De 15 familjerna http://15familjer.zaramis.se Storfinans och monopol Mon, 03 Dec 2018 10:28:54 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.9 73238832 Wingårdh – konstgödsel och cement http://15familjer.zaramis.se/2018/10/22/wingardh-konstgodsel-och-cement/ http://15familjer.zaramis.se/2018/10/22/wingardh-konstgodsel-och-cement/#respond Mon, 22 Oct 2018 16:55:44 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1406 Läs mer...]]> Inlägget är del 25 av 25 i serien Försvunna finansfamiljer

August Wingårdh föddes som son till bagaren Julius Wingårdh och hustrun Beata (född Henckel), som dock dog när August var sex år gammal. År 1869 gick fadern i konkurs och emigrerade. Från och med 1872 bodde August hos sin morbror, garvaren Axel B. Henckel. År 1887 gifte sig August Wingårdh med sin kusin, Ella Henckel, alltså morbroderns dotter. Tillsammans fick de åtta barn.

Vid 15 års ålder fick han anställning som bodbiträde hos handlaren I.M. Angelin på Södra Storgatan. År 1884, då Wingårdh var 24 år, sade han upp sig från sin tjänst i handeln, som vid denna tid ägdes av Karl Knutsson. En vecka senare fick han dock ett erbjudande från ägaren av firman A & J Nelson, grosshandlare Johan Isac Nelson, att köpa upp sin tidigare arbetsgivares rörelse. Villkoret från Nelson var att denne skulle få köpa upp lagret till inköpspris. En kort tid därefter köpte Wingårdh även upp fastigheten där rörelsen bedrevs av Charlotta Hallberg. Köpesumman uppgick till 80 000 kronor. Rörelsen omsättning uppgick redan under det första året till den för den tiden ansenliga summan 200 000 kronor.

År 1891 valdes August Wingårdh in som styrelseledamot i det nybildade Helsingborgs cinders- och kalkfabriks AB, samtidigt som morbrodern och svärfadern Axel B. Henckel blev verkställande direktör. År 1895 valdes August Wingårdh in som ledamot i drätselkammaren och året därefter som ledamot i stadsfullmäktige. Samma år byggde Wingårdh också sommarbostaden Villa Ekeliden på stranden nedanför Sofiero slott.

Handeln med kolonialvaror, fröer och gödningsmedel inom Wingårdhs företag hade vid slutet av 1800-talet nått en ansenlig omfattning. Han lär därför omorganisera rörelsen och 1897 omvandlades fröaffären till Helsingborgs Frökontor, medan gödningsaffären år 1899 blev Helsingborgs konstgödnings- och foderämnesaktiebolag, vilket han drev tillsammans med Gustaf Åberg. Wingårdh blev rörelsens verkställande direktör.

Helsingborgs frökontor omvandlades 1902 till August Wingårdh AB. Målet med detta var att Wingårdh ville överta hela rörelsen. Firmans aktiekapital uppgick till lägst 250 000 kronor och högst 750 000. Samma år bildades AB Svenska Konstgödnings- och Svavelsyrefabrikerna i Malmö, där Wingårdh blev verkställande direktör. Tillsammans med Skånska Superfosfat- och Svavelsyrefabriks AB i Helsingborg och Konstgödningsfabriks AB i Landskrona bildades år 1906 Skånska Superfosfatfabrikernas försäljnings AB. 1920 fanns det 100 anställda i AB Svenska Konstgödnings- och Svavelsyrefabrikerna.

Redan 1904 hade Wingårdh tillsammans med Åberg och Fredrik Stenkula utvecklat sin fröhandel genom bildandet av Skåne-Hallands Utsädes AB, med Wingårdh som styrelseordförande. Åren 1905-07 uppfördes etappvis en fabrik till företaget i kvarteret Apollo i Helsingborg, numera hem för Helsingborgs stadsarkiv.

Utöver dessa företag grundade Wingårdh även Gullhögens bruk i Skövde, och Erste Russische Superphosfatfabrik AG i Riga. Den senare företaget leddes av sonen Jan Wingårdh, men beslagtogs av Sovjetunionen då de erövrade de baltiska staterna under andra världskriget.

