De 15 familjerna 1994

En publikation som redovisar de 15 familjerna efter finanskraschen 1990-1994 är Jan Gletes bok Nätverk i näringslivet, utgiven 1994. Han konstaterar att de flest av de nya finansfamiljerna och finansgrupperna från 1979  (SIND 1980:5) och 1985 (Ägarutredningen SOU 1988:38) gick under i krisen i början av 1990-talet. Även flera äldre finansfamiljer och finansgrupper försvann.

Kvar blev Wallenberg, Bonnier, Söderberg, Ax:son Johnson och Stenbeck av de familjer som fanns redan 1963. Även finansgrupperna kring Handelsbanken/Industrivärden och Dunkerstiftelserna fanns kvar 1994. Av de nya grupperna från 1979 och 1985 överlevde bara famljerna Lundberg, Douglas och Olsson den ekonomiska krisen liksom direktörskontrollerade Volvo-Skanska. Andra finansfamiljer som växte och kom upp bland de 15 familjerna var Wendt (som dock släppte in Custos som delägare och snart avvecklade sina ägarintressen), Persson (HM) och Wallenius samt de två utlandsbaserade Kamprad och Rausing.

1998 skrev Affärsvärlden om finansfamiljerna med makt och de nämnde Wallenberg, Persson, Kamprad, Rausing, Ax:son Johnson, Douglas, Stenbeck, Bonnier, Lundberg, Wendt och Söderberg. Söderberg hade vid denna tid köpt kontrollen över Esselte.

1995 seglade också Sven Hagströmer och Mats Qviberg upp som stora makthavare genom att de köpte investmentbolaget Custos som tidigare betraktats som en egen direktörsstyrd finansgrupp. En annan finansman som tagit över Praktikergurppens plats i finanseliten var Robert Weil. Han dominerade vid denna tid investmentbolag som Proventus och Aritmos. 1993 tog familjen Paulsson via Peab över huvuddelen av verksamheten i byggföretaget BPA.

En lista på finansfamiljer och finansgrupper 1995 skulle då omfatta följande familjer och ägargrupper:

Wallenberg
Bonnier
Söderberg
Ax:son Johnson
Stenbeck
Handelsbanken/Industrivärden
Persson
Lundberg
Douglas
Olsson
Volvo-Skanska
Wendt
HQ
Kamprad
Rausing
Weil
Wallenius
Paulsson

Detta om vi också räknar svenskar som bor i utlandet och svenskägda företag i utlandet. Några år senare var såväl Weil som Volvo-Skanska borta som separata ägargrupper. Familjerna och entreprenörerna tog över allt mer, men snart skulle nya typer av ägare och företag dyka upp, de så kallade riskkapitalbolagen (venture capital och private equity). I de flesta fall handlar det om företagsgrupper som leds av en grupp direktörer som oftast också är ägare av det bolag som förvaltar de fonder i vilka pengarna finns. Pengar som tillhör andra än de som har makten över dem.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.