Familjen Lindvall

Erik Lindvall från Undenäs i Västergötland kom på 1880-talet till Tierp i norra Uppland. Han gifte sig där med skomakardottern Josefina och de öppnade en kolonialvaruhandel som bland annat handlade med kaffe, te och kryddor.

1912 flyttade de till Uppsala och utvidgade rörelsen. De byggde ett ny fastighet åt företaget i korsningen Kungsgatan/Strandbodgatan intill järnvägen. i den nya byggnaden började företaget att rosta kaffe. Det var ett av de första företagen om började rosta kaffe i Sverige på industriell basis. Maskiner hade köpts från Tyskland och kaffet importerades i huvudsak från Brasilien och Colombia. Redan 1914 flyttade företaget igen, nu till sin då nybyggda fabriks- och kontorsbyggnad med adress Kungsgatan 60. Kafferostningen utvecklades:

Lindvalls första kaffeförpackning fick namnet ”Vega”. Om detta kaffe kunde man då läsa i reklamen: ”Vega blandning är sammansatt med största omsorg av de ypperligaste och svåranskaffligaste kaffesorter som finns att erhålla i världsmarknaden”.

Vega-blandningen följdes 1920 av ”ELU-kaffet” – där ”ELU” stod för Eric Lindvall Uppsala – som var företagets första kaffe förpackat i vacumburk och 1930 av ”Mocka 77”, en blandning som blev något av en fullträff för företaget. 1947 kom uppdelningen i kok- och bryggmalet och 1955 blev Lindvalls Kaffe AB Kunglig Hovleverantör.

1947 kom företagets hittills största satsning – Bankett kaffe – som även såldes i glasburk, vilket då var en innovation. Bankettkaffet tillverkades också som kok- resp. bryggmalet. Sedan 1967 används varumärket ”Lindvalls kaffe”.

1940 stod den nya huvudbyggnaden färdig men redan 1935 installerades ett nytt rosteri och företaget kunde då marknadsföra sig som ”Upplands modernaste kafferosteri”. Produktionskapaciteten ökades då från ca 9 ton per dygn till 18 ton och en enda man kunde sköta det nya maskineriet.

1947 ombildades företaget till aktiebolag och nya större fabriksbyggander byggdes bredvid de äldre byggnaderna. Grundaren Eric Lindvall var verksam i företaget från 1891 till 1955 och hade många engagemang i andra företag och verksamheter vid sidan av kaffetillverkningen. Via bageriverksamhet och kryddhandel blev hans företag leverantör av ett antal produkter i egen förpackning till den dåtida detaljhandeln. Han var även ledamot av Uppsalas stadsfullmäktige.

Utöver grossisthandeln och kafferosteriet bedrev Eric Lindvall vid 20-talets början också agenturverksamhet för såväl bensinbolaget Shell som för mineralvattnet Ramlösa och när skoföretaget AB L. E. Larsson & Co blev aktiebolag var Eric Lindvall medlem i detta bolags styrelse.

1955 övertogs ledningen av företaget av Knut Lindvall, son till Eric Lindvall. Han var VD för företaget fram till sin bortgång 1964. Efter Knut Lindvalls bortgång övertogs blev dennes son Hans Lindvall VD för företaget. Han var verksam i företaget åren 1964-1995. Sedan 1995 drivs kafferosteriet av Eric och Josefinas barnbarnsbarn Ulf Lindvall som också är huvudägare i bolaget Lindvalls Kaffe AB via Ulf Lindvall Invest AB och AB Eric Lindvall Fastigheter. Företaget hade 2008 en marknadsandel på 3 % i Sverige vilket gör det till ett av de minsta kafferosterierna i landet. I Uppsala hade företaget dock en marknadsandel på 30 %.

2009 revs en av de äldre fabriksbyggnaderna och 2011 flyttade företaget till nya lokaler i ett industriområde ute vid E4-motorvägen. Företaget gick med på detta efter en överenskommelse med Uppsala kommun om ekonomisk ersättning. Mest känt har dock företaget blivit genom det försök till bedrägeri som juristen Patrik Mosten och delägaren Stefan Lindvall (bror till Ulf Lindvall) dömdes för år 2010:

Enligt Uppsala tingsrätt har angreppet mot Lindvalls kaffe varit noggrant planerat och systematiskt genomfört. De två dömda har enligt åtalet genom bolag, en påhittad skuld, och genom att få Lindvallskoncernen att gå i borgen, försökt få ut mångmiljonbelopp ur företaget. Processen gick så pass långt att betalningskraven godkändes av Stockholms tingsrätt, och Kronofogden planerade för en exekutiv försäljning av lokalerna där Lindvalls kaffe bedriver sin verksamhet.

Delägarens gärningar har, enligt tingsrättens bedömning, sitt ursprung i en intern konflikt inom familjeföretaget. Delägaren är nära släkting till företagets vd. I underlaget nämns att en tvist uppstod när delägaren inte fick del av den intrångsersättning på flera miljoner som kommunen betalade bolaget i samband med byggandet av Resecentrum. Delägaren började samarbeta med den aktuella juristen, som tidigare dömts för grova ekobrott, men hävdar att han inte kände till juristens brottsliga avsikter.

– Han förstod inte juristens upplägg eller tankegångar. Den spontana reaktionen är att domen kommer att överklagas. Straffvärdet är på tok för högt, säger delägarens advokat Roger Häggqvist.

I stora drag gick processen ut på att det utfärdades skuldebrev på 60 miljoner genom ett bolag som delägaren kontrollerade privat. Genom sin roll i styrelsen lyckades han förmå Lindvalls kaffe att gå i borgen för skulden. Därefter ska borgensmannen, Lindvalls kaffe, ha krävts på pengarna. Åtalet mot en tredje misstänkt ogillades på grund av bristande bevisning. I stället dömdes alltså delägaren och en jurist för inblandning i kuppförsöket.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.