De 15 familjerna http://15familjer.zaramis.se Storfinans och monopol Wed, 31 Jan 2018 14:39:42 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.3 73238832 JM och Industrivärden http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/jm-och-industrivarden/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/jm-och-industrivarden/#respond Tue, 23 Jan 2018 13:42:10 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1035 Läs mer...]]> Inlägget är del 12 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

John Mattson startade som anställd i Skånska Cementgjuteriet. 1945 bildade han ett egt byggbolag, John Mattson Byggnads AB:

Sitt första egna bygge som byggmästare färdigställde han 1945, samma år som han också bildade John Mattson Byggnads AB. Med hjälp av vännen och bilhandlaren Ingvar Bergengren (”Bilkungen”) fick han fler och större jobb som byggmästare. Firman växte och snart började han bygga bostäder i massproduktion med flera av Stockholms förortskommuner, Sollentuna, Täby, Danderyd, Nacka, Boo osv samt HSB som kunder. Detta var i början av miljonprogrammet och bolaget belv i mitten av 1960-talet ett av de största byggbolagen i Sverige. 1956 sålde han dock John Mattson Byggnads AB till Handelsbankens investmentbolag Industrivärden och fick dels 30 miljoner kronor i kontanter samt en post på 36 000 aktier i Industrivärden som betalning. Den aktieposten gjorde honom till den störste private aktieägaren i Industrivärden.

Fastighetsdelen av företaget behöll dock John Mattson och hans ättlingar äger det än.

Efter att Industrivärden köpt John Mattson Byggnads AB (JM) köpte detta bolag upp lundafirman Harry Karlsson och Bergendahl & Höckert (tidigare ett dotterbolag till AB Geveko), bägge två välkända och välrenommerade byggföretag. Utöver detta skaffade sig Industrivärden också omfattande intressen i byggmaterialindustrin och köpte cementtillverkaren Gullhögens Bruk, mineralullstillverkarna Gullfiber, lättbetongstillverkaren Ytong samt A-betong mellan 1963 och 1971.

Via närstående bolaget Investment AB Promotion skaffade Handelsbanken/Industrivärden sig kontroll över byggkranstillverkaren Lindénkranar, som köptes från uppfinnaren Elis Lindén (en annan av de personer som porträtteras i Olivecronas bok) år 1965. Lindén och hans partner i Lindénkranar fick 15 miljoner, huvudsakligen i Promotion-aktier. Promotion köpte i samma veva även Alimak-verken, HIAB och Åsedahus. Företag som alla på något sätt hade intressen av eller i byggbranschen. Handelsbankgruppen skaffade sig på sätt så ett starkt grepp inom den, pga miljonprogrammet, så lukrativa och lönsamma byggbranschen. Promotion var ett så kallat utvecklingsbolag, dåtidens riskkapitalbolag. Under 1980-talet avvecklades Promotion, alla bolag såldes allteftersom. 1987 köptes aktiemajoriteten i AB Bacho, Promotion bytte namn till Investment AB Bacho. 1991 köptes Investment AB Bacho av AB Industrivärden och verkstadsbolaget Bacho såldes.

1973 såldes Gullhögen till den dominerande cementtillverkaren i Sverige, Cementa, då en del av Euroc-koncernen. En avveckling av Handelsbankens byggintressen påbörjades.  JM, som hade 2 700 anställda år 1972 kom dock att kontrolleras av Industrivärden många år till. JM ägdes 1986 fortfarande av Handelsbankintressen som då kontrollerade totalt 50,6% av rösterna och 33,2% av kapitalet varav Industrivärden 50,2% och 32,5%.

John Mattson Byggnads AB heter idag JM AB och är ett av Sveriges större byggbolag med fokusering på bostäder. Bolaget är också en stor fastighetsägare, både vad det gäller bostäder och kommersiella fastigheter. Bolaget har ingen dominerande privat ägare utan de största ägarna är olika fonder och stiftelser där AMF Pension och närstående bolag har 18,8% och Swedbankfonder 9,1%. Bolaget kan därmed sägas vara kontrollerat av dessa bolag/institutioner. Den person som äger störst andel aktier är Stefan Persson (HM) med 0,5%.

Handelsbanken/Industrivärden kontrollerar idag istället ett mycket större byggföretag, Skanska.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
Olof & Birgitta Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1972
Sveriges 1000 största företag 1973, 1973
Olof Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1987
Olika nummer av Veckans Affärer 1977-1985
SIND 1980:5

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2013

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/jm-och-industrivarden/feed/ 0 1035
Svenska Industribyggen AB (SIAB) http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/svenska-industribyggen-ab-siab/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/svenska-industribyggen-ab-siab/#respond Tue, 23 Jan 2018 13:36:02 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1032 Läs mer...]]> Inlägget är del 10 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

Ett av de större svenska byggföretagen på miljonprogrammets tid var Svenska Industribyggen AB (SIAB). Ett bolag som hade 4 200 anställda år 1972 och med det var Sveriges fjärde största enskilda byggbolag. Balkenkoncernen med två byggbolag, ABV och Armerad Betong) var dock sammantaget större med totalt 8 200 anställda. Armerad Betong var också enskilt större och därmed Sverige tredje största byggföretag med sina 4 600 anställda. Största byggföretaget var AB Skånska Cementgjuteriet och näst störst BPA.

I likhet med många andra svenska bygg- och fastighetsföretag (bl.a. Riksbyggen och JM) bildades bolaget under andra världskriget, närmare bestämt 1945. Till en början byggde man främst industribyggnader men senare blev det i huvudsak bostäder.