August Wingårdh var också engagerad i AB Malmö Oljeslageri (grundat 1904, tillverkningen startade 1898 i enskild firma) och Happachs Såpfabriks AB (grundat 1905) som 1920 sammanslogs till Malmö Oljeslageri & Happachs Såpfabriks AB (MOHAB). 1920 satt N. Aschan, Gustaf Hagerman, Wilhelm Happach (VD), Edward H. Thomée och August Wingårdh i bolagets styrelse och antalet anställda var 100. På 1930-talet hade antalet anställda ökat till cirka 200. 1960 såldes AB MOHAB till AB Facit. Tillverkningen i Malmö tycks ha lagts ner och flyttats till Åmål .1973 såldes företaget till städkoncernen ISS och fick namnet Darenas AB.

År 1909 utnämndes Wingårdh till kejserlig rysk vicekonsul och samma år köptes Villa Ekeliden upp av kronprinsparet Gustaf (VI) Adolf och Margareta, som ville skydda Sofieros utsikt mot Öresund, liksom det egna privatlivet. Byggnaden övergick efter detta till att bli hovmarskalkbyggnad. Som kompensation fick paret Wingårdh en ny och dubbelt så stor tomt något längre söderut. Där lät de bygga ett större bostadshus, Villa Solbacka, som stod klart för inflyttning 1910.

Vid 60 års ålder avgick Wingårdh som ledamot i landstinget samt de kommunala uppdragen i hamnbyggnadsstyrelsen, hamndirektionen och järnvägsrådet. År 1929 avgick han även som styrelseledamot i Helsingborgs köpmannaförening. Dock blev han vid 78 års ålder, 1938, vald till ordförande i Helsingborgs handelsförening.

Wingårdh dog 1955, två veckor och fyra dygn före sin 95-årsdag. Han överlevde både sin hustru, som dog 1948, och sönerna Gustaf Wingårdh och Erik Wingårdh, som båda dog 1953.

En lågteknisk kalkframställning bedrevs under 1800-talet på Gullhögens gård. Ingenjör Anders Brandt påbörjade kalkframställning 1906 och bedrev tidvis även stenhuggeri. 1916 bildades AB Gullhögens bruk med August Wingårdh som pådrivande kraft, där det som mest fanns 18 fältugnar. Ur kalkbruket utvecklades cementindustrin 1924 med huvudsakligen kalksten som råvara. Förutom cement tillverkades även kalkstensmjöl och kaliumsulfat som jordförbättringsmedel. 1951 upphörde kalkbruksdriften helt och cementindustrin expanderade stort. 1953 sysselsattes ca 310 personer vid fabriken, som mest har fler än 400 personer arbetat där. Företaget var under lång tid Sveriges näst största cementtillverkare. Gullhögens bruk låg utanför Skövdes stadsområde till 1952 när Våmb införlivades med Skövde.

I samband med att AB Gullhögens Bruk bildades sade cementkartellen Cementa (som dominerades av familjen Wehtjes AB Skånska Cement) upp sitt försäljningsavtal med August Wingårdh AB som tidigare sålt deras cement. Från 1934 ingick även Gullhögen i cementkartellen vilket medförde mycket högre priser på cement och betong och karftigt ökade vinster i Gullhögens Bruk.

Sonen Erik August Wingårdh kom att överta ledningen av Gullhögens Bruk som disponent år år 1923 efter att ha varit driftingenjör vid Erste Russische Superphosphatfabrik AG i Riga 1914-16, och  AB Sv. Konstgödning & Svavelsyrefabriken i Malmö 1914 och 1916-23. Han var också styrelseledamot i  Gullhögens Cement- & Grus AB i Stockholm och August Wingårdhs AB i Helsingborg. Från 1923 var Erik Wingårdh gift med Svea Varenius. De fick barnen Gull Ella Mathilda Wingårdh (1924-), Carl August Bo Wingårdh (1927-) och Svea Elly Mathilda Wingårdh (1929-2009).

