I samband med att AB Gullhögens Bruk bildades sade cementkartellen Cementa (som dominerades av familjen Wehtjes AB Skånska Cement) upp sitt försäljningsavtal med August Wingårdh AB som tidigare sålt deras cement. Från 1934 ingick även Gullhögen i cementkartellen vilket medförde mycket högre priser på cement och betong och karftigt ökade vinster i Gullhögens Bruk.

Sonen Erik August Wingårdh kom att överta ledningen av Gullhögens Bruk som disponent år år 1923 efter att ha varit driftingenjör vid Erste Russische Superphosphatfabrik AG i Riga 1914-16, och  AB Sv. Konstgödning & Svavelsyrefabriken i Malmö 1914 och 1916-23. Han var också styrelseledamot i  Gullhögens Cement- & Grus AB i Stockholm och August Wingårdhs AB i Helsingborg. Från 1923 var Erik Wingårdh gift med Svea Varenius. De fick barnen Gull Ella Mathilda Wingårdh (1924-), Carl August Bo Wingårdh (1927-) och Svea Elly Mathilda Wingårdh (1929-2009).

Familjen Wingårdh sålde AB Gullhögens Bruk till Industrivärden AB år 1959. Vi detta tillfälle stod Gullhögen för 20% av cementtillverkningen i Sverige. Försäljningen gjorde familjens medlemmar till några av de rikaste i Sverige. Även August Wingårdh AB såldes, i det fallet var köparen Bergendahlskoncernen. I början av 1960-talet flyttade också Carl August Bo Wingårdh hans fru Ulla (f. Andersson) och barnen till Göteborg. 2006 hörde Carl August Bo Wingårdh till de allra rikaste i Göteborg. Han är far till arkitekten Gert Wingårdh som idag äger Wingårdhs Arkitekter med cirka 200 anställda.

1973 köpte AB Cementa (tidigare AB Skånska Cement) Gullhögens Bruk från Industrivärden och därefter fanns bara en tillverkare av cement i Sverige. Idag är det en av tre kvarvarande cementfabriker i Sverige, alla ägda av samma företag vilket idag heter Cementa och ägs av tyska Heidelberg Cement. Då arbetade 85 personer där och fabriken tillverkade bygg- och murcement samt snabbhårdnande cement med en automatisk säckförpackningsanläggning.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
Svensk Industrikalender 1921

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.