Under miljonprogrammets tid växte SIAB kraftigt för att bli ett av Sveriges stora byggbolag. SIAB var kända för att vara specialister på småhusbyggen och byggde alltså en en hel del av miljonprogrammets radhus och villor. Ägare av SIAB från starten och fram till och med 1970-talet var ett par byggnadsingenjörer. 1972 ägde Håkan Birke med familj hälften av företaget och Sven Dahlberg med familj den andra hälften. Tillväxten skedde bland annat genom uppköp. Ett bolag som tidigt hamnade under SIAB:s hatt var Hermansson Byggnads AB i Bjuv. 1976 hade AB Custos skaffat sig 50% av rösterna i bolaget genom dotterbolaget Fastighets AB Hufvudstaden genom att köpa familjen Dahlbergs andel. Familjen Birke kvarstod som ägare av de resterande aktierna. 1977 hade SIAB 3 900 anställda.

På 1980-talet skaffade sig Lundberg-Gruppen ägarkontrollen i SIAB. 1986 kontrollerade Lundbergs 45,7% av röster och kapital i SIAB. Lundbergföretagen överförde 1994 sin byggverksamhet till SIAB men redan 1992 köpte SIAB NPL Bygg från konkursade Conata-gruppen. 1997 fusionerades SIAB med familjen Ax:son Johnsons byggbolag NCC:

Bolagen hoppas att konkurrenskraften stärks med ett samgående. NCC och Siab menar att de båda företagen kompletterar varandra väl med sina styrkor inom anläggning respektive bostadsbyggande, något som anses ge en bra bas för ökad internationalisering. Erbjudandet innebär att aktieägarna i Siab erhåller fyra aktier i NCC för varje sjutal Siab-aktier. Det motsvarar en budpremie på ungefär 28 procent. Lundbergs, som är huvudägare i Siab, har accepterat budet tillsammans med den näst största ägaren Robur. NCC:s huvudägare Nordstjernan blir huvudägare även i det nya bolaget med 46,4 procent av rösterna och 32,1 procent av kapitalet. Lundbergs blir näst störst med 16,3 procent av rsöterna och Robur tredje störst med 9,8 procent. VD i det nya bolaget blir NCC:s Jan Sjöqvist medan Siabs Lars Wuopio blir vice VD. Styrelseordförande blir NCC:s Bernt Magnusson medan Siabs Fredrik Lundberg blir vice.

Fusionen innebar att det nya sammanslagna bolaget blev det största byggföretaget på den inhemska svenska marknaden och i Norden. Totalt är dock Skanska större. Lundbergs fick en större aktiepost i NCC efter fusionen. Aktieposten såldes 2010.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Olof & Birgitta Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1972
Sveriges 1000 största företag 1973, 1973
Olof Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1987
SIND 1980:5

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2013

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/svenska-industribyggen-ab-siab/feed/ 0 1032
Svenska Väg och Nya Asfalt http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/svenska-vag-och-nya-asfalt/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/svenska-vag-och-nya-asfalt/#respond Tue, 23 Jan 2018 13:28:04 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1029 Läs mer...]]> Inlägget är del 9 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

Svenska Väg AB bildades den 1 oktober 1930 då Nya Murbruksfabrikens i Stockholm AB avskiljde den vägbyggnadsavdelning som funnits sedan 1927 i ett separat bolag. Redan 1925 hade dock Nya Murbruksfabriken börjat söka sig till vägbyggnadsbranschen. Det första asfaltverket inköptes i december 1926. Företaget kom att på entreprenad utföra Stockholms stads vägunderhållnings- och asfaltsarbeten. Under andra världskriget åtog man sig även stora befästningsarbeten för armén och marinen.

Nya Murbruksfabriken i Stockholm AB bildades 1889 byggmästare Robert Alderin. Alderin dog 1916 och bolaget kom från 1917 att vara i Rederi AB Nordstjernans ägo (familjen Ax:son Johnson). Bolaget arrenderade och drev grustäkter vid sidan av kalkbruks och murbrukstillverkningen. Företaget förblev i Nordstjernans ägo tills det 1965 fusionerades med AB Strå Kalkbruk som också ägdes av familjen Ax:son Johnson varvid Stråbruken AB bildades.

Familjen Ax:son Johnson kontrollerade via personliga aktieinnehav också byggbolaget Nya Asfalt AB. Nya Asfalt AB grundades så tidigt som 1875 men hamnade i Johnson-familjens kontroll via köp år 1928. Anledningen var att man samma år anlade ett stort raffinaderi i Nynäshamn, AB Nynäs Petroleum.  De tyngre produkterna från detta raffinaderi kunde finna avsättning via Nya Asfalt AB. 1963 kontrollerade familjen Ax:son Johnson dessutom ett bolag vid namn Johnson Construction Co. 1972 hade detta företag 70 anställda. Nordstjernan ägde 50% och Nya Asfalt 50%.

1960 hade Nya Asfalt AB 2 600. Det är oklart hur många anställda som fanns i de andra byggbolagen samma år. I hela Nordstjernan fanns 15 200 anställda men det omfattar mekaniska verkstäder, stålverk, varv och mycket annat. 1972 hade Svenska Väg AB 3 300 anställda och Nya Asfalt AB 3 400 anställda. Sistnämnda år kontrollerade familjen Ax:son Johnson också bolaget Granit & Beton AB. Tillsammans var Johnsongruppen det tredje största byggbolagsblocket i Sverige efter Skånska Cementgjuteriet och BPA.

NCC1980 fusionerades Nya Asfalt AB, Svensk Väg AB och Johnson Construction Company AB (JCC). Det nya bolaget fick namnet Johnson Construction Company AB och Nordstjernan som huvudägare. 1988 köptes ABV upp och det nya företaget Nordic Construction Company (NCC) bildades. Vid grundandet var bolaget Sveriges och Norden största byggföretag på hemmamarknaden. Skanska var dock totalt sett större. 1991 genomfördes en fusion mellan Nordstjernan och NCC på så sätt att Nordstjernan blev moderbolag till NCC som noterades på börsen. 1997 fusionerades byggbolaget SIAB med NCC. Nordstjernan förblev huvudägare i företaget som behöll namnet NCC.

Idag har NCC 18 200 anställda och är det största byggföretaget på den svenska hemmamarknaden. Huvuddelen av de anställda finns i Sverige och andra nordiska länder. NCC-koncernen ha en lång rad dotterbolag, däribland en del byggbolag som köpts upp under åren.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
Olof & Birgitta Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1972
Sveriges 1000 största företag 1973, 1973
Olof Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1987
Olika nummer av Veckans Affärer 1977-1985
SIND 1980:5

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2013.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/svenska-vag-och-nya-asfalt/feed/ 0 1029
ABV, Armerad Betong och Balken http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/abv-armerad-betong-och-balken/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/abv-armerad-betong-och-balken/#respond Tue, 23 Jan 2018 13:24:27 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1027 Läs mer...]]> Inlägget är del 8 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

År 1917 startade bergsingenjören Johan Bonthron och civilingenjören Paul Wretlind företaget Bonthron & Wretlind. Företaget bedrev handel med järn, stål, byggnadsmaterial samt maskiner. Verksamheten upphörde år 1922. År 1918 var samma män några av stiftarna till det nya företaget AB Vägförbättringar.

AB Armerad Betong bildades 1916 för att bygga i det moderna materialet armerad betong.

1964 bildades företaget AB Företagsfinans som ett så kallat utvecklingsbolag:

Företagsfinans bildades 1964 som ett dotterbolag till AB Custos som från start ägde 72% av aktierna och rösterna i företaget. Företagsfinans var följaktligen ett företag som stod nära Skandinaviska Banken. Bolaget hade delvis en annan inriktning än de andra utvecklingsbolagen då man inte ville köpa majoritetsintressen i bolag man ville utveckla och förändra. Istället köpte man ofta en stor minoritetsandel i olika bolag.

Som det nu blev så blev Företagsfinans aldrig något egentligt utvecklingsbolag utan ett mer klassiskt investmentbolag med aktieposter i en rad börsnoterade bolag. Oftast relativt små poster utom i ett par fall, Investment AB Öresund, Wilh. Sonesson AB, AB Cardo, AB Armerad Betong och ABV – Vägförbättringar AB. I de två sistnämnda så var Företagsfinans kontrollerande aktieägare redan år 1972 via sitt dotterbolag Förvaltnings AB Egam. Cardo och Öresund kontrollerades av Skandinaviska Banken/Custos bland annat via Företagsfinans.

Förutom de två stora byggbolagen så ägde Företagsfinans vid den tiden också en majoritet av aktierna i S:t Eriks Betong, ett företag som tillverkade produkter av betong.

1973 såldes Företagsfinans av de dåvarande ägarna, Säfveåns AB och AB Custos till ett konsortium av skåneföretag, AB Cardo (med Custos som största aktieägare), Gorthon Invest ABÅkermans Verkstad AB (familjen Linander), AB Hevea (senare Latour och ägt av familjen Douglas) och ABV. Det viktigaste företag som kontrollerades av Företagsfinans vid denna tid var Byggnads AB Balken som var moderbolag för AB Armerad Betong och AB Vägförbättringar (ABV). Balken hade bildats genom en rad fusioner och affärer åren 1971 och 1972:

ABV var vid den tiden ett dotterbolag till Byggnads AB Balken. Byggnads AB Balken hette tidigare AB Armerad Betong, ett byggbolag som startades 1916 och som 1971 hade Företagsfinans som största ägare. Året därefter köpte AB Armerad Betong upp ett annat byggbolag som startat 1918, ABV – AB Vägförbättringar. Näst största ägare i det bolaget var Företagsfinans. I samband med köpet bytte AB Armerad Betong namn till Byggnads AB Balken och ett nytt dotterbolag, med det gamla namnet, skapades som tog över byggverksamheten i moderbolaget. Balken hade alltså två dotterbolag och Företagsfinans som största ägare med 34% av rösterna i Balken.

År 1972 hade Byggnads AB Balken sammanlagt 8 500 anställda. Av dessa fanns 4 600 i AB Armerad Betong (det nya dotterbolaget) och 3 900 i ABV. 1977 genomfördes en fusion mellan ABV, Balken och det nya Armerad Betong och företaget Armerad Betong Vägförbättringar (ABV) bildades. Koncernen var Sveriges tredje största byggkoncern och omfattade även några byggmaterialföretag som ägdes av huvudägaren bakom Balken, AB Företagsfinans. I likhet med andra samtida byggbolag levde man förhållandevis gott på miljonprogrammets byggboom.

I början av 1980-talet köpte Anders Walls bolag Argentus och Beijerinvest en stor post i Företagsfinans och 1981 kan man anse att företagen i gruppen kontrollerades av Wall, då det inte längre fanns någon annan större ägare utöver ABV:s personal- och pensionstiftelser:

Anders Walls Investment AB Argentus hade nu också seglat upp som storägare i Företagsfinans med kontroll över 15% av rösterna och således hade nu, 1983, Anders Wall ett visst inflytande i företaget. Uppköpen av aktier i Företagsfinans hade börjat 1979 då dåvarande Beijerinvest lade ett bud. Balken Invest kontrollerade 28,9% och ABV 27,6%.

Men 1986 hade istället bolaget Pronator, med Hans Larsson, Christer Jacobsson och Hans Larsson som största ägare, tagit kontroll äver Företagsfinans och ABV.  Pronator ägde 35,7% av Företagsfinans och 17,7% av ABV. Företagsfinans ägde för sin del 29,7% i ABV medan ABV ägde 24,9% av Företagsfinans.

I slutet av 1980-talet började Johnsonkoncernen köpa aktier i ABV. 1988 var ABV ett dotterbolag till Nordstjernan coh ett år senare fusionerades ABV med Ax:son Johnsons byggföretag Johnson Construction Co (JCC) och NCC bildades. Vid denna tid hade byggföretaget ABV ungefär 12 000 anställda.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
Olof & Birgitta Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1972
Sveriges 1000 största företag 1973, 1973
Olof Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1987
Olika nummer av Veckans Affärer 1977-1985
SIND 1980:5

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2013.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/abv-armerad-betong-och-balken/feed/ 0 1027
BPA och Riksbyggen http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/bpa-och-riksbyggen/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/bpa-och-riksbyggen/#comments Tue, 23 Jan 2018 13:12:42 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1023 Läs mer...]]> Inlägget är del 7 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

BPA:s ursprung står att finna i Tyskland och England. Ernst Wigforss med flera socialdemokrater reste i början av 1920-talet på en studieresa till de nämnda länderna för att studera gillessocialismen. Indirekt ledde rapporterna från resan till att ett lokalt byggnadsgille startades i Stockholm 1922. Namnet på gillet blev Fackföreningarnas byggnadsproduktion. Efter hand bildades liknande gillen på andra orter i Sverige.

På fackligt initiativ startades också Svenska Riksbyggen år 1940/1941. Målsättningen var att projektera och bygga bostadshus samt låta de lokala byggnadsgillena få jobben. Det var ett sätt att försöka få bukt med den arbetslöshet som det minskande byggandet under kriget förde med sig. 1952 bildades bolaget Byggfackens Central AB med uppgift att svara för Riksbyggens kapitalförvaltning. Under 1950-talet och 1960-talet fick bolaget alltmer karaktären av ett holdingbolag med en rad dotterbolag, däribland byggbolag och med kommuner delägda fastighetsbolag. Bland de bolag man delägde med kommuner fanns år 1972 AB Bergshamrabyggen (Riksbyggens andel 40%), AB Boråsbyggen (40%), AB Botkyrkabyggen (40%), Eskilstuna Bostads AB (40%), AB Kongahälla (15%), AB Kristianstadsbyggen (30%) och AB Sundsvallsbyggen (40%). 4 år senare kvarstod bara ägande i 4 av dessa. Ett dotterbolag var AB Stockholmsbyggen.

1967 lades en utredning fram som gick ut på att de lokala byggnadsgillena skulle slås samman till en landsomfattande storkoncern. BPA Byggproduktion AB blev resultatet som röstades igenom på Riksbyggens årsmöte 1967. Byggnadsarbetarförbundet och LO hade röstmajoritet och såg till att det blev som de ville.

Bolaget blev snabbt ett av Sveriges största byggbolag och redan 1970 var det näst störst. 1972 hade Riksbyggen 1 800 anställda och BPA 16 000, endast cirka 4 000 färre än det största byggbolaget, Skånska Cementgjuteriet. Precis som skåningarna byggde också BPA allting, bostäder, offentliga byggnader, skolor, industribyggnader, kontor, vägar osv. BPA var störst på bostäder och förutom Riksbyggen och HSB var även de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen vanliga beställare. Riksbyggen förvaltade 1970 omkring 100 000 egna bostadsrättslägenheter och dessutom omkring 35 000 hyreslägenheter åt olika kommuner.

Styrelsen i Svenska Riksbyggen och BPA var i allmänhet exakt densamma med undantag av vardera bolags VD. 1970 satt Knut Johansson (Byggnads), Börje Jönsson (Byggnads), Arne Geijer (LO), Harry Hjalmarsson (KF), Sterner Samuelsson (Elektrikerna), Gunnar Karlsson (Målarna), Gunnar Hallström (Kommunal), Valdemar Lundberg (Fabriks), Åke Nilsson (Metall), Klaes-Erik Nyberg (Byggnads), Gunnar Andersson (Byggnads) och Nils Hörjel i de två styrelserna. Carl Olof Ek, VD i BPA satt dessutom i BPA:s styrelse och Riksbyggens VD Gösta Blomqvist satt i den styrelsen.

1986 introducerades BPA på börsen, men redan i början av 1990-talet påbörjades en gradvis avveckling av BPA då bolaget fick ekonomiska problem i samband med fastighetskraschen. 1993 såldes byggdelen av BPA till familjen Paulssons Peab. Den kvarvarande installationsdelen köptes av norska Bravida år 2000.  Riksbyggen finns kvar oförändrat och har idag 2 300 anställda.

Andra källor:
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
Olof & Birgitta Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1972
Sveriges 1000 största företag 1973, 1973
Olof Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1976
Erik Anners, Den socialdemokratiska maktapparaten, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1987
Olika nummer av Veckans Affärer 1977-1985
SIND 1980:5

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2013.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/bpa-och-riksbyggen/feed/ 1 1023
Einar Mattsson http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/einar-mattsson/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/einar-mattsson/#respond Tue, 23 Jan 2018 12:58:21 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1021 Läs mer...]]> Inlägget är del 6 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

Einar Mattsson (1904-2001), storebror tlll John Mattson arbetade som byggnadsarbetare på 1930-talet hos bl.a. byggmästare Anders Andersson, men grundade 1935 ett eget byggbolag, Einar Mattsson Byggnads AB. Från första början byggde företaget främst enfamiljshus men på 1940-talet övergick man till att i huvudsak bygga flerfamiljshus.

Einar Mattsson, som nämns bland de nyrika i en uppräkning i Gustaf Olivecronas bok De nya miljonärerna från 1971, har donerat pengar till en stiftelse, som delar ut pengar för studier för byggfolk, och som kontrolleras av Arkitekturmuseet.

Idag ägs företaget av hans ättlingar med efternamnet Ränk. Precis som med hans bror och byggmästare som Allan Skarne och Anders Diös kom miljonprogrammet att göra Einar Mattsson rik. Och hans ättlingar, som dottern Marianne, gift Ränk, finns oftast med bland Sveriges 100 rikaste i olika listningar. Hennes son Stefan Ränk är för närvarande VD i familjeföretaget som numera är främst fastighetsägare och inte byggbolag.

År 2008 köpte Einar Mattsson Byggnads AB hela det fastighetsbestånd i Hjulsta som ägdes av det allmännyttiga bolaget AB Svenska Bostäder. Försäljningen medförde att socialdemokraterna hoppade av det politiska samarbetet, Järvadialogen, kring bostadsfrågan på Järvafältet och hur området ska utvecklas, det så kallade Järvalyftet. Köpet innebar att Einar Mattsson ökade antalet lägenheter i av bolaget ägda fastigheter med 30%, från 4 000 till 5 200.

Einar Mattsson Byggnads AB, via ett dotterbolag har dessutom under 2009 köpt aktier i det bolag, JM AB, som en gång grundades av Einar Mattssons yngre bror, John Mattson. Ett aktieinnehav som, enligt förteckningen på JM:s hemsida, dock tycks ha avyttrats igen.

Läs mer: SVTFastighetstidningen, Fastighetsaktien, Fastighetsvärlden, FSVE, Newsdesk, Byggindustrin, SR, AV1, 2, AB,

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/einar-mattsson/feed/ 0 1021
Anders Diös och Anders Zorn http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/anders-dios-och-anders-zorn/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/anders-dios-och-anders-zorn/#respond Tue, 23 Jan 2018 12:51:21 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1019 Läs mer...]]> Inlägget är del 5 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

Anders Diös föddes år 1891 i Indors by i Våmhus socken. I byn, som en gång fungerat som fäbod till Bonäs, levde vid denna tid ett trettiotal familjer. Förhållandena var mycket knappa. I byn tillverkades hårkonst och korgar. Hårkonsten såldes av kvinnorna som kunde resa så långt som till Skottland och Ryssland för att få konstverken sålda. I denna fattiga miljö föddes Djus Anders (senare Anders Diös).

I motsats till många av sina jämnåriga utvandrade inte Djus Anders till USA. Flera av hans vänner gjorde det dock, däribland hans syssling Martis Jerk, senare Erik Wickman, grundaren av bussföretaget Greyhound. Djus Anders kunde med hjälp av ekonomiskt bistånd från Anders Zorn och dennes fru Emma studera, först på Mora Folkhögskola och sedan på teknisk skola i Borås. Efter studierna blev han lärare för blivande byggnadsingenjörer i Sala och startade 1921 sin egen byggfirma, Anders Diös AB. Han blev också en nära vän till paret Zorn.

När det kom igång ett ökat byggande på 1930-talet växte firman och blev ett byggföretag inriktat på bostäder men kom också att bli lite av specialister på renovering av kyrkor och kulturminnen. 1926-28 flyttade Diös sin byggnadsfirma till Uppsala i samband med bygget av Vaksalaskolan. Företaget blev den dominerande byggfirman i Uppland och Dalarna, speciellt i Uppsala och Siljansbygden. Efter kriget drog firman stor fördel av miljonprogrammet och blev en av Sverige största byggfirmor.

År 1963 var Byggnadsfirman Anders Diös Sveriges näst största byggföretag med nära 3 000 anställda årsarbetare. Störst var Skånska Cementgjuteriet. 1969 hade Diös blivit omsprunget av ytterligare ett antal byggbolag, BPA, SIAB och om Johnsonkoncernens byggföretag (Nya Asfalt, Svenska Väg och Granit & Betong) räknas ihop också av dessa. Fortfarande 1989 var bolaget en stor arbetsgivare. Detta år hade bolaget 3 860 anställda och omsättningen uppgick till 4,9 miljarder kronor.

Byggentreprenadverksamheten avyttrades i två omgångar efter Anders Diös bortgång år 1986, först 1987 och sen 1990 då den sista delen av byggrörelsen såldes till SIAB, som senare gick upp i NCC. Kvar blev ett fastighetsbolag som knappast kan sägas ha deltagit i fastighetspekulationen på 1980-talet eller tidigare. Detta då företaget hade i stort sett alla sin fastigheter på mellanstora och små orter. På senare tid kom företaget att heta Diös AB. Företaget hade också ägarintressen i AB Adeförvaltning, Adeprojekt, Upplandsbetong AB, Dahlströms fastighetsservice AB, Studentstaden i Uppsala, Uppsala Sience park, m.fl.

1992, under fastighetskrisen, fick bolaget inställa betalningarna och 1993 var rekonstruktionen av bolaget avslutad.

Vi flera tillfällen därefter såldes fastigheter av Diös till bland annat AP-fonderna och fastighetsbolaget Norrporten.

År 2000 såldes resterande fastighetsinnehav och bolaget till AP-Fastigheter (AP-fonderna) och företaget slutade existera. Det senare existerande företaget Diös Fastigheter AB har inget mer gemensamt med den gamla firman än namnet. Dominerande ägare är jämtlandsfamiljen Persson med släktingar (PerssonInvest) och byggföretaget PEAB:s ägare, familjen Paulsson via bolaget Brinova.

Anders Diös dottersonson Oscar Diös driver vandrarhem i Uppsala.

Läs mer: DTBrf BörjeBranschnyheterNewsdeskAlphyddanDalakändisar,

Källor utöver ovan länkade och nämnda:
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971

Urpsrungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/anders-dios-och-anders-zorn/feed/ 0 1019
John Mattson http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/john-mattson/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/john-mattson/#comments Tue, 23 Jan 2018 12:40:02 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1013 Läs mer...]]> Inlägget är del 4 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

I Gustaf Olivecronas bok, De nya miljonärerna, från 1970, porträtteras ett antal personer som blev rika under 1950- och -60-talen. Det handlar huvudsakligen om sådana personer som idag kallas för entreprenörer. En av de porträtterade är byggmästare John Mattsson som föddes 1915 på Väddö. Som 15-åring gick han till sjöss, men trivdes inte riktigt med detta utan fick senare på lite omvägar jobb som byggnadsarbetare i Skånska Cementgjuteriet (kallades skåningarna). Samtidigt som han arbetade där läste han kvällskurser och kom efter tre år in på ingenjörsutbildning vid Tekniska skolan. När han var färdig år 1941 fick han arbete hos skåningarna igen, nu som verkmästare. Detta var under en period när nästan ingenting byggdes i Sverige så han hade lite tur kan man nog säga.

Sitt första egna bygge som byggmästare färdigställde han 1945, samma år som han också bildade John Mattson Byggnads AB. Med hjälp av vännen och bilhandlaren Ingvar Bergengren (”Bilkungen”) fick han fler och större jobb som byggmästare. Firman växte och snart började han bygga bostäder i massproduktion med flera av Stockholms förortskommuner, Sollentuna, Täby, Danderyd, Nacka, Boo osv samt HSB som kunder. Detta var i början av miljonprogrammet och bolaget belv i mitten av 1960-talet ett av de största byggbolagen i Sverige. 1956 sålde han dock John Mattson Byggnads AB till Handelsbankens investmentbolag Industrivärden och fick dels 30 miljoner kronor i kontanter samt en post på 36 000 aktier i Industrivärden som betalning. Den aktieposten gjorde honom till den störste private aktieägaren i Industrivärden.

En del av fastigheterna som byggbolaget ägde köptes dock loss av John Mattson personligen och för skötseln av fastigheterna startade han Förvaltnings AB John Mattson. 1970 ägde han fastigheter till ett värd av omkring 50 miljoner. John Matsson Byggnads AB hade ett avtal med honom som gav dem rätten till att vara enda byggare på tomter som han exploaterade, exempelvis Larsbergsområdet på Lidingö. John Mattson själv var länge en stor privat aktieägare i Hennes & Mauritz (numera HM) och satt i styrelsen för bolaget under lång tid. En position och plats som numera övertagits av en annan byggföretagsägare, Fredrik Lundberg.

1984 hade fastighetsägandet flyttas till förvaltningsbolaget och värdet på fastigheterna uppgick till 700 miljoner kronor. I motsats till andra fastighetsägare och fastighetsbolag deltog John Mattson och hans bolag inte i fastighetsspekulationskarusellen. Förvaltningsolaget heter idag John Mattson Fastighets AB och äger bostadsfastigheter på Lidingö. Idag ägs bolaget av Kerstin Skarne (1948-) och Ann-Sofie Mattson, arvtagare till John Mattson. 2004 köptes Karin Mattson Nordin ut ur bolaget och Kristina Elfström köptes ut år 1997. Dessa fyra döttrar var de som ärvde företaget vid John Mattsons död år 1995. Kerstin Skarne är aktiv i en mängd företag och gift med Benkt Skarne (1941-), son till storbyggmästaren Allan Skarne i Ohlsson & Skarne.

Efter att Industrivärden köpt John Mattson Byggnads AB köpte detta bolag upp lundafirman Harry Karlsson och Stockholmsfirman Bergendahl & Höckert, bägge två välkända och välrenommerade byggföretag. Utöver detta skaffade sig Industrivärden också omfattande intressen i byggmaterialindustrin och köpte cementtillverkaren Gullhögens Bruk, mineralullstillverkarna Gullfiber, lättbetongstillverkaren Ytong samt A-betong mellan 1963 och 1971.

Via närstående bolaget Investment AB Promotion skaffade Handelsbanken/industrivärden sig kontroll över byggkranstillverkaren Lindénkranar, som köptes från uppfinnaren Elis Lindén (en annan av de personer som porträtteras i Olivecronas bok) år 1965. Lindén och hans partner i Lindénkranar fick 15 miljoner, huvudsakligen i Promotion-aktier. Promotion köpte i samma veva även Alimak-verken, HIAB och Åsedahus. Handelsbankgruppen skaffade sig på sätt så ett starkt grepp inom den, pga miljonprogrammet, så lukrativa och lönsamma byggbranschen. 1973 såldes Gullhögen till den dominerande cementtillverkaren i Sverige, Cementa, då en del av Euroc-koncernen.

John Mattson Byggnads AB heter idag JM AB och är ett av Sveriges större byggbolag med fokusering på bostäder. Bolaget är också en stor fastighetsägare, både vad det gäller bostäder och kommersiella fastigheter. Bolaget har ingen dominerande privat ägare utan de största ägarna är olika fonder och stiftelser där AMF pension och närstående bolag har 18,8% och Swedbankfonder 9,1%. Bolaget kan därmed sägas vara kontrollerat av dess bolag/institutioner. Den person som äger störst andel aktier är Stefan Persson (HM) med 0,5%.

Läs mer: FastighetsaktienSvefastFastighetsvärldenNewsdesk12Fastighetssverige,

Källor utöver ovanstående och i texten nämnda:
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
CH Hermansson, Monopol och Storfinans – De 15 familjerna, 1965, 1971 (tredje omarbetade och reviderade upplagan)
CH Hermansson, Kapitalister II – Storfinans, 1981
Gustaf Olivecrona, Spekulanterna, 1984

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/john-mattson/feed/ 1 1013
Skånska Cementgjuteriet – Skanska http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/skanska-cementgjuteriet-skanska/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/skanska-cementgjuteriet-skanska/#comments Tue, 23 Jan 2018 11:57:28 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1009 Läs mer...]]> Inlägget är del 3 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

Största byggbolaget idag och största byggbolaget på miljonprogrammets tid är och var Skånska Cementgjuteriet, idag med det internationaliserade namnet Skanska. AB Skånska Cementgjuteriet grundades 1887 för att tillverka betongprodukter. Snart började företaget även med byggverksamhet och 1897 grundades företagets första utlandsverksamhet.

Med tiden växte Skånska Cementgjuteriet allt mer, på 1950-talet utökades de internationella satsningarna. 1965 blev företaget börsnoterat. Bolaget var då sedan länge Sveriges största byggbolag och byggde det mesta. Bostäder, kontor, vägar, kraftverk, broar osv. Företaget växte av egen kraft och genom uppköp av andra företag, 1967 köptes exempelvis byggfirman Ohlsson & Skarne. Andra dotterbolag i den stora skånska byggkoncernen i början på 1970-talet var fastighetsbolagen Sulcus, Mälarhus och Betongblandaren och tillverkande dotterbolag som Norrbottens Cementgjuteri och Skånska Makadamfabriken.

1963 kontrollerade familjen Wehtje 63% av rösterna och aktiekapitalet i AB Skånska Cementgjuteriet, huvudsakligen via AB Iföverken som i sin tur kontrollerades av familjen Wehtje genom personligt aktieinnehav. 1970 hade AB Cementa (tidigare Skånska Cement AB, ett cementtillverkande företag) och AB Iföverken fusionerat. Cementa (via Iföverken) kontrollerade 39% av rösterna i AB Skånska Cementgjuteriet, Allan Skarne 5,7% via aktier han fått när Skånska Cementgjuteriet köpte hans byggbolag Ohlsson & Skarne. Tjänstemän i byggföretaget kontrollerade 3,8% via AB Ellenbogen medan familjen Wehtje ägde cirka 3,5%. Ägandet i AB Cementa var mycket blandat med AB Custos (Skandinaviska Banken) och Skandinaviska Bankens pensionsstiftelse som större ägare.  Dessutom kontrollerade finansgruppen också byggbolaget Svenska Entreprenad AB (SENTAB), i vilket Iförverken och Skånska Cementgjuteriet tillsammans ägde 37%.

1960 hade AB Skånska Cementgjuteriet totalt 11 700 anställda och 1972 20 200. SENTAB hade 500 anställda 1960 och ungefär lika många 1972. Det näst största byggföretaget, BPA, hade sistnämnda år 16 000 anställda.

Genom det gemensamma ägandet i Skånska Cementgjuteriet och Cementa kontrollerade familjen Wehtje och senare direktörerna i bolagen hela kedjan från grustäkt, lertäkt, kalkbrott över cementtillverkning, eternittillverkning, gipsskivetillverkning, tillverkning av badrumsporslin, betongelement, lättbetong, byggverksamhet och fastighetsförvaltning. Företagsgruppen var totalt dominant inom den svenska byggproduktionen under miljonprogrammet. De största konkurrenterna var kopperationene i samverkan med fackföreningsägda BPA samt Industrivärden med sina dotterbolag Gullhögen, Gullfiber, JM-gruppen etc.

På 1970-talet utvecklades ägandet i Skånska Cementgjuteriet på så sätt att ett korsägande mellan Cementa som bytte namn till Industri AB Euroc och AB Skånska Cementgjuteriet utvecklades i ett försök att hindra andra finansgrupper att ta över:

Detta ledde till att företagsledningarna i Industri AB Euroc (tidigare Skånska Cement AB) och Skånska Cementgjuteriet AB (numera Skanska) beslöt sig för att stoppa sådana försök och Cemengjuteriet köpte en stor post aktier i Euroc. Euroc var redan sen tidigare den största ägaren i Cementgjuteriet.

1974 offentliggjorde de två bolagen bildandet av tre nya investmentbolag, Opus, Protorp och Laverna. Till dessa bolag överläts Eurocs aktier i Skånska Cementgjuteriet och Cementgjuteriets aktier i Euroc. Ägare till de tre nya företagen var till en början Euroc och Cementgjuteriet. Laverna såldes dock snart av till Praktikergruppen, vid tillfället Robert Weils spekulationsleksak, och bytte namn till Investment AB Collector. Aktierna Laverna haft i Cementgjuteriet hade då redan avyttrats.

Senare kom både Opus och Protorp att få vidgat ägande och att introduceras på börsen. I slutet av 1970-talet kontrollerade gruppen även Ahlsell AB och gruppens mest framträdande representant var Bengt Haak. Totalt fanns cirka 32 000 anställda i av gruppen kontrollerade bolag vid denna tid.

Från 1984 bytte Skånska Cementgjuteriet namn till Skanska, det namn som använts internationellt redan innan dess.

1986 hade ägandet utvecklats så att de största ägarna i Skanska var Opus med 16,2%, Protorp med 13,4% och AB Ellenbogen med 5,3%. I Euroc var de största ägarna Skanska med 26,2%, Protorp med 7,9 och Opus med 5,6%.  I Opus ägde Skanska 27.5% och Euroc 27,3% medan Skanska ägde 21,5% i Protorp och Euroc 21,3%. Inga andra ägare kunde hota korsägandet och direktörernas makt även om försök gjordes. Vid denna tid var Skanska också dominerande ägare i Sandvik samt stor ägare i SKF och Graningeverken.

Korsägandet kom senare att avvecklas och idag är Skanska ett bolag som kontrolleras av Handelsbanken och dess investmentbolag Industrivärden.

Skanska2013 hade Skanska 11 000 anställda i Sverige och 56 600 anställda totalt. Bolaget är verksamt i Europa, Latinamerika och USA och är ett av världens största byggbolag. Huvudägare var då  Industrivärden/Handelsbanken som kontrollerade 25,3% av rösterna och 9,1% av kapitalet. AB Industrivärden stod för 24,3% resp. 7,6%. Resten stod SHB-fonder för. Ett annat fastighets- och byggbolag, Lundberg-Gruppen, kontrollerade 11,7% av rösterna och 3,8% av kapitalet.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
Olof & Birgitta Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1972
Sveriges 1000 största företag 1973, 1973
Olof Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1987
Olika nummer av Veckans Affärer 1977-1985
SIND 1980:5

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/skanska-cementgjuteriet-skanska/feed/ 1 1009
Ohlsson & Skarne AB http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/ohlsson-skarne-ab/ http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/ohlsson-skarne-ab/#comments Tue, 23 Jan 2018 11:55:15 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1010 Läs mer...]]> Inlägget är del 2 av 12 i serien Miljonprogrammets byggbolag

1897 startade Oscar Skarne en byggfirma i Stockholm som fick namnet Ohlsson & Skarne AB. Senare togs företaget över av sonen Allan Skarne (1909-1998). Oscar Skarne hette från början Oscar Eriksson och kom från Östra Ämtervik i Värmland. Firman grundade han tillsammans med Oskar Ohlsson som dock dog 1935. Oscar Skarne blev då ensam ägare av företaget.

Byggföretaget Ohlsson & Skarne var tidigt ute med den tekniska utvecklingen som var en förutsättning för att miljonprogrammet skulle kunna byggas. Målsättningen var ju en miljon bostäder på 10 år. Själva programmet lanserades av Tage Erlander år 1964 för att råda bot på den bostadsbrist som skapats av det låga byggandet under andra världskriget och det stora behovet som uppstod på grund av stora barnkullar som blev vuxna samt stor inflyttning av arbetskraft från andra länder.

Den tekniska utvecklingen mot ett industriellt byggande startade på 1950-talet och Allan Skarne, VD för Ohlsson & Skarne gick i spetsen för denna utveckling. Elis Lindéns uppfinning av tornkranen förutsättning liksom Ohlsson & Skarnes tidiga användning av dessa. 1950 fanns det 20 kranar i Sverige och 1970 fanns det 5 000. Innan han uppfann tornkranen så konstruerade Elis Lindén också ett nytt modulsystem för valvformar (formar för gjutning av valv). Denna utveckling skedde i samarbete med just Allan Skarne medan utvecklingen av tornkranen skedde tillsammans med HSB. 1951 startade Elis Lindén AB Byggnadskranar, från 1958 hette bolaget AB Lindénkranar.

Ohlsson & Skarne var också det första bolag som byggde elementhus. Det gjorde man redan 1952 på Stabby Gäde i Stockholm. På ett bygge i Johannesbäck i Uppsala 1956-57 använde samma bolag för första gången en demonterings- och flyttbar betongelementfabrik. Ohlsson & Skarne utvecklade sin elementteknik i nära samarbete med HSB, för vilka företaget byggde många hus.

Efter detta utvecklade de flesta bolag elementbyggtekniker. Problemet var att varje bolag utvecklade sin egen standard och de olika systemen fungerade inte tillsammans. Men Sveriges största byggbolag, Skånska Cementgjuteriet utvecklade också en annan konkurrerande teknik, platsgjutna bostadshus med stora formelement. Detta är förmodligen orsaken till att elementbyggnad är ovanligare i Sverige än i många andra länder.

1959-60 byggde Ohlsson & Skarne det första helt prefabricerade husen och där använde man långt framdrivna industriella metoder:

Exempelvis förtillverkades hela husets stomme i prefabricerade betongelement, även skyddsrum och grundelement, Material paketerades lägenhetsvis i små containrar vilka lyftes in i respektive lägenhet, järnvaror köptes hos järnhandel som paketerade alla varor lägenhetsvis och levererades i en kartong per lägenhet, kökssnickerier levererades och monterades av snickerifabriken, godset bars in av stadsbuden.

Ohlsson & Skarne fortsatt att vara pådrivande i den tekniska utvecklingen inom byggnadsveksamheten i Sverige och var också först med hela färdiga enheter inklusive rördragningar och allt. I ett projekt i samarbete med arkitektfirman Lars Magnus Giertz (ägaren var barnbarn till Lars Magnus Ericsson, grundare av det bolag som idag heter Ericsson AB) och HSB, förorten Östberga i Stockholm, använde man stora byggkranar (bockkranar) från Tyskland och helt prefabricerade elementväggar och moduler.

Allan Skarnes efterlevande och arvtagare har regelmässigt förekommit på listor över Sveriges rikaste personer. Det beror i mångt och mycket på den betalning i aktier som Allan Skarne fick när han sålde den svenska delen av sitt byggbolag till Skånska Cementgjuteriet (Skåningarna) år 1967. Något som gjorde honom till största enskilda privata (till skillnad från institutioner, företag och fonder) ägare i Skånska Cementgjuteriet (idag Skanska). 1970 ägde han 8,5% av aktiekapitalet och hade 5,7% av rösterna. Värdestegringen på dessa aktier har gjort familjen rik.

Allan Skarnes systerdotter Gunilla Stampe (1941-) var den första frun till Carl Johan (Jan) Bernadotte, son till Lennart Bernadotte och syssling med nuvarande kungen. Jan Bernadottes andra fru var Allan Skarnes dotter Anna Skarne (1944-). Han har gift om sig många gånger efter det. Benkt Skarne (1941-), son till Allan Skarne, är gift med Kerstin Mattson (1948-), dotter till John Mattson, grundaren av de bolag som idag heter JM AB och Fastighets AB John Mattson.

Den internationella delen av Ohlsson & Skarne behölls i familjens ägo och har sedan 1967 haft sitt huvudkontor i Schweiz. Bolaget, som idag heter Skarne Group, har som främsta aktivitet haft att exploatera Allan Skarnes variant av elementbyggande internationellt. Men framförallt är företaget idag ett europeiskt fastighetsbolag. Det ägs helt och hållet av familjen Skarne.

Läs mer: FibVART,

Källor utöver ovan länkade och nämnda:
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/01/23/ohlsson-skarne-ab/feed/ 1 1010