Familjen Wingårdh sålde AB Gullhögens Bruk till Industrivärden AB år 1959. Vi detta tillfälle stod Gullhögen för 20% av cementtillverkningen i Sverige. Försäljningen gjorde familjens medlemmar till några av de rikaste i Sverige. Även August Wingårdh AB såldes, i det fallet var köparen Bergendahlskoncernen. I början av 1960-talet flyttade också Carl August Bo Wingårdh hans fru Ulla (f. Andersson) och barnen till Göteborg. 2006 hörde Carl August Bo Wingårdh till de allra rikaste i Göteborg. Han är far till arkitekten Gert Wingårdh som idag äger Wingårdhs Arkitekter med cirka 200 anställda.

1973 köpte AB Cementa (tidigare AB Skånska Cement) Gullhögens Bruk från Industrivärden och därefter fanns bara en tillverkare av cement i Sverige. Idag är det en av tre kvarvarande cementfabriker i Sverige, alla ägda av samma företag vilket idag heter Cementa och ägs av tyska Heidelberg Cement. Då arbetade 85 personer där och fabriken tillverkade bygg- och murcement samt snabbhårdnande cement med en automatisk säckförpackningsanläggning.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Mert Kubu, Bostadspamparna, 1971
Svensk Industrikalender 1921

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/10/22/wingardh-konstgodsel-och-cement/feed/ 0 1406
LO om övriga finansfamiljer 2001 http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/lo-om-ovriga-finansfamiljer-2001/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/lo-om-ovriga-finansfamiljer-2001/#respond Mon, 14 May 2018 10:44:48 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1272 Läs mer...]]> Inlägget är del 3 av 3 i serien LO om finansfamiljerna 2001

Familjen Stefan Perssons position bygger på ett enda stort innehav, det som huvudägare i klädkedjan Hennes & Mauritz.

Stenbeck-sfärens kapital härstammar från skogen och stålet i företagen Korsnäs och Sandvik. Idag är Jan Stenbeck betydligt mer känd som ägare av Tele 2, telekomkoncernen Millicom International Cellular och TV 3. Han har också betydande intressen i TV 4 och andra medier.

Sten A Olsson-sfären äger rederierna Stena Line och Concordia Maritime och återvinningsföretaget Stena Metall, dessutom aktier i några börsföretag och fastigheter. Huvudagerande: Dan Sten Olsson.

Lundberg-familjens kapital skapades i bygg- och fastighetsföretag. Idag är familjen störste ägare i skogsföretaget Holmen, fastighetsbolaget Hufvudstaden och i verkstadsföretaget Cardo. Sfärens huvudbolag är Lundbergs genom vilket sfären också är delägare i byggföretaget NCC. Huvudagerande är Fredrik Lundberg.

Bonnier-sfären är ägare till en stor mediaindustri där Bonnierförlagen och Dagens Nyheter/Expressen är centrala inslag. Bonniers är också huvudägare i TV 4. Huvudagerande är Carl-Johan Bonnier.

Familjen Kamprad med stiftelser äger IKEA-koncernen. Därutöver är sfären störste ägare i IKANO-banken. Via investmentbolaget Catella har sfären ägande inom fastigheter och IT. Huvudagerande: Ingvar Kamprad.

Familjen Douglas är störste ägare i bevakningsföretaget Securitas, Säki och programvaruföretaget IFS. Douglas är också stor ägare i låsföretaget Assa Abloy. Sfärens investmentbolag är Latour. Huvudagerande är Gustaf Douglas.

Johnson-sfären är störste ägare i daglivaruföretaget Axfood och byggföretaget NCC och äger bl a varuhuskedjan Åhléns och ett fastighetsbolag. Via Nordstjernan AB är sfären också störste ägare i verkstadsföretaget KMT. Huvudagerande: Antonia Ax:son Johnson.

Familjen Rausing har byggt upp det världsledande förpackningsföretaget Tetra Pak. I Sverige äger sfären också De Laval och 35 procent av Alfa Laval.

