De 15 familjerna http://15familjer.zaramis.se Storfinans och monopol Sun, 15 Apr 2018 09:56:32 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.5 73238832 Kungens vänner – Bertil Nordström http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-bertil-nordstrom/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-bertil-nordstrom/#respond Sun, 15 Apr 2018 09:56:32 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1099 Läs mer...]]> Inlägget är del 7 av 7 i serien Kungens vänner

Bertil Nordström är en av de personer som ingår eller i alla fall har varit medlem i den så kallade Gubbtolvan, en klubb för rika överklassgubbar inklusive kungen, Carl VXI Gustaf. Enligt Aftonbladet så är det förutom dem jag redan uppgett eller gissat, Fredrik Ramberg, Erik Lallerstedt, kungen, Johan Åkerhielm och Carl-Adam Lewenhaupt, också Stefan Persson (HM), Bertil Nordström, Christer TegnérAnders PhilipsonAnders Lettström och Pieter Tham (HM) som är medlemmar i Gubbtolvan.

Det blir elva stycken och det borde alltså vara en person till eftersom Carl Adam Lewenhaupt uppgett att man alltid ska var tolv medlemmar som namnet anger. Enligt tidningen S är finansmannen Patrik Brummer medlem i Gubbtolvan. Samma tidning uppger att det ska vara 12 delägare i aktiebolaget. Kungen är knappast en av dem. Då blir det likförbannat elva. Dessa olika uppgifter är vad jag förstår något osäkra.

Carl-Adam Lewenhaupt är den som driver företagen Gubbtolvan och Noppes och han gör det tillsammans med sin fru Lee Lewenhaupt. Carl-Adam Lewenhaupt vill inte avslöja nåt mer om klubben eller om medlemsskapet, men det mest tyder på en klubb med mycket gammaldags och sexistiska inställningar till kvinnor. De tolv medlemmarna brukar träffas på den privata medlemsklubben Noppes. Noppes kallas ibland för den adliga köttmarknaden. Det är medelålders mycket rika män som umgås med mycket unga kvinnor. Men det är något som Carl-Adam Lewenhaupt finner befängt. Gubbtolvan är i alla fall ett aktiebolag som hyr lokalen som Noppes ligger i. I styrelsen för Noppes sitter bl.a. Carl-Adam Lewenhaupt, Erik Lallerstedt och Christer Tegnér.

Bertil Nordström är en gammal och nära vän till kungahuset. En vän som umgås privat med kungafamiljen. När hans barn döptes år 1988 så var hela kungafamiljen på plats i Dalby kyrka i Värmland. Kungen och Silvia var också gäster på Bertil Nordströms första bröllop med Yuri Gadelius år 1976. Därefter har han också varit gift med Catrine Nordström. Han har barn med bägge sina tidigare fruar. Det har också funnits rykten om att han skulle ha barn med en tredje kvinna, men detta förnekas av henne.

2005 rapporterade Expressen att Bertil Nordström var tillsammans med Agnetha FältskogEnligt uppgifter i media är de inte längre tillsammans. Han har ofta setts festa med andra kungavänner som exempelvis Christer Gustafsson på olika klubbar och lokaler dit överklassen i Stockholm behagar gå.

Nordström har eller har haft ett företag som hyr ut mattor till utställningsmontrar, handlar med värdepapper och förvaltar fastigheter. Han har en bostad på Beckholmen, en av Stockholms exklusivaste adresser, och en gård med hjorthägn nära Uppsala. I likhet med kungahuset så är Bertil Nordström också vän med EF:s ägare Bertil Hult.

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2011.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-bertil-nordstrom/feed/ 0 1099
Kungens vänner – Christer Tegnér http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-christer-tegner/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-christer-tegner/#comments Sun, 15 Apr 2018 09:48:27 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1097 Läs mer...]]> Inlägget är del 6 av 7 i serien Kungens vänner

Christer Tegnér är bland dem som hela tiden nämns i olika uppräkningar av kungavänner. Han förkomer också i de förteckningar som gjorts och görs över medlemmarna i olika slutna överklassklubbar som kungen och hans vänner har och har haft. Klubbar som Krocketklubben, Punchklubben, Sörmlands Vänner och Gubbtolvan. Han ska ha varit en av de ursprungliga medlemmarna i Punchklubben vars startmedlemmar i övrigt var Carl-Johan Winberg, Jacob ”Coco” Frisk, Anders Ihre, Klas Källström, Anders Lettström, Carl-Adam ”Noppe” Lewenhaupt, Richard Ohlson, Göran Sachs, Carl-Otto ”Lolo” Sturén,  Robert ”Bobby” Zethelius, Anders Ahlberg och Johan Åkerhielm.

Enligt Aftonbladet så är det förutom dem jag redan uppgett eller gissat, Fredrik Ramberg, Erik Lallerstedt, kungen, Johan Åkerhielm och Carl-Adam Lewenhaupt, också Stefan Persson (HM), Bertil Nordström, Christer Tegnér, Anders PhilipsonAnders Lettström och Pieter Tham (HM) som är medlemmar i Gubbtolvan. Det blir elva stycken och det borde alltså vara en person till. Enligt tidningen S är finansmannen Patrik Brummer medlem i Gubbtolvan. Samma tidning uppger att det ska vara 12 delägare i aktiebolaget. Kungen är knappast en av dem. Då blir det likförbannat elva. Fast alla dessa olika uppgifter är vad jag förstår något osäkra.

Gubbtolvan brukar träffas på den privata medlemsklubben NoppesNoppes kallas ibland för den adliga köttmarknaden. Det är medelålders mycket rika män som umgås med mycket unga kvinnor. Gubbtolvan är ett aktiebolag som hyr lokalen som Noppes ligger i. I styrelsen för Noppes sitter bl.a. Carl-Adam Lewenhaupt, Erik Lallerstedt och Christer Tegnér. I styrelsen för Gubbtolvan sitter Lewenhaupt själv, Johan Åkerhielm, advokat Fredrik Ramberg i styrelsen. Han har varit gift med den kända advokaten Anne Ramberg. Erik Lallerstedt är suppleant.

I flera tidningar har jag sett Christer Tegnér omnämnas som vinkungen. Detta epitet tycks han ha fått då han varit ägare av och delägare i minst en vin och spritfirma. För det är väl knappast för de misslyckade affärer med josimport som han bedrev tillsammans med Carl-Adam Lewenhaupt på 1970-talet.

Christer Tegnérs son Svante Tegnér har tidigare ibland nämnts som en pojkvän till prinsessan Victoria. Numera är han dock gift med en helt annan ung dam och ska tydligen enligt Katrin Zytomierska vara en nära vän till hennes man Bingo Rimér. Med tanke på faderns medlemsskap i Gubbtolvan är det kanske inte heller förvånande att sonen startade förlaget Lejon Media (som bland annat gav ut Pause och Moore) ihop med Bingo Rimér.

Läs mer: DMRTAB,

Andra källor:
Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken, pocketupplagan 2011
Nuri Kino, Den svenske gudfadern, 2011

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2011

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-christer-tegner/feed/ 1 1097
Kungens vänner – Fredrik Ramberg http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-fredrik-ramberg/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-fredrik-ramberg/#comments Sun, 15 Apr 2018 09:38:33 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1095 Läs mer...]]> Inlägget är del 5 av 7 i serien Kungens vänner

Fredrik Ramberg är en svensk advokat som med all sannolikhet ingår i vänkretsen runt den svenske kungen. Han ingår i styrelsen för Gubbtolvan där också Carl-Adam Lewenhaupt och Johan Åkerhielm sitter. Erik Lallerstedt är suppleant. Bland medlemmarna märks Carl-Adam Lewenhaupt och kungen, Carl XVI Gustaf. Fredrik Ramberg har varit gift med den kända advokaten Anne Ramberg.  Det är väl rätt troligt att Fredrik Ramberg, Erik Lallerstedt och Johan Åkerhielm också hör till de tolv medlemmarna i Gubbtolvan. Övriga medlemmar finns säkerligen att söka bland medlemmarna i de två överklassklubbar som går under namnen Krocketklubben och Punchklubben.

Krocketklubbens ursprungliga medlemmar var kronprinsen (den blivande kungen Carl VXI Gustafalltså), Carl-Johan Smith, Johan Beckman, Daniel ”Pysse” Bonnier, Hans-Jacob ”Nisse” Bonnier, Peter Degermark, Carl-Gustaf ”Noppe” Ekman och Fredrik Skiöldebrand. Barndoms- och skolkamrater till kungen. Medlemmarna i Punchklubben var Carl-Johan Winberg, Jacob ”Coco” Frisk, Anders Ihre, Klas Källström, Anders Lettström, Carl-Adam ”Noppe” Lewenhaupt, Richard Ohlson, Göran Sachs, Carl-Otto ”Lolo” Sturén, Christer Tegnér, Robert ”Bobby” Zethelius, Anders Ahlberg och Johan Åkerhielm.

Enligt Aftonbladet så är det förutom dem jag redan uppgett eller gissat, Fredrik Ramberg, Erik Lallerstedt, kungen, Johan Åkerhielm och Carl-Adam Lewenhaupt, också Stefan Persson (HM), Bertil Nordström, Christer Tegnér, Anders PhilipsonAnders Lettström och Pieter Tham (HM) som är medlemmar i Gubbtolvan. Det blir elva stycken och det borde alltså vara en person till. Enligt tidningen S är finansmannen Patrik Brummer medlem i Gubbtolvan. Samma tidning uppger att det ska vara 12 delägare i aktiebolaget. Kungen är knappast en av dem. Då blir det likförbannat elva. Fast alla dessa olika uppgifter är vad jag förstår något osäkra.

Carl-Adam Lewenhaupt är den som driver företagen Gubbtolvan och Noppes och han gör det tillsammans med sin fru Lee Lewenhaupt. Carl-Adam Lewenhaupt vill inte avslöja nåt mer om klubben eller om medlemsskapet, men det mesta tyder på en klubb med mycket gammaldags och sexistiska inställningar till kvinnor. De tolv medlemmarna brukar träffas på den privata medlemsklubben Noppes. Noppes kallas ibland för den adliga köttmarknaden. Det är medelålders mycket rika män som umgås med mycket unga kvinnor. Gubbtolvan är ett aktiebolag som hyr lokalen som Noppes ligger i. I styrelsen för Noppes sitter bl.a. Carl-Adam Lewenhaupt, Erik Lallerstedt och Christer Tegnér.

Fredrik Ramberg lär i samband med att Nuri Kinos bok om Milan Sevo, Den svenske gudfadern, kom ut ha hotat med att stämma författaren och förlaget för förtal. Hotet ska ha framförts via advokaten Claes Lundblad, sambo med Fredrik Rambergs tidigare fru Anne Ramberg. Av detta tycks det inte ha blivit något, men istället började Nuri Kino fundera på om han inte borde stämma Anne Ramberg för förtal. Men av det verkar det inte heller ha blivit något. Claes Lundblad är delägare i advokatfirman Roschier Advokatbyrå där också kungens hovauditatör, stjärnadvokaten Axel Calissendorff, är delägare.

I samma veva var också Anne Ramberg ute med ett ganska onyanserat försvar av kungen och hans kompisar, varav hennes tidigare man alltså är en. För detta fick hon mycket kritik av journalister samt andra advokater och jurister utan hennes kopplingar till kungen och hans kompisar som hon ju är nära vän till. Anne Ramberg är ordförande i Advokatsamfundet och krav på hennes avgång restes på grund av hennes agerande i kungahärvan.

Fredrik Ramberg är delägare i advokatbyrån Ramberg Advokater. Andra delägare i firman är Anders Norlander, Henrik Hybinette, Ingrid Westin Wallinder, Johan Lindwall, Johan Palmgren, Lars Widhagen, Magdalena Schmidt, Mikael Holtzberg och Sandra Brånstad. Alla sitter de i styrelsen för bolaget.

Christer Gustafsson som ju faktiskt pratade med författarna till boken om kungen, Den motvillige monarken, uppger i en intervju att han pratat med Fredrik Ramberg, Carl-Adam Lewenhaupt, Anders Lettström och Anders Philipson för att få godkänt  innan han pratade med författarna till boken.

Läs mer: AB12345,  USA-bloggenVA12,

Andra källor:
Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken, pocketupplagan 2011
Nuri Kino, Den svenske gudfadern, 2011

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2011

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-fredrik-ramberg/feed/ 2 1095
Kungens vänner – Anders Lettström http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-anders-lettstrom/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-anders-lettstrom/#comments Sun, 15 Apr 2018 09:26:36 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1093 Läs mer...]]> Inlägget är del 4 av 7 i serien Kungens vänner

Anders Lettström ville enligt författarna till boken Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken, till en början bli arkitekt och därmed gå i sin fars, Gustaf Lettström, fotspår. Så blev det inte. Han växte upp på kulturminnesmärkta kungsgården Sköldnora i Upplands-Väsby. Han mamma var vän med mamman till skådespelerskan Pia Degermark och till Peter Degermark, en annan av kungens vänner.

Tillammans med Anders ”Aje” Philipsson, arvtagare till Mercedes-miljoner från föräldrarna Gunnar och Märtha Phlipsson och Carl-Adam ”Noppe” Lewenhaupt utgör han den centrala delen av kungens umgänge och vänner.  Festprissarna kan man också kalla dem om man vill då de gjort sig kända för att festa och ha partyn på ett sätt som varit exceptionellt i den svenska överklassen. Carl Adam Lewenhaupt är son till Gösta Lewenhaupt (1912-96) som i många år var chef för svenska IBM och innehavare av Geddeholms fidekommiss.

Gänget är och var  centralfigurer i en rad privata klubbar och föreningar som bildades efter att kungen (då kronprins) gått ur Sigtuna Humanistiska Läroverk. De gick under namn som Krocketklubben (Royal Swedish Lawn Croquet Club), Punchklubben (Then Swenske Punschklubben) Sörmlanda Vänner osv. Medlemskap i dessa klubbar var och är åtråvärt och i Krocketklubben fick det endast finnas 8 medlemmar. Syftet med dem var kort och gott att ordna fester. På många av dess fester var en uppsjö av oliak unga kvinnor inbjudna och det gick mer eller mindre dekadent till, fylleslag och nakenhet, sexorgier och mycket annat. Allt beskrivet av folk som var med, exempelvis krönikören Monica Gunne, och även ibland dokumenterat med foton i kvällspressen. Bland de kvinnor som figurerade på festerna fanns utvikningsbrudar som Christina Lindberg och Lena Skoog. Att kungen umgicks med dem ansågs väl inte riktigt passande.

Krocketklubbens ursprungliga medlemmar var kronprinsen (den blivande kungen Carl VXI Gustafalltså), Carl-Johan Smith, Johan Beckman, Daniel ”Pysse” Bonnier, Hans-Jacob ”Nisse” Bonnier, Peter Degermark, Carl-Gustaf ”Noppe” Ekman och Fredrik Skiöldebrand. Barndoms- och skolkamrater till kungen. Medlemmarna i Punchklubben var Carl-Johan Winberg, Jacob ”Coco” Frisk, Anders Ihre, Klas Källström, Anders Lettström, Carl-Adam ”Noppe” Lewenhaupt, Richard Ohlson, Göran Sachs, Carl-Otto ”Lolo” Sturén, Christer Tegnér, Robert ”Bobby” Zethelius, Anders Ahlberg och Johan Åkerhielm.

Familjen Lettström var gamla vänner med kungens familj och hade umgått lång tid, på alla möjliga sätt, på skidorter, sommarställen, franska rivieran osv.

Andra klubbar som fanns och eventuellt finns är Noppes och Gubbtolvan. Gubbtolvan har 12 medlemmar, två av dem är kungen och Carl-Adam Lewenhaupt. Den senare vill inte avslöja nåt mer om klubben eller om medlemsskapet, men det mest tyder på en klubb med mycket gammaldags och sexistiska intsällningar till kvinnor. De tolv brukar träffas på den privata medlemsklubben Noppes. Noppes kallas ibland för den adliga köttmarknaden. Det är medelålders mycket rika män som umgås med mycket unga kvinnor. Gubbtolvan är ett aktiebolag som hyr lokalen som Noppes ligger i. I styrelsen för Gubbtolvan återfinns Carl-Adam Lewenhaupt, Johan Åkerhielm och advokaten Fredrik Ramberg. Suppleant är Erik Lallerstedt.

I jämförelse med Carl-Adam Lewenhaupt och Anders Philipsson så har Anders Lettström inte varit så känd. Han har så att säga funntis i kretsen mer i skymundan. Men det senaste året är det han som figurerat mest i media av kungens vänner. Detta beror på just den bok jag hänvisat till ett par gåner, Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken. I boken hävdas det nämligen att den tidigare porrklubb- och svartklubbsägaren Mille Markovic har bilder på kungen på fest tillsammans med ung kvinnor, så kallade ”kaffeflickor”. Att det ska finnas sådan bilder, eller en en möjlighet till att sådana bidler ska ha tagits har ihärdigt förnekats av kungen men av boken att döma så är det uppenbart att det skulel kunna finnas. Det finns tillräckligt med vittnesmål och berättlser om festerna och kungens medverkan för att det hela ska vara trovärdigt. Därmed kan det också finnas bilder.

En som uppenbarligen också tror det är Anders Lettström. Förmodligen en del andra av kungens vänner också. Anders Lettström kontaktade nämligen gangstern Milan Sevo och en av dennes närmare vänner och för en period också livvakt, Daniel Webb, för att dessa skulle kontaktat Markovic för att del dementera uppgifterna om bilderna, dels ges möjlighet att köpa bilderna som ska ha tagits på den klubb, Club Power, som drivits av Markovic och där kungen och hans vänner festat ett antal gånger. Det hela avslöjade av Aftonbaldet i december 2010 och finns omnänt i ett tillägg till pocketupplagan av Den motvillige monarken. Än mer ingånde beskrivs det hela i Nuri Kinos bok om Milan Sevo, Den svenske gudfadern. Nuri Kino är själv vän med Mille Markovic sen den tid då Kino drev en restaurang i Rissne, Den Galne Kocken, på vilken Markovic ofta var gäst. Det var på den tiden som Markovic drev Club Power, dvs 1980- och 1990-talet.

Milan Sevo och Daniel Webb spelade in alla samtal med kungens vänner i detta ärende för att de inte i framtiden skulle behöva bära hundhuvudet om allt gick snett. Den första träffen mellan Sevo, webb och kungens vänner ägde rum i Zagreb. Förutom Webb och Sveo så var 5 av kungens vänner där plus en bekant till kungens vänner i Zagreb som också känner Milan Sevo. Talesman för kungens vänner var en advokat. Väl hemkommen till Sverige igen blev Daniel Webb uppringd av en annan av kungens vänner, en man som inte var med i Zagreb. Detta var Anders Lettström och han träffade Webb på den teater där han är styrelseordförande. Han villa att Sevo och webb skulle kontakta Mille Markovic för tt fråga om Markovic kunde tänka sig att släppa det material han eventuellt hade mot ersättning i pengar. Dett var den 9 november 2010. Dagen fetr träffades Markovic och Webb. Den sneare fick se de bilder Markovic hade, festbilder med kungen, hans vänner och unga kvinnor. Nästa dag igen träffade Webb, enligt Kinos bok, Lettström igen och ytterligare 7 av kungens vänner. En överenskommelse gjordes och enligt Webb handlade det om miljonbelopp. En dag senare hörde dock Lettström av sig igen och meddelade att kungens vänner drog sig ur affären.

Därefter erbjöd Anders Lettström en annan affär, med ett legalt kontrakt där Daniel webb skulel få betalt för ett uppdrag att söka upp Markovic. Webb tackade nej till uppdraget då han såg det som ett sätt för kungens vänner att skylla ifrån sig och dälja vad de fösökt göra. Lettström och kompani hade dessutom inet räknat med att Sevo och Webb dokumenterat allt som hänt med inspelningar och en del bilder och trode att en formell uppgörsle med en mindre summa skulle kunna tysta ner hela affären.

Kontakterna har bekräftats av Lettström, även om han tonar ner allvaret, vidden och syftet med det hela. Lettström menar också att han var ensam om kontakterna och att inga andra av kungens vänner varit inblandade.

Lettström är idag verksam i en rad bolag i fastighets- och restaurangbranscherna, exempelvis Reinholds Polska (dotterbolag till svenska Reinholds) och intill nyligen i 2E Group som driver Wallmans Nöjen och Oscarsteatern. Hans fru Christina Lettström är fastighetschef på Wasakronan och var tidigare enligt uppgift ledamot av föräldraföreningens styrelse på överklasskolan Lundsberg. Efter avslöjandena om Lettströms kontakter med Milan Sevo och Daniel Webb har han enligt kungen förlorat vänskapen. Dessutom har har Lettström blivit av med styrelseuppdragen i Oscarsteatern och 2E Group som äger teatern.

Andra källor:
Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken, pocketupplagan 2011
Nuri Kino, Den svenske gudfadern, 2011

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2011

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-anders-lettstrom/feed/ 1 1093
Kungens vänner – Carl Adam Lewenhaupt http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-carl-adam-lewenhaupt/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-carl-adam-lewenhaupt/#comments Sun, 15 Apr 2018 09:19:38 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1091 Läs mer...]]> Inlägget är del 3 av 7 i serien Kungens vänner

Carl Adam ”Noppe” Lewenhaupt är son till Gösta Lewenhaupt (1912-1996) som i många år var chef för svenska IBM och innehavare av Geddeholms fideikommissGodset såldes av familjen år 1997. Farbrodern Greger Lewenhaupt var VD för svenska BP. Farfar Knut Lewenhaupt var kammarherre och gift med Elisabeth Beck-Friis från en sidogren av den adliga familjen. Hennes mamma var i sin tur född Adelswärd och hennes kusin och kusiners ättlingar har varit och är ägare till Hargs bruk, en av Sveriges största privatpersonägda egendomar. Lewenhaupt är en av kungens närmaste vänner och en central person i den svenska överklassens festkretsar. Hans mor var Christina Louise De Geer af Leufsta och han har varit gift 4 gånger, bland annat med Grynet Molvig. Idag är han gift med Lee Haeng-Wha från Korea.

Gösta Lewenhaupt hade för sin del ingått i den ”stab” av lite äldre personer som hade haft till uppgift att umgås med och ta hand om kronprins Carl Gustaf under uppväxten. Bland Gösta Lewenhaupts vänner fanns Prins Bertil och Lilian Craig, skådespelerskan Sickan Carlsson, konstnären Wibeke Beck-Friis, NK-chefen och ägaren Ragnar SachsMarcus WallenbergBo Ax:son Johnson och Carl De Geer. I staben ingick också Hans Skiöldebrand, far till Carl Gustafs vän Fredrik Skiöldebrand. Han var adjutant till dåvarande kungen Gustaf VI Adolf. Vidare Hans Beck-Friis, Lennart Ekelund och överstlöjtnant Harald Smith, far till en annan av kronprisens (sedermera kungen) barndomsvänner Carl-Johan Smith.

Klubbarna som kretsen av rikemän hade och har är bland annat Krocketklubben (Royal Swedish Lawn Croquet Club), Punchklubben (Then Swenske Punschklubben) Sörmlanda Vänner osv. Medlemskap i dessa klubbar var och är åtråvärt och i Krocketklubben fick det endast finnas 8 medlemmar. Syftet med dem var kort och gott att ordna fester. På många av dess fester var en uppsjö av olika unga kvinnor inbjudna och det gick mer eller mindre dekadent till, fylleslag och nakenhet, sexorgier och mycket annat. Allt beskrivet av folk som var med, exempelvis krönikören Monica Gunne, och även ibland dokumenterat med foton i kvällspressen. Bland de kvinnor som figurerade på festerna fanns utvikningsbrudar som Christina Lindberg och Lena Skoog. Att kungen umgicks med dem ansågs inte som passande.

Krocketklubbens ursprungliga medlemmar var kronprinsen (den blivande kungen Carl VXI Gustaf alltså), Carl-Johan Smith, Johan Beckman, Daniel ”Pysse” Bonnier, Hans-Jacob ”Nisse” Bonnier, Peter Degermark, Carl-Gustaf ”Noppe” Ekman och Fredrik Skiöldebrand. Barndoms- och skolkamrater till kungen. Medlemmarna i Punchklubben var Carl-Johan Winberg, Jacob ”Coco” Frisk, Anders Ihre, Klas Källström, Anders Lettström, Carl-Adam ”Noppe” Lewenhaupt, Richard Ohlson, Göran Sachs, Carl-Otto ”Lolo” Sturén, Christer Tegnér, Robert ”Bobby” Zethelius, Anders Ahlberg och Johan Åkerhielm.

I Sörmlands Vänner är Anders ”Aje” Philipson den drivande kraften och han har aktivt verkat för att medlemmar i de andra klubbarna skulle går över till Sörmlands vänner. Så har också skett. Carl-Adam Lewenhaupt lämnade exempelvis Punschklubben för att bli medlem i Sörmlands Vänner istället. Det enda syftet med Sörmlands vänner är att ordna fester med mycket sprit och tjejer. Klubbens maskot är en rosa mus.

Carl-Adam Lewenhaupt driver företagen Gubbtolvan och Noppes tillsammans med sin fru Lee Lewenhaupt. Gubbtolvan har 12 medlemmar, två av dem är kungen och Carl-Adam Lewenhaupt. Den senare vill inte avslöja nåt mer om klubben eller om medlemsskapet, men det mest tyder på en klubb med mycket gammaldags och sexistiska inställningar till kvinnor. De tolv brukar träffas på den privata medlemsklubben Noppes. Noppes kallas ibland för den adliga köttmarknaden. Det är medelålders mycket rika män som umgås med mycket unga kvinnor. Gubbtolvan är ett aktiebolag som hyr lokalen som Noppes ligger i. I styrelsen för Noppes sitter bl.a. Carl-Adam Lewenhaupt, Erik Lallerstedt och Christer Tegnér. I styrelsen för Gubbtolvan sitter Lewenhaupt själv, Johan Åkerhielm,  advokat Fredrik Ramberg i styrelsen. Han har varit gift med den kända advokaten Anne Ramberg. Erik Lallerstedt är suppleant.

Medlemmar i Noppes som enligt Carl-Adam Lewenhaupt har 1 000 medlemmar är bland annat kungen, före detta näringslivsminister Björn Rosengren, nyhetsuppläsare Lars Adaktusson, Abba-Frida Lyngstad, H&M-ägaren Stefan Persson, moderaten Mats Rudin, Erik Wachtmeister samt kungens bästa vänner: mångmiljonären Aje Philipson, barndomsvännen Anders Lettström, vinhandlare Christer Tegnér, krogägaren Erik Lallerstedt och Bertil Nordström som är en av kungens absolut bästa vänner, med flera.

Andra källor:
Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken, pocketupplagan 2011
Nuri Kino, Den svenske gudfadern, 2011
Adelskalendern, diverse årgångar

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2011.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-carl-adam-lewenhaupt/feed/ 1 1091
Kungens vänner – Christer Gustafsson http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-christer-gustafsson/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-christer-gustafsson/#respond Sun, 15 Apr 2018 09:12:44 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1089 Läs mer...]]> Inlägget är del 2 av 7 i serien Kungens vänner

Christer Gustafsson är en man som länge umgåtts i kretsarna kring kungen. Kanske kan man säga att han varit en av kungens vänner, men dock ingen närmare vän. I boken Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer menar man att han var fest- och brudfixare för gänget runt kungen. Man lägger fram åtskilliga vittnesmål som bekräftar att så var fallet och man intervjuar Christer Gustafsson själv. Han medger vissa saker och tar starkt avstånd från andra.

Christer Gustafsson är dessutom nog inte helt är en person att helt lita på, han dömdes tidigare i år till ett års fängelse och 5 års näringsförbud för grov ekonomisk brottslighet, dvs svarta löner och systematiskt skattefusk i mångmiljonklassen. Låter inte direkt som ett lämpligt umgänge för Sveriges statschef, kungen. I media har Christer Gustafsson i allmänhet gått under epitetet ”Björn Borg-vännen” och ibland har han kallats för ”kungavännen”.

Exakt vad Christer Gustafsson levt på under alla år han funnits med i den svenska överklassnöjesvängen, dvs sen 1960-talet är mycket oklart, förutom det han dömts för då. Utbetlning av svarta löner och liknande i ett antal bemanningsbolag, konsultbolag och krogar. Bland annat har han sen 1996 hjälpt ett spritbolag vid namn GeVeSpirits, startat och drivet av en vän till Gustafsson, Johan Jeansson. Han har deklarerat mycket små inkomster och hamnat i ständiga konflikter med affärspartners.

På 1970-talet blev Gustafsson dörrvakt på nattklubben Alexandras i Stockholm och under samma tid drev han svartklubbar. Det var under denna period han äde känan många av Sveriges kändisar, en del internationella storstjärnor, Björn Borg och Anders ”Aje” Philipsson, en av kungens närmaste vänner. Han blev festfixare åt bland annat WEA-Metronome och rumlade dessutom runt med Björn Borg på Stockholms inneställen under 1980-talet. Via Aje Philipson ramlade han också in på att fixa fester och events för kungen och dennes närmaste vänner. Förhandsvisningar av biofilmer bland annat.

Men inte bara fester, han ska alltså också ha fixat tjejerunga kvinnor, till kungavännernas fester och partyn. Fester som kungen själv ibland deltog i. Tillsammans med de tjejer som Gustafsson fixat och Christer Gustafsson själv förstås. Detta berättas bland annat av sådana personer som tidigare datadrottningen Helen Wellton, Camilla Henemark och krönikören Monica Gunne. Men även av många fler som i boken om den svenske kungen vill vara anonyma. Camilla Henemark hävdar själv  i Expressen och i boken Den motvillige monarken att hon under en kort period var kungens älskarinna och uppgiften bekräftas i boken av andra. De kvinnor, unga kvinnor som Christer Gustafsson fixade kallades ”kaffeflickor” av de inblandade överklassherrarna.

En del av dessa fester ska ha ägt rum på Club Power, en klubb som drevs av Mille Markovic, porrklubbs- och svartklubbbsägare. Christer Gustafsson medger i en intervju i boken Den motvillige monarken att så är fallet. Där är därifrån det ska finnas bilder.

Andra källor:
Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken, pocketupplagan 2011
Nuri Kino, Den svenske gudfadern, 2011

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2011.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/15/kungens-vanner-christer-gustafsson/feed/ 0 1089
Den andra IT-vågen http://15familjer.zaramis.se/2018/04/14/den-andra-it-vagen/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/14/den-andra-it-vagen/#respond Sat, 14 Apr 2018 10:15:44 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1079 Läs mer...]]> Inlägget är del 1 av 5 i serien IT - den andra vågen

De tidiga IT-företagen i Sverige var av mycket olika typ, men hemsidor, portaler och liknande var vanligt. De köptes upp av större bolag som telefonföretag och traditionella IT-konsulter eller gick i konkurs. Det var företag som Framfab, Spray och Icon Medialab. Inget av de nämnda företagen finns var. Däremot finns flera spelföretag från den tiden kvar vilket jag ska återkomma till. Ungefär i samma veva som IT-bubblans sprack kring år 2000 började piratkopiering och fildelning via nätet explodera.

Sverige kom snart att bli det land där fildelning var vanligast vilket så småningom innebar en reaktion från de stora filmbolagen och musikföretagen i framförallt USA. En omfattande debatt om fildelning och upphovsrätt drog igång, nätverk, företagsgrupper och organisationer drog igång. 2003 bildades Piratbyrån och The Pirate Bay, samt 2006 Piratpartiet.

Piratbyrån var ett gäng individer med en hemsida och en del gemensamma tankar, men ingen organisation och inget nätverk. Bland de som var aktiva i Piratbyrån eller genom des namn och på hemsidan märks Rasmus Fleischer, Ibrahim Botani, Marcin de Kaminski, Fredrik Edin, Sara Andersson, Martin Fredriksson och Palle Torsson. Även Ayman Taki, Tobias Andersson och Gottfrid Svartholm Varg (The Pirate Bay) nämns i samband med Piratbyrån i boken Piraterna: De svenska fildelarna som plundrade Hollywood

Piratbyrån beskrivs så här av Rasmus Fleischer på hans blogg Copyriot:

Piratbyran.org startades som en sajt, kring vilken andra verksamheter snabbt växte fram, delvis på grund av det mediala intresset som själva namnet utlöste. På sajten fanns bland annat praktiska guider till fildelning, vilka först var välbehövliga men senare inte bara blev inaktuella utan även onödiga, eftersom kunskapen om fildelningsteknik spred sig själv vidare. Där fanns även ett diskussionsforum som haft en trogen skara användare, men vi som var Piratbyrån glömde bort forumet allt mer.

Däremot fortsatte vi att använda sajten till att regelbundet publicera nyheter och analyser i ungefär fyra år. Därefter, från 2008, stagnerade även nyhetsdelen. Inte för att vi slutade att analysera dessa utvecklingar, utan för att det lika gärna kunde ske på våra egna bloggar.

Vidare menar han att de i viss mån var ett konstprojekt och en aktivistgrupp men absolut ingen organisation av något slag. Piratbyrån upphörde 2010, strax efter att Ibrahim Botani.

Rasmus Fleischer varit aktiv inom Syndikalistiska ungdomsförbundet, SUF. Mellan 1998 och 2000 studerade han till musiker på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, men hoppade av utbildningen och kom i stället att arbeta som journalist vid tidningen Arbetaren under några år i början av 2000-talet. Numera är han framförallt författare.

En av dem, Marcin de Kaminski uppges på Wikipedia också ha haft kopplingar till The Pirate Bay. Han var också  en av dem som låg bakom och drev nyhetssajten Indymedia Sverige och nättidningen Yelah i början av 2000-talet inför och efter demonstrationerna mot EU och George W Bush år 2001. Han ska 2009 också ha varit delaktig i starten av nätverket Telecomix med webbsajten WeRebuild vilka arbetade mot övervakningslagar och liknande. Bland andra aktiva i Telecomix märktes Christopher Kullenberg. Senare har han främst arbetat med yttrandefrihetsfrågor och mänskliga rättigheter efter att ha studerat och arbetat på Lunds universitet 2007-2014. Sen i år arbetar han på Human Rights Defenders.

Även Ibrahim Botani (Ibi Kopimi Botani) uppges på olika sajter också ha varit med och grundat The Pirate Bay på olika sajter. Han ska ha träffat Rasmus Flesicher på olika IRC-kanaler och Fleischer uppger att idén till Piratbyrån växte fram under chattarna på dessa kanaler.

Martin Fredriksson var 1999-2003 medlem i Antifascistisk Aktion (AFA) och från 2009 till 2016 var han en del av den så kallade Researchgruppen. Något han fick sluta med sen han erkänt att han samarbetat med Säpo under 2000-talets första årtionde. Redan 2010 startade han också Piscatus AB ihop med Robert Aschberg och Mikael Ekman. Tillsammans med Nyhetsbyrån Siren startade Piscatus år 2016 företaget Acta Publica AB. Martin Fredriksson är idag styrelsemedlem i bägge bolagen samt i sitt eget bolag Martin Fredriksson Media AB. Acta Publica publicerar domar och andra officiella och offentliga legala dokument. Men enbart för media som kunder.

Oavsett exakt vilka som var med och grundade The Pirate Bay så växte The Pirate Bay, Kazaa och Skype, Spotify samt säkerligen många fler företag fram ur denna miljö med fildelare och musiker, tekniker och musiker, ingenjörer och sociologer. Gratis var och är viktigt både för de som skapade Skype och de som skapade Spotify. De har inte längre kontrollen över det som de skapade och gratis är inte längre normen även om det fortfarande finns. Men gratis kräver finansiering och det står reklamen för. Reklamen och spridningen av reklam har blivit allt viktigare och fildelningskulturen har ersatts av kommersiella storföretag, klassiska investerare från rika personer etc. Ytterligare en våg av IT-företag har köpts upp av storkapitalet och när nya startas är storkapitalet i form av riskkapital oftast med redan från början.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/14/den-andra-it-vagen/feed/ 0 1079
The Pirate Bay – Neij, Sunde och Svartholm http://15familjer.zaramis.se/2018/04/10/the-pirate-bay-neij-sunde-och-svartholm/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/10/the-pirate-bay-neij-sunde-och-svartholm/#respond Tue, 10 Apr 2018 15:27:26 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1074 Läs mer...]]> Inlägget är del 5 av 5 i serien IT - den andra vågen

The Pirate Bay, TPB, är en svensk sökmotor som levererar länkar till så kallade torrentfiler som är pekare till distribuerade filer som i allmänhet innehåller filmer och musik, men även böcker, datorprogram och mycket annat. Från början var det en sökbar katalog över torrentfiler, men detta blev förklarat som olaglig verksamhet i en dom 2009. Grundarna hade innan dess varit övertygade om att sajten de drev var laglig då Bittorrent-tekniken innebar att filerna som delades inte fanns på sajtens servrar, utan skickades mellan dem som använde tjänsten. Pirate Bay bröt enligt dem inte mot upphovsrättslagen. De bara hjälpte sina användare att göra det.

Företaget och sajten grundades 2003 av Gottfrid Svartholm Warg, Fredrik Neij, Peter Sunde Kolmisoppi och Carl Lundström. Den sistnämnde var finansiär. Han var dessutom en välkänd finansiär av högerextrema organisationer och har gett bidrag till dem sen 1990-talet början, bl.a. 1991 till Framstegspartiet (senare en del av Sverigedemokraterna, då ett nazistparti) och 2001 till nazistiska Nationaldemokraterna.

Peter Sunde hade innan han startade TBP bland annat arbetat på företaget Mediasvar i Skara där han bland annat byggde hemsidor åt den lokal skivbolagkungen Bert Karlsson. Han kom efter starten av TPB att bli talesman för företaget/sajten. Han betraktades sig då som socialist och drev politiska frågor om fildelning, upphovsrätt med mera utifrån ett vänsterperspektiv. Neij och Svartholm kan nog betraktas som mer libertarianer, en slags högeranarkister, med en stark motvilja mot staten och storföretag. Även de hade till stor del ideologisk motv bakom sitt arbete med TPB.

De första datorerna som utgjorde själva TPB installerades under 2003 i ett serverrum hos ett mexikanskt företag där Gottfrid Svartholm jobbade. Efterhand som verksamheten växte flyttades den till Göteborg där Fredrikk Neij från 2004 arbetade på ettföretag med namnet Teneco. Teneco hyrde en fast förbindelse til Internet av Rix Televom. Senare inköptes professionella rackservrar som installerades i RixPort80:s serverrum, inhyrt i Göteborg Energis lokaler på Slakthusgatan i Göteborg. Finansiär av detta inköp var Carl Lundström. i Samband med detta började Neij också arbeta på Rix Telecom. Efter en ytterligare expansion av trafiken drevs servrarna åren i RixPort80:s serverhall i Stockholm, inhyrd i Bankgirocentralens lokaler nära Globen. Carl Lundström var vid denna tid huvudägare i RixPort80. Senare flyttades de till webbhotellsföretaget PRQ som grundades av Svartholm och Neij. Detta företag hade dock sina servara hos Rix Port80. 2008 övertogs PRQ av Mikael Viborg, en av de personer som grundade Piratpartiet.

Ett av de viktigaste programmen för nedladdning av torrentfiler, µTorrent, skapades av Ludvig Strigeus år 2005. Strigeus kom sen att bli en av de fyra faktiska grundarna av Spotify med 5 % av aktierna.

TPB växte snabbt till att bli världens störst fildelningssajt och uppgavs av Peter Sunde stå för 40% av världen internettrafik.

Alla TPB:s servrar hos företaget PRQ beslagtogs av polisen i maj 2006 men sajten dök snart upp igen. Efter razzian gick SVT:s Rapport ut med uppgifter från anonyma källor om att initiativet till razzian inte kommit från svenskt rättsväsende, utan efter påtryckningar från USA:s regering och Motion Picture Association of America (MPAA), en intresseorganisation som företräder flera amerikanska filmbolag. MPAA gick ut med ett pressmeddelande kort efter tillslaget där man applåderade den svenska insatsen.

TPB ska därefter en tid ha haft sin bas i Nederländerna (där också fildelningsprogrammet Kazaa hade sin ursprungliga bas) för att sedan komma tillbaks till Sverige. 2008 uppgavs sajten ha 25 miljoner aktiva användare och var nummer 102 bland världens webbsajter.

De fyra grundarna av sajten åtalades för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen och förberedande till brott mot upphovsrättslagen. 2009 dömdes de fyra ansvariga bakom sajten till 1 års fängelse vardera samt ett skadestånd på 30 miljoner kronor. Efter överklagande sänktes straffet för Lundström till 4 månaders fängelse med det gemensamma skadeståndet ökades till 46 miljoner kronor. Pengar som Carl Lundström skulle få betala själv då de andra tre dömda saknade tillgångar. Även Neij och Sunde fick ett lägre straff, 10 respektive 8 månaders fängelse. Gottfrid Svartholm hade innan domen föll flyttat till Kambodja där han höll sig undan straffet. Även Fredrik Neij hade flyttat till Sydostasien och fanns 2010 i Laos där han också skaffade familj. 2014 greps han i Thailand och utlämnade till Sverige. När han frigavs 2015 ska han ha flyttat tillbaks till Thailand.

Mikael Viborg var till en början också misstänkt för brott men åtalades aldrig utan friades efter förhör.

Enligt uppgifter i Svenska Dagbladet i samband med åtalet tjänade The Pirate Bay hundratusentals kronor varje månad på att sälja reklam på webbplatsen. Annonsförsäljningen sköttes dels av ett svenskt bolag, Eastpoint Media, dels av AdBrite som sålde textlänkar. Inkomsterna från den så kallade Piratshoppen gick till Piratbyrån. Den amerikanska filmindustrins lobbyorganisation MPAA uppgav att The Pirate Bay tjänade 60 000 US-dollar per månad på annonser, utan någon egentlig grund för uppgiften. I själva åtalet angavs att sajten omsatt 1,2 miljoner kronor.

Den 24 juni 2009 stämdes Neij, Svartholm och Sunde i Nederländerna. I juni 2009 meddelades att Hans Pandeya och hans företag Global Gaming Factory X AB (GGF) skulle köpa hela TPB och dess sajt för 60 miljoner kronor. Transaktionen var planerad att äga rum i augusti 2009. The Pirate Bays grundare förklarade att vinsten från försäljningen skulle placeras i ett offshore-konto där den skulle användas till att finansiera projekt som rör yttrandefrihet, informationsfrihet och öppenhet på Internet. Affären kom dock aldrig att genomföras då GGF inte lyckades finansiera uppköpet.

Den 28 juli 2009 stämdes tre före detta innehavare av The Pirate Bay samt företaget Black Internet AB ytterligare en gång i Sverige, denna gång av ett tiotal amerikanska filmbolag.

Den 24 augusti slutade Black Internet, som då levererade det mesta av The Pirate Bays bandbredd, att leverera nätkapacitet till The Pirate Bay. Detta skedde efter att tingsrätten hotat företaget med en halv miljon kronor i vite. Åtgärden ledde till att sajten försvann från webben då den kvarvarande nätkapaciteten inte räckte till. men efte ett dygn var sajten igång igen.

Som en effekt av att The Pirate Bay levde vidare, trots att Black Internet strypt bandbredden, riktades vitesföreläggandet istället mot Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm Warg. Den 17 november 2009 meddelade The Pirate Bay att de ersatt trackern med ”magnetlänkar”, och därmed uppfyllt kraven på nedstängning. Några torrentfiler fanns inte längre på sajten utan bara länkar till torrentfiler. I juridisk mening innebar detta dels att The Pirate Bay rättat sig efter tingsrättens beslut, dels att den argumentation som tingsrätten framförde i sin fällande dom i det ursprungliga Pirate Bay-målet, inte längre var giltig sett ur The Pirate Bays förändrade verksamhet.

2012 greps Gottfrid Svartholm Warg i Kambodja och utlämnades till Sverige där han sen avtjänade sitt straff. Han åtalades därefter för nya brott och dömdes den 20 juni 2013 i Nacka Tingsrätt till två års fängelse för dataintrång i Logicas och Nordeas stordatorer, grovt bedrägeri och försök till grovt bedrägeri. I Svea hovrätt ogillades åtalet om datorintrång och grovt bedrägeri gällande Nordea och straffet sänktes till ett års fängelse. Under tiden i fängelse blev han också misstänkt för brott i Danmark dit han utlämnades 2013. Han dömdes till 3 och ett halvt års fängelse för dataintrång omfattande miljontals personuppgifter från danska polisens körkortsregister, ett register över efterlysta inom Schengen samt lösenord till tiotusen tjänstemäns e-postkonton. 2015 frigavs Svartholm Warg.

Den 9 december 2014 gjordes återigen en razzia mot Portlanes datacenter i Nacka utanför Stockholm och beslagtog 50 servrar. Nedstängningen innebar att thepiratebay ej längre fanns tillgängligt på internet. Oldpiratebay, skapade av Isohunt, kom upp efter några dagar. Isohunt skapade därefter openbay.isohunt.to där Isohunt gjorde piratebays torrentarkiv tillgängligt för nedladdning så att vem som helst kunde skapa en egen torrenttracker. Den 31 januari 2015 var TPB dock uppe igen. 2017 beslagtogs dock deras .se-domän så den adressen går det inte längre att nå dem på. Men .org finns fortfarande. Bredbandsbolaget och Telenor dömdes också till att blockera tillgång till flera av sajtens webbadresser. Vilket naturligtvis var en helt meningslös åtgärd efter som den är hur enkel som helst att ta sig runt.

Peter Sunde var vid denna tid motståndare till att sajten skulle öppna igen. Han har dessutom varit politiskt aktiv i Vänsterpartiet och från 2009 i Miljöpartiet.

Efter att han lämnat TBP 2009 startade Sunde bland annat mikrobetalningstjänsten Flattr år 2010 och en av grundarna av VPN-tjänsten IPREDator år 2009. Han har också varit aktiv inom politiken och som konstnär. Flattr såldes till tyska Eyeo GmbH som producerar programvaran AdBlock Plus.

PRQ som företag verkar inte längre existera och RixPort 80 ingår numera i Phonera som ägs av ComHem. Vem eller vilka som idag äger och driver The Pirate Bay är okänt men servrarna står i Moldavien. Några ideologiska drivkrafter har de nuvarande ägarna inte.

Fildelning är fortfarande mycket vanligt i Sverige och 20% av befolkningen uppger att de fildelar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/10/the-pirate-bay-neij-sunde-och-svartholm/feed/ 0 1074
SoundCloud – Ljung och Wahlforss http://15familjer.zaramis.se/2018/04/10/soundcloud/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/10/soundcloud/#respond Tue, 10 Apr 2018 06:25:42 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1071 Läs mer...]]> Inlägget är del 4 av 5 i serien IT - den andra vågen

SoundCloud är ett musikprogram som till en början användes av framförallt mindre kända musiker, privatpersoner och musikgrupper men numer har utvecklats till en konkurrent till Spotify. Företaget SoundCloud grundades av ljuddesignern Alexander Ljung och musikern Eric Wahlforss år 2007. De bodde då i Stockholm men bolaget kom att få sitt huvudkontor i Berlin. 2008 lanserades SoundClouds webbsajt. SoundCloud var redan från början ett socialt medium på ett sätt som Spotify inte var. Användare kunde ladda upp musik och interagera med andra användare på ett helt annat sätt än de kunde i Spotify.

SoundCloud var i början främst en utmanare till MySpace. Så här skriver Fleischer och Snickars om SoundCloud i sin bok Den svenska enhörningen som handlar om Spotify:

Under en studieresa i Silicon Valley hade dock Wahlforss och Ljung snappat upp de senaste trenderna, och inte minst inspirerats av hur bilddelningssajten Flickr – flera år före Instagram – arbetade med att skapa en förtrolig stämning användare emellan. Ur dessa tankar föddes idén till Soundcloud, som snart började utmana Myspace som forum för tvåvägskommunikation mellan artister och fans. Den nya idé som introducerades var möjligheten att skriva en kommentar på ett visst ställe i en ljudfil, vilket snart blev populärt inte minst i de musikscener som mer kretsade kring dj-mixar än enskilda låtar. Det var en grundläggande skillnad mellan Soundcloud och Spotify, en annan var att Sound-clouds främsta målgrupp från början var de som (likt Wahlforss) själva gjorde musik.

SoundCloud var i likhet med Spotify beroende av ständigt tillskott av nytt kapital, men i lite mindre skala. Finanskraschen 2004 blev problematisk för företaget:

2008 kraschade världens finansmarknader. Ingen ville investera. 2009 var situationen desperat för de två svenskarna. De hade slutat betala ut löner till sina anställda och mötet med det brittiska riskkapitalbolaget Doughty Hanson Technology Ventures var i princip den sista chansen.

”Soundcloud var i bedrövligt skick och även jag själv. Jag hade ingenstans att bo och letade lägenhet. Dessutom var jag mitt i en turbulent kärlekshistoria. Jag drabbades av en renodlad panikångestattack, en sådan där när man verkligen inte kan andas. Det var för jäkligt. Jag var förtvivlad”, sa Eric Wahlforss till Di Weekend i en intervju 2012.

Doughty Hanson Technology Ventures investerade 2,5 miljoner euro år 2009, 2011 tog de in ny finansiering från Union Square Ventures och Index Ventures som satsade 10 miljoner USD. År 2010 hade tjänsten 1 miljon användare och två år senare, maj 2012, hade de 15 miljoner användare. 2011 satsade Ashton Kutcher and Guy Osearys A-Grade Fund i SoundCloud och 2012 tog de in 340 miljoner kronor i nytt kapital från riskkapitalbolagen Kleiner Perkins, Eniac Ventures och GGV Capital.

2012 fick SoundCloud en bättre anpassning till mobiltelefoner och 2013 hade tjänsten 40 miljoner användare. Men musiken från de stora musikföretagen Universal, Warner och Sony BMG fanns inte på sajten då företaget inte hade några avtal med dem.

År 2014 började SoundCloud med annonser på sajten och drog in 150 miljoner USD i ny finansiering från b.a. Kleiner Perkins, Index Ventures, GGV Capital, Union Square Ventures och The Cherning Group. Värdet av företaget uppskattades vid denna tid till 4,5 miljarder kronor. De lyckades också skriva avtal med Warner Music som också fick en aktiepost. Men de lyckades inte få in mer kapital trots försök. De diskuterade också med Twitter om att det bolaget skulle köpa SoundCloud. Men de hade problem med Sony BMG och med att användare laddade upp musik som de inte hade rättigheter till:

I takt med att Soundcloud växte började musikindustrin tappa sitt tålamod. Samma bransch hade benådat Spotify först efter att ha säkrat delägarskap i bolaget och 70 procent av dess intäkter. Soundclouds förhandlingsläge var alltså pressat när bolaget för några år sedan skulle börja övertyga skivbolagen – stora som små – att gå med på en modell där de skulle få betalt.

”Det har varit ett jäkla jobb att få ombord alla från majorbolag till indiebolag”, säger Eric Wahlforss i dag. ”Alla de stora skivbolagens grenar har ganska mycket inflytande och olika åsikter om hur världen borde se ut.”

I juni 2015 skrev företaget avtal med Merlin, ett samarbetsbolag mellan mindre skivbolag och i början av 2016 skrev bolaget avtal med Universal Music och Sony BMG. Nu hade de avtal med alla de stora musikföretagen. Samtidigt lanserade de en abonnemangstjänst (betaltjänst). 2015 lånade företaget också 650 miljoner kronor, varav 300 miljoner kronor från Tennenbaum Capital Partners.

År 2016 hade SoundCloud 175 miljoner användare och ett musikbibliotek med 175 miljoner låtar vilket ska jämföras med Spotifys 75 miljoner användare och 30 miljoner låtar. Det ska då nämnas att huvuddelen av SoundClouds musikstycken är egenuppladdade låtar av mindre musikgrupper, musiker och andra användare. SoundCloud fungerar också som en sajt där okända mindre band kan lansera sina första låtar. Det förekommer också att de stora musikföretagen använder tjänsten på det sättet.

Twitter köpte slutligen 11% av SoundCloud när bolaget tog in 96,3 miljoner dollar i nytt kapital år 2016. Andra investerare var bl.a. Index Ventures, Union Square Ventures och Doughty Hanson & Co  som all återigen investerade i företaget. Enligt Financial Times förde de också samtal med Spotify om att sälja SoundCloud till dem men det resulterade i så fall i ingenting. Värdet av SoundCloud vid denna tid uppskattades till 5,4 miljarder kronor.

2017 tog SoundCloud in ytterligare 169 miljoner dollar i kapital från bl.a Temasek Holdings och The Raine Group. De tog också upp nya lån från Kreso Capital, Ares Capital och Davidson Technologu

SoundCloud är integrerat med en mängd andra sociala medier som bloggar, facebook, Twitter, med widgetar och appar eller direkt med musikprogram som GarageBand, Logic Pro, and PreSonus Studio One DAW. En stor mängd olika ljudformat stöds av SoundCloud. Efter avtalen med det stora musikföretagen har dessa möjlighet att själv agera för att ta bort sådana musik och sådana låtar som de anser innebär upphovsrättsbrott.

Idag är antalet låtar på sajten cirka 125 miljoner, antalet anställda i företaget cirka 300. Men bolaget har en stor likhet med Spotify. Företaget har aldrig gått med vinst. Spotify, Apple Music, Tidal, Deezer och liknande tjänster sysslar främst med att förändra hur musiken distribueras och hur vi betalar för den. SoundCloud är istället är en öppen plattform, där vem helst kan ladda upp musik eller ljudklipp. Huvudsakliga ägare i bolaget är troligen de olika riskkapitalbolagen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/10/soundcloud/feed/ 0 1071
Skype – Zennström http://15familjer.zaramis.se/2018/04/08/skype-zennstrom/ http://15familjer.zaramis.se/2018/04/08/skype-zennstrom/#comments Sun, 08 Apr 2018 17:32:04 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1063 Läs mer...]]> Inlägget är del 3 av 5 i serien IT - den andra vågen

Niklas Zennström utbildade sig i teknisk fysik och ekonomi vid Uppsala Universitet och University of Michigan. Därefter fick han arbeta som VD-assistent på Stenbecks Tele2 där han förblev i tre år innan han började på Unisource som produktchef. Unisource ägdes av Telia, nederländska PTT Telecom och Swiss Telecom. Så småningom blev spanska Telefonica och US-amerikanska AT & T också delägare.

1996 flyttade han till Danmark för att arbeta med att bygga upp Tele2:s internettjänster i landet. Samma år anställda han Janus Friis på företaget. Denne saknade helt högre utbildning men hade innan anställningen i Tele2 arbetat på CyberCity en av Danmarks första internetleverantörer.. De två kom snart att bild ett par av samma typ som Martin Lorentzon och Daniel Ek på Skype. Affärsmannen Zennström och den mer excentriske Friis.

Tele 2 var ett av de första telefonbolagen att satsa på internet. Han fick i uppdrag att bygga upp portalen everyday.com som lanserades 1999. Med detta projekt arbetade han ihop med Stefan Öberg som satt i Estland. Den senare rekryterade tre programmerare från dataspelsbolaget Bluemoon, Priit Kasesalu, Ahti Heinla och Jaan Tallinn som snabbt gjorde färdigt en produkt.

År 2000 lämnade Janus Friis och Niklas Zennström Tele2 för att helt arbeta med utveckling av ett eget internetföretag. Utvecklingen och arbetet skedde i Amsterdam där Niklas Zennström bodde. Efter ett tag ledde det till utvecklingen av fildelningsprogrammet Kazaa. De anlitade Priit Kasesalu, Ahti Heinla och Jaan Tallinn för utvecklingen av programvaran. De tre esterna fick också aktier i företaget som hade namnet Consumer Empowerment. Som motor i programmet användes mjukvaran Fasttrack.

Efter att ett domstolsbeslut tvingade fildelningsprogrammet Napster att stänga ner år 2001 vände sig många användare istället till Kazaa och år 2003 var det internets mest nedladdade program. Basen för företaget var Nederländerna. Kazaa kom upp i över en miljard nedladdningar totalt. Ihop med programmet distribuerades också reklamprogrammet Altnet. Företaget stämdes dock av ett antal musikföretag för att de bröt mot upphovsrätten. För att försöka undvika detta hade de dock försökt att knyta kontakt med de stora musikföretagen men misslyckats. Det var något som Spotify några år senare skulle lyckas med.

2001 stämdes Consumer Empowerment i Nederländerna för upphovsrättsintrång. Som en följd av detta såldes Kazaa för en relativt lågt summa till Sharman Networks på ögruppen Vanuatu, till viss del för att undkomma ytterligare skadeståndskrav. Vanuatu fungerar som ett skatteparadis och är användbart för den som vill dölja vem som äger ett företag. Vem som ägde Sharman Networks var mycket oklart, men enligt Niklas Zennström var det Nicola Hemming.

2006 fälldes Brilliant Design Entertainment (BDE), Sharman (Kazaa) och Altnet i Australien för brott mot upphovsrätten. BDE var ett spelföretag som senare skulle bli ägare till både Kazaa och Altnet. Den 27 juli 2006 beslutades det i en övernsekommels på grund av en stämning i USA att Sharman skulle betala 100 miljoner dollar i böter efter en uppgörelse med några av musikindustrins dominerande företag, bland annat Universal Music och Warner Music Kazaa garanterar samtidigt att fildelning av upphovsrättsskyddat material ska upphöra.

Fasttrack ingick inte i det som såldes utan den programvaran behöll Niklas Zennström och Janus Friis. programvaran övertogs av ett företag på Brittiska Jungfruöarna, ett annat skatteparadis, och fick så småningom namnet Joltid. Detta företag fick 20% av Kazaas inkomster eftersom Kazaa använde deras programvara. Inte heller Altnet såldes utan ägdes till 49% av Joltid och 51% av Brilliant Digital Entertainment Inc (BDE) vars huvudägare var Kevin Bermeister. Brilliant Digital Entertainment köpte senare också Kazaa, kanske genom att Sharman Networks köptes. Brilliant Digital Entertainment var ett företag som bl.a. försökte konkurrera med Spotify genom att erbjuda strömmande musik till betalande abonnenter. Men idag verkar bolaget eller Kazaa inte längre existera. Hemsidan är inte uppdaterad på 10 år. 2003 – 2006 var BDE inblandat i en lång rad processer kring rättigheter och patent med fler olika P2P-företag.

Det är faktiskt mycket troligt att Zennström och Friis faktiskt ägde del i BDE då företaget enligt sin hemsida opererade Kazaa såväl som andra program som de två stod bakom såsom Altnet och Rdio.

Parallellt med Joltid skapade Friis och Zennström ytterligare ett företag år 2002, Skyper, senare Skype. Företaget var redan från början registrerat i Luxemburg. Till en början hade de svårt att finansiera företag, men med hjälp av internationella investerare lossnade det. US-amerikanen Tim Draper, som bland annat finansierat Hotmail, US-amerikanska Bessemer Investment, schweiziska Index Ventures och luxemburgska Mangrove Capital Partners samt två svenska vänner till Niklas Zennström investerade. En av vännerna var Mattias Kjöling som tjänat en hel del pengar på aktiehandel. Totalt fick Skype i 180 miljoner kronor i två finansieringsomgångar.

2003 lanserades Skype sin tjänst och programvara för IP-telefoni. Tjänsten utnyttjade  Joltids programvara i likhet med Kazaa. Huvuddelen av företagets utvecklingspersonal fanns i Estland och bolaget hade nytta ev landets låga löner.

I september 2005 köpte amerikanska Ebay upp Skype för minst 19 miljarder kronor. En tiläggsköpeskilling på 3,4 miljarder SEK betalades ut år 2007. Zennström, Friis och företagets cirka 200 anställda som var delägare blev förmögna på försäljningen då hälften av en ursprungliga köpeskillingen och hela tilläggsköpesumman gick till dem. Skype hade vid denna tid laddats ner 50 miljoner gånger men gick fortfarande med förlust. Joltid ingick inte i försäljningen. Zennström kvarstod som VD till 2007.

2007 hanterad Skype 6% av världens internationella telefonsamtal.

Efter förvärvet skrev Ebay så småningom ner Skype i sina räkenskaper, från 2,6 till 1,7 miljarder US-dollar och tillkännagav 2010 en allmän nyemission för att kunna avknoppa Skype som ett separat bolag. Dessförinnan, den 1 september 2009, bekräftade Ebay dock att de sålt 65 procent av Skype för 1,9 miljarder dollar till Silver Lake Partners, Index Ventures, Marc Andreessens investeringsfond, Andreessen Horowitz samt till en kanadensisk pensionsfond. Men affären gick nästan i stöpet då Michelangelo (Mike) Volpi, tidigare VD i Joost, var delägare i Index Ventures. Index Ventures och Ebay stämdes för upphovsrättsintrång med mer. Det hela slutade med en uppgörelse där Zennström och Friis fick 14% av aktierna i Skype. Ebay ägde 30% och de andra investerarna resten. I affären ingick också att Skype övertog Joltids innehål i form av patent, programvara och rättigheter.

2010 hade Skype 660 miljoner registrerade användare med cirka 110 miljoner aktiva varje månad. Samma år lanserade en klient för iPhone och Skype uppskattades står för 25% av samtalstiden för internationella telefonsamtal. I januari 2011 köpte företaget Qik.

10 maj 2011 köpte Microsoft upp Skype för närmare 8,5 miljarder US-dollar, motsvarande 55 miljarder kronor. Janus Friis och Niklas Zennström fick 3,7 miljarder kronor var. Microsofts Skype-division har högkvarter i Luxemburg, men de flesta av programutvecklarna och 44 % av Skype-divisionens sammanlagda mängd anställda var 2011 placerade i Tallinn och Tartu i Estland. Numera är Skype serverbaserat och inte ett P2P-nätverk.

2006 påbörjade Zennström och Friis också utvecklingen av P2P-TV-tjänsten Joost som lanserades 2007. Produkten var i först hand webbaserad och byggde på en distribuerad filhantering (P2P) det först året, men därefter bytte de till en webbaserad flashspelare istället.

Företagets tjänst erbjöd musik, filmer och TV-program från Warner Music, Indianapolis Motor Speedway Productions (Indianapolis 500, IndyCar Series), Endemol, Viacom, MTV Networks, Black Entertainment Television (BET), Fremantle Media, RDF Media, Diversion Media, CBS, CenterStaging och Paramount Pictures. Bland de ursprungliga finansiärerna fanns Sequoia Capital som också investerat i Yahoo, Google and YouTube, Index Ventures, Li Ka-shing och CBS. Företaget var i huvudsak verksamt på USA-marknaden.

Men det dock inget vidare, 2009 såldes de flesta av Joosts tillgångar till Adconion Media Group (ägt av Index Ventures) och 2012 lades verksamheten ner.

Men Zennström och Friis gav inte upp. De återkom snart med en konkurrent till Spotify. Rdio.

Rdio lanserades 2010 genom företaget Rdio Inc med Niklas Zennström och Janus Friis som huvudägare. BDE var sannolikt också delägare. Rdio erbjöd innehåll från de stora musikföretagen Sony BMG, Universal Music, Warner Music, EMI och Merlin och hade många sociala funktioner inklusive integration med Facebook och Twitter. Tjänsten fanns i 60 länder. Konkurrensen med Deezer, MOG, Napster, Rhapsody och Spotify blev dock för svår och 2015 gick bolaget i konkurs. Innehållet i företaget köptes av det US-amerikanska företaget Pandora. År 2013 försökte Rdio också lansera en tjänst för strömmad video, Vdio, men det misslyckades.

Zennström grundade också riskkapitalbolaget Atomico år 2006 tillsammans med Mattias Ljungman.

Atomico har investerat i en lång rad företag genom åren och har idag andelar i en mängd olika företag. Gemensamt är att det handlar om företag med verksamhet på nätet och att Atomico alltid tycks vara en minoritetsinvesterare. Bland företag Atomico investerat i märks Klarna, Fon, Last.Fm (avyttrat), MessageBird, Rovio (avyttrat), Rdio, Seesmic (nedlagt), Skype (såld), Technorati (sålt), Truecaller, Viagogo och Xobni (sålt).

Janus Friis och Ahti Heinla grundade robotföretaget Starship Technologies år 2014 med huvudkontor i London och utveckling i Estland.

Andra källor:

  • Wikipedia
  • Birgitta Forsberg, Svenska miljardärer, pocketupplagan 2014

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/04/08/skype-zennstrom/feed/ 1 1063