Hobohm och Hielte – Ernströmgruppen

Inlägget är del 1 av 10 i serien Västsvenska finansfamiljer

Ernström & Co AB bildades 1918 med Ivar Ernström som huvudägare. 1919 kom Albert Hobohm till Sverige och 1922 blev han anställd i Ernström & Co. Tillsammans byggde de två upp Ernströmgruppen till ett större grossistföretag inom byggsektorn. Albert Hobohm blev också delägare i företaget och också huvudägare så småningom. 1950 tog Albert Hobohms son Gerhard Hobohm över sin fars plats i företaget.

1972 ägde familjen Hobohm 63 % av Ernström & Co AB och familjen Ernström ägde 37%. Gerhard Hobohm ägde själv 49,5%, men redan 4 år senare ägde Gerhard Hobohm tillsammans med barnen Agneta Hielte, Susanne Hobohm och Christian Hobohm hela företaget, vars moderbolag nu hette Ernström-Gruppen AB.  Ernström & Co AB var då ett dotterbolag i vilket Ernström-Gruppen AB ägde 62,6% och familjen Hobohm resterande aktier direkt.

Gerhard Hobohm donerade en del medel till Ulla och Gerhard Hobohms Stiftelse som delar ut pengar till hjälporganisationer i Göteborg med lokal förankring och till Gerhard Hobohms minnesfond som ger stipendier till byggingenjörsstudenter.

I styrelsen för företaget, där moderbolaget idag heter Ernström & Co AB igen,  sitter idag Fabian Hielte, Staffan Ingeborn, Susanne Hobohm, Per-Olof Josefsson och Anders Nyrén. Styrelsen i dotterbolaget Ernströmgruppen ser annorlunda ut. Koncernen har 320 anställda. I koncernen ingår bolag som Armaturjonsson och Kakeldax. Företaget äger vid sidan av grossiströrelsen också en hel del fastigheter i Göteborg via olika dotterbolag.

Ernström & Co är också huvudägare i fastighetsföretaget Platzer med 14,2% av kapitalet men 39,9 % av rösterna. Familjen Hielte/Hobohm kontrollerar direkt eller via privata bolag ytterligare 27,4% av kapitalet och 7,7% av rösterna. Näst största privata ägargrupp i Platzer är familjen Paulsson som äger byggbolaget Peab och många andra bolag i fastighets- och byggsektorn. Familjen Paulsson kontrollerar via bolag (AnJa Invest AB) 20,1% av kapitalet och 23,6 % av rösterna. Styrelsen i Platzers moderbolag, Platzer Fastigheter Holding AB, utgörs av Fabian Hielte, Lena Apler, Gustaf Hermelin, Carl Arne Ingemar Larsson och Eva Persson. Platzer har cirka 40 anställda.

Även i Nederman-koncernen (Nederman Holding AB) är familjen Hielte/Hobohm stora ägare. Via Ernströms & Co äger de 10,3% av aktier och kapital. De kan under senare tid ha förändrat detta ägande, dvs vem som äger och/eller köpt på sig fler aktier. I detta fall har även familjen Douglas via Investment AB Latour ett större aktieägande, hela 29,98% av aktier och röster. Fabian Hielte representerar familjen i styrelsen för Nedermans. Nedermans är ett företag med 1 600 anställda som sysslar med miljöteknik, dvs en grossist för olika produkter inom områden som numer kallas för miljöteknik, dvs luftrening, ventilation, industristädning, sanering osv.

Familjen Hielte/Hobohm tycks också vara delägare i ett antal skidanläggningar genom Branäs-Gruppen AB då Fabian Hielte sitter i flera av den koncernens bolagsstyrelser. Branäs-Gruppen har 140 anställda. Vidare äger familjen AlbMin AB och C Hobohm Konsult AB. I styrelsen för nybildade AlbMin AB sitter Fabian Hieltes morbror Christian Hobohm och dennes barn samt Fabian Hielte och Staffan Ingeborn. Christian Hobohm sitter dessutom i styrelsen för några andra småföretag som familjemedlemmar äger helt eller delvis. Ett annat nybildat familjeföretag är Hobohm Brothers Equity AB med Staffan Ingeborn, Fabian Hielte och att par andra släktingar i styrelsen, Johannes Hobohm och Maximilan Hobohm. Släktingar som också äger Hobohm Brothers Film AB. I övrigt sitter Fabian Hielte i ett stort antal företagsstyrelser, i huvudsak koncernbolag, men även andra.

Flera medlemmar i familjerna Hobohm och Hielte tillhör de rikaste i Göteborg och har så gjort under lång tid. Fabian Hielte är gift med Harriet Cobbold, dotter till Marika Cobbold Hjörne, delägare i mediekoncernen Stampen och syster till Peter Hjörne. Susanne Hobohm var för sin del mångårig medarbetare i Bonniers tidningar och tidigare chefredaktör på GT.

Fabian Hielte sitter också i styrelsen för Wanås Konst. Bland annat tillsammans med Fanny Sachs, gift med Marcus Wallenberg.

Ursprungligen skrivet på Svensson-bloggen 2014

Intressant?
Mer: DPS, Resumé, Tre Vänner, Café, Filmiväst,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

Thomas – Färdig Betong

Inlägget är del 2 av 10 i serien Västsvenska finansfamiljer

AB Färdig Betong grundades år 1934 av Martin Thomas. Den första fabriken för fabriksbetong uppfördes i Karlstad 1954. Idag är Färdig Betong en av Sveriges största leverantörer av fabriksbetong. Företaget har 34 aktiva fabriker för fabriksbetong och 2 plattbärlagsfabriker. Antalet anställda är cirka 300 personer. Bolaget ingår i den internationella koncernen Thomas Concrete Group som har ungefär 1 000 anställda.

Martin Thomas var en av grundarna av Svenska Fabriksbetongföreningen och var styrelseordförande 1975-1987. Han var även aktiv i bildandet av den europeiska fabriksbetongorganisationen ERMCO och under ett tiotal år dess vice ordförande.

Jan Thomas, son till Martin Thomas, var VD i Thomas Concrete Group från år 1987 till 2012. VD idag är Hans Karlander. I styrelsen sitter Jan Thomas, Finn Johnsson, Paul A Rabi, M Johan Widerberg och Charlotte Ljunggren. Familjen Thomas är rejält medieskygga och undviker intervjuer:

En av dem är Jan Thomas, 58, ägare till Thomas Concrete Group, i Sverige mer känt under företagsnamnet Färdig Betong.

– Det var en intervju med min far på nittiotalet. Det kan räcka, säger Jan Thomas per telefon från USA där företaget har en stor verksamhet.

Förutom verksamheten i Sverige är företaget verksamt i USA, Norge, Polen och Tyskland.

Mer: Sydsvenskan, GP, Betong1, 2, 3VA,

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2014.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Svenska Orient Linjen

Inlägget är del 3 av 10 i serien Västsvenska finansfamiljer

När jag var liten så arbetade min far många år på en båt som tillhörde AB Svenska Orient Linjen. Då en del av Broströmskoncernen. 1984 köptes detta företag eller dess verksamhet av Rederi AB Transatlantic. 1986 bildades ett nytt bolag med namnet Svenska Orient Linjen AB och 1993 köptes företaget av Bylock & Nordsjöfrakt för att 1997 börsnoteras. 2003 avregistrerades detta företag från börsen efter att Imperial Shipping Ltd och Navalmar Lda (Enrico Bogazzi) köpt upp bolaget. 2006 blev Imperial Shipping ensam ägare av Svenska Orient Linjen (SOL).

Den båt pappa arbetade på hette Timmerland. SOL har än idag en båt med det namnet, numera dock den engelska motsvarigheten, Timberland. Ett rejält mycket fulare fartyg än det min far arbetade på. Den gamla Timmerland byggdes 1956 och skrotade 1982 i Pakistan.

Timberland

M/S Timberland

Timmerland

M/S Timmerland

Imperial Shipping Ltd är ett företag som i sin tur har två ägare, Scanmer AB som ägs av Michael Kjellberg och Sequana Maritime Ltd som ägs av Laurence Neil Coleman och Mark Ronald Coleman. Som vanligt i sjöfartssammanhang finns det en mängd bolag med olika ägarförhållanden och olika funktion. Registrerade i en lång rad länder där företag i skatteparadis är vanligt förekommande. Hur många sysselsatta det finns i företagsgruppen blir därmed en omöjligt uppgift att utreda. Men det är fler än det 40-tal anställda som SOL har.

SOL-koncernen själv har dotterbolag i bekvämlighetsflaggländer som Färöarna och Marshallöarna samt skatteparadis som Bahamas. Scanmer AB tycks för sin del ha ett dotterbolagi skatteparadiset Bermuda. Dessutom finns flera delägda bolag som Vinga Ship Management AB, ägt ihop med Swedia Shipping, och SOL Ahlmark Lines AB, ägt ihop med Ahlmarkskoncernen, SOL Continent Line AB som ägs ihop med Caiano-koncernen (familjen Eidesvik) med flera.

Mer: Transportnet, Västra Nyland, VF,

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2014.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Transatlantic

Inlägget är del 4 av 10 i serien Västsvenska finansfamiljer

Rederi AB  Transatlantic var ett av de klassiska rederierna i Göteborg. Grundat av Wilhelm R. Lundgren och senare ägt av redarfamiljen Carlsson. 1984 övertog Transatlantic hela Broströms linjenät inklusive dess linjefartyg. Ett nytt bolag för de två sammanslagna rederierna bildades som fick namnet Transocean.

Från slutet av 70- talet fram över 80-talet hade Transatlantics en ansträngd ekonomi vilket ledde till utförsäljning av fartyg och en ständigt pågående omstrukturering. Under 1986 såldes  i stort sett hela fartygsflottan ut till olika kommanditbolag där olika börsnoterade företag köpte  andelar i ett fartyg. Fartygen togs sedan tillbaka på långtidscharter av Transatlantic.

1988 övertog Bilspedition aktiemajoriteten i Transatlantic. Bilspedition hade under en tid köpt upp flera svenska rederier och hade för avsikt att bilda ett stort logistikföretag där alla typer av godstransporter skulle  ingå.  Ett år senare köpte Transatlantic ut de övriga ägarna ur Atlantic Container Line (ACL) och blev ensamägare. I den sjöfartskoncern som Bilspedition försökte bygga och där Transatlantic var tänkt som moderbolag ingick bl.a. Gorthon Lines, Cool Carriers, SCA:s tidigare rederiverksamhet (namnändrat till Transforest Lines AB) utöver Transatlantic och ACL. Bilspedition orkade aldrig fullfölja dessa planer. 1992 började de att avveckla sin sjöfartsverksamhet, all Transatlantics personal både till sjöss och iland sades upp. 1994 sattes den definitiva punkten för Transatlantic då det sista fartyget såldes.

 

Idag finns åter ett företag med namnet Transatlantic. Det är dock inte det ursprungliga företaget utan var från början skärhamnsföretaget Nordsjöfrakt AB, grundat 1972 i Skärhamn. 1989 bildades Bylock & Nordsjöfrakt (B&N) genom en sammanslagning av Nordsjröfrakt och Bylock Group följt av börsnotering år 1991. 1990 köptes Gorthon Lines från Bilspedition och därefter köptes en rad företag inklusive Svenska Orient Linjen från Bilspedition, under en rad av år. 1997 såldes Svenska Orient Linjen genom börsnotering och Gorthon Lines börsnoterades. Åren som följde var det en rad olika fusioner och uppköp och 200+5 fusionerades B & N med Gorthon Lines. Det sammanslagna företaget bytte namn till Rederi AB Transatlantic. Folke Patriksson var huvudägare vid denna tid.  2010 blev norska Kistefos AS, ägt av Christen Sveaas, största ägare i Transatlantic.

Kistefos AS, via dotterbolaget Viking Invest AS, är fortfarande största ägare med 62,9% av aktiekapitalet och 52,8% av rösterna. Näst största ägare är Folke Patriksson via Enneff-koncernen. Patriksson kontrollerar 3,6 % av kapitalet och 15,2 % av rösterna. Trasnatlantic har idag mer än 800 anställda och verksamhet inom roro- och containertrafik samt supplyverksamhet för oljeplattformar. Kistefos är för sin del ett investment- och riskkapitalföretag med en rad olika investeringar i småföretag, fastigheter och fonder. Inom rederiverksamhet äger Kistefos också 60 % av aktierna i Western Bulk ASA, ett befraktningsföretag och rederi med delägande i fartyg. Bemanning av företagen sköts av andra bolag.

Styrelsen i Transatlantic består av Christen Sveaas, Folke Patriksson, Håkan Larsson, Henning E. Jensen, Christer Lindgren och Magnus Sonnorp. Christen Sveaas är också styrelseledamot i bland annat Kistefos AS, Western Bulk ASA, Stolt-Nielsen AS, Orkla ASA och SkipsKredittforeningen AS medan Folke Patriksson är styrelseordförande i Sjöräddningssällskapet och Företagsforum på Tjörn samt styrelseledamot i Swede Ship Marine AB som han också är delägare i. Håkan Larsson är styrelseproffs med en lång rad uppdrag i rederinäring och i västsvenska företag.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2014. Transatlantic är numera avvecklat.

Läs också:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Dafgård

Inlägget är del 5 av 10 i serien Västsvenska finansfamiljer

Livsmedelsföretag vid namn Gunnar Dafgård AB som grundades 1937 av Gunnar Dafgård. Då sysslade han med försäljning av kött och charkuterivaror, bland annat på torget i Lidköping. Under andra världskriget handlade han istället med frukt och bär då det var brist på kött. 1944 byggdes en liten fabrik, 1953 påbörjades utvecklingen med djupfryst mat hos Dafgård och Findus och 1957 började företaget exportera till utlandet. En stadig expansion startade. Även Nancy Dafgård, Gunnar Dafgårds fru var verksam i företaget.

I slutet av 1970-talet hade företaget 300 anställda i Källby vid färdigmatsfabriken. 1996 tillträdde Gunnar Dafgårds son Thomas Dafgård som VD. Gunnar Dafgård dog 2003 och Nancy Dafgård dog 2011. Gunnar Dafgård var också delägare i delägare i AB Jordgubbar Finnerödja och ägare av Swedish Food Co AS i Helsingör. Sistnämnda föetag är idag ett dotterbolag till Gunnar Dafgård AB.

Idag ägs företaget fortfarande av familjen och har närmare 1 000 anställda. I styrelsen för familjeföretaget sitter syskonen Ulf Dafgård, Thomas Dafgård, Ulf Dafgårds fru Boel Dafgård och Thomas Dafgårds fru Kersti Helena Dafgård som representanter för familjen. De två sistnämnda är suppleanter. I övrigt finns det arbetstagarrepresentanter i styrelsen. Som extern vice VD verkar ytterligare en familjemedlem, Magnus Dafgård som är son till Thomas Dafgård. Thomas Dafgård är också VD i Dafgård Gård AB, verksam i Dafgård Gård KB och Easy Peasy Food AB medan Magnus Dafgård är styrelsemedlem i KCF Service AB.

Andra källor: Margaret von Platen, De framgångsrika familjerna, 1995

Läs mer: SVD, SR, GT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,