Schörling-sfären är störste ägare i investmentbolaget Hexagon. Via Hexagon äger sfären verkstadsföretaget VBG och Karlshamns oljeindustri, men har också ett betydande inflytande i kuverttillverkaren Bong Ljungdahls och Nibe industrier. I Securitas och Assa Abloy är Schörling andre respektive tredje störste ägare med relativt små poster. Huvudagerande: Melker Schörling.

Familjen Söderbergs ägande utövas från investmentbolaget Ratos. Sfären är störste ägare i Esselte och fastighets- och byggföretaget Capona och har en mindre post i 21 programvaruföretaget Telelogic. Sfären är också delägare i riskkapitalbolaget Atle och verkstadsföretaget Lindab. Huvudagerande: Jan och Per-Olof Söderberg.

Familjen Bennet är störste ägare i tryckeriföretaget Elanders och i Getinge Industrier. Sfären har också en mindre post i Boliden där Carl Bennet är styrelseordförande.

Ansiktslöst – Ansvarslöst, om ägandet av de stora företagen i Sverige 2001, LO

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/lo-om-ovriga-finansfamiljer-2001/feed/ 0 1272
LO om Handelsbanken/Industrivärden 2001 http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/lo-om-handelsbanken-industrvarden-2001/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/lo-om-handelsbanken-industrvarden-2001/#respond Mon, 14 May 2018 10:23:40 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1268 Läs mer...]]> Inlägget är del 2 av 3 i serien LO om finansfamiljerna 2001

Handelsbanken-sfären består av Handelsbanken, Handelsbankens pensionsstiftelse, Handelsbankens pensionskassa, Oktogonen, Handelsbankens personalstiftelse, Tore Browaldhs stiftelse och Jan Wallanders och Tom Hedelius vetenskapliga stiftelse. I fem bolag – Handelsbanken, Industrivärden, Ericsson, Skanska och SCA – har även Handelsbanken fonder, SPP Livförsäkring, SPP fonder och Handelsbanken Livförsäkring räknats till Handelsbanken-sfären med motiveringen att de antas agera gemensamt med Handelsbanken-sfären i dessa bolag.

15 procent av bankernas ägande gäller ägande i den egna banken. Det är framför allt Handelsbanken och Föreningssparbanken som har ett stort ägande i den egna banken. I Handelsbankens fall är personalens vinstandelsfond Oktogonen den store ägaren, i Föreningssparbanken är det sparbanksstiftelser och fristående sparbanker. Bank- och finansföretagens är den näst minsta gruppen bland storägarna med ca 10 procent av storägarnas röster. Handelsbanken-sfären står ensam för hälften av det.

Koncentrationsutredningen pekade ut Handelsbanken-sfären som den näst största ägargruppen 1963. Sfären har behållit sin starka ägarposition och är idag störste ägare i åtta stora bolag: Handelsbanken och Industrivärden (som är sfärens investmentbolag), Ericsson, Sandvik, SCA, Skanska, SSAB och Bergman & Beving. Om vi jämför hur många anställda som var beroende av besluten i SHB-sfären 1985 med antalet 2001 kan vi se att sfären ökat sin makt påtagligt. Det är fler anställda som är beroende av beslut i SHB-sfären både i företag där sfären är dominerande ägare och i företag där man delar ägarskapet med någon annan.

Ansiktslöst – Ansvarslöst, om ägandet av de stora företagen i Sverige 2001, LO

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/lo-om-handelsbanken-industrvarden-2001/feed/ 0 1268
De 15 familjerna 1994 http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/de-15-familjerna-1994/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/de-15-familjerna-1994/#respond Mon, 14 May 2018 10:18:52 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1254 Läs mer...]]> Inlägget är del 4 av 4 i serien Finansfamiljer 1960-2018

En publikation som redovisar de 15 familjerna efter finanskraschen 1990-1994 är Jan Gletes bok Nätverk i näringslivet, utgiven 1994. Han konstaterar att de flest av de nya finansfamiljerna och finansgrupperna från 1979  (SIND 1980:5) och 1985 (Ägarutredningen SOU 1988:38) gick under i krisen i början av 1990-talet. Även flera äldre finansfamiljer och finansgrupper försvann.

Kvar blev Wallenberg, Bonnier, Söderberg, Ax:son Johnson och Stenbeck av de familjer som fanns redan 1963. Även finansgrupperna kring Handelsbanken/Industrivärden och Dunkerstiftelserna fanns kvar 1994. Av de nya grupperna från 1979 och 1985 överlevde bara famljerna Lundberg, Douglas och Olsson den ekonomiska krisen liksom direktörskontrollerade Volvo-Skanska. Andra finansfamiljer som växte och kom upp bland de 15 familjerna var Wendt (som dock släppte in Custos som delägare och snart avvecklade sina ägarintressen), Persson (HM) och Wallenius samt de två utlandsbaserade Kamprad och Rausing.

1998 skrev Affärsvärlden om finansfamiljerna med makt och de nämnde Wallenberg, Persson, Kamprad, Rausing, Ax:son Johnson, Douglas, Stenbeck, Bonnier, Lundberg, Wendt och Söderberg. Söderberg hade vid denna tid köpt kontrollen över Esselte.

1995 seglade också Sven Hagströmer och Mats Qviberg upp som stora makthavare genom att de köpte investmentbolaget Custos som tidigare betraktats som en egen direktörsstyrd finansgrupp. En annan finansman som tagit över Praktikergurppens plats i finanseliten var Robert Weil. Han dominerade vid denna tid investmentbolag som Proventus och Aritmos. 1993 tog familjen Paulsson via Peab över huvuddelen av verksamheten i byggföretaget BPA.

En lista på finansfamiljer och finansgrupper 1995 skulle då omfatta följande familjer och ägargrupper:

Wallenberg
Bonnier
Söderberg
Ax:son Johnson
Stenbeck
Handelsbanken/Industrivärden
Persson
Lundberg
Douglas
Olsson
Volvo-Skanska
Wendt
HQ
Kamprad
Rausing
Weil
Wallenius
Paulsson

Detta om vi också räknar svenskar som bor i utlandet och svenskägda företag i utlandet. Några år senare var såväl Weil som Volvo-Skanska borta som separata ägargrupper. Familjerna och entreprenörerna tog över allt mer, men snart skulle nya typer av ägare och företag dyka upp, de så kallade riskkapitalbolagen (venture capital och private equity). I de flesta fall handlar det om företagsgrupper som leds av en grupp direktörer som oftast också är ägare av det bolag som förvaltar de fonder i vilka pengarna finns. Pengar som tillhör andra än de som har makten över dem.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/14/de-15-familjerna-1994/feed/ 0 1254
LO om Wallenberg 2001 http://15familjer.zaramis.se/2018/05/13/lo-om-wallenberg-2001/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/13/lo-om-wallenberg-2001/#respond Sun, 13 May 2018 13:11:29 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1263 Läs mer...]]> Inlägget är del 1 av 3 i serien LO om finansfamiljerna 2001

Wallenbergsfären består t ex av familjen Wallenbergs ägande, Investors ägande plus ägandet i Wallenbergstiftelserna. Till SEB-sfären har räknats SEB, Enskilda Securities AB, SEB-stiftelsen, SB-stiftelsen, SEB stiftelsefond, SEB pensionsstiftelser och SEB. I två företag – Investor och SEB, kärnbolagen i Wallenbergsfären – har även SEB fonder och SEB Trygg försäkrings innehav räknats till SEB-sfären med motiveringen att de antas agera gemensamt med SEB-sfären i dessa bolag.

I börsens familjedominerade bolag upprätthålls makten ofta med hjälp av röstskillnader på aktierna. En A-aktie kan t ex ha ett röstvärde som väger 10 gånger mer (det vanligaste), 100 gånger eller t o m 1000 gånger mer än en B-aktie.

Detta system gör att Wallenberg-sfären och Handelsbanken kan kontrollera 82 procent av rösterna i elektronikjätten Ericsson trots att de bara tillsammans satt in 10 procent av kapitalet.

Wallenberg-sfären har 13 storägarposter i de 100 största börsföretagen. Wallenberg är den ägare som har det största samlade röstinflytandet av alla i de 100 största börsbolagen och det näst största kapitalet. Wallenbergs inflytande baseras dels på investmentbolaget Investor, dels på Wallenbergstiftelserna. Familjen är dominerande ägare i bl a Electrolux, Atlas Copco, Gambro, SKF och Saab. Tillsammans med Handelsbanken-sfären kontrolleras Ericsson. Wallenberg har också betydande ägarposter i Stora Enso, ABB och Astra Zeneca.

Enligt ägarutredningen var Wallenberg-sfären 1985 den klart störste ägaren i den privatägda delen av svenskt näringsliv. Familjen Wallenberg var dominerande ägare i företag med 276 000 anställda, därav ungefär hälften i Sverige. Samtidigt var den delad störste ägare i företag med 102 000 anställda. Idag har antalet anställda i företag där Wallenberg är störste ägare reducerats till 201 000. Samtidigt har antalet anställda i företag där familjen är delad störste ägare ökat till 364 000.

En uttunning har alltså skett av sfärens kärnägande. Den har t ex fått släppa sitt i praktiken dominerande ägande i Astra och Asea (sedermera ABB). Ändå har familjen hittills behållit ordförandeposten i Astra och tills helt nyligen också i ABB, trots att den bara kontrollerar 5 procent av rösterna. Uttunningen av kärnägandet kompenseras mer än väl av att företagen där Wallenberg är delägare vuxit kraftigt. Idag är mer än en halv miljon anställda beroende av besluten inom Wallenberg-sfären.

Mätt med Ägarutredningens mått har familjen Wallenbergs maktställning i svenskt näringsliv inte försvagats utan tvärtom stärkts. Samtidigt är det klart att de stora förändringar som skett i ägandet – framför allt framväxten av en betydande institutionssfär och fokuseringen på börsvärde och kortsiktig avkastning – också påverkat maktförhållandena i sfärens bolag. Wallenberg har fått släppa ifrån sig en del av sin makt till marknaden.

Ansiktslöst – Ansvarslöst, om ägandet av de stora företagen i Sverige 2001, LO

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/13/lo-om-wallenberg-2001/feed/ 0 1263
Finansfamiljer enligt ägarutredningen 1988 http://15familjer.zaramis.se/2018/05/12/finansfamiljer-enligt-agarutredningen-1988/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/12/finansfamiljer-enligt-agarutredningen-1988/#respond Sat, 12 May 2018 17:36:23 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1244 Läs mer...]]> Inlägget är del 3 av 4 i serien Finansfamiljer 1960-2018

De finansfamiljer, dvs huvudägare i det privata svenska näringslivet, som Ägarutredningen (SOU 1988:38) identifierade var Wallenberg, Ax:son Johnson, Bonnier, Söderberg, Kempe/Carlgren, Stenbeck, Wall, Penser, Lundberg, Lindholm, Jacobsson/Larsson/Wattin, Kamprad, Lindén, Olsson, von Kantzow och Douglas. 16 familjer. Kamprad fanns dock bara med i listan som återges nedan och inget om familjen fanns i texten. Dessutom identifierade utredningen 4 direktörskontrollerade ägargrupper och företag, Industrivärden/Handelsbanken, Volvo, Skanska och Boliden.

1963 omfattade Koncentrationsutredningens kartläggning 16 familjer och två direktörsledda företagsgrupper. Eller uttryckt på annat sätt, två bankgrupper kontrollerade av familjer, två direktörsledda bankgrupper och 14 finansfamiljer. De 16 familjerna var Wallenberg och Roos som kontrollerade varsin bankgrupp, Ax:son Johnson, Wehtje, Söderberg, Kempe, Mark/Carlander, Bonnier, Klingspor/Stenbeck, Kockum, Dunker, Broström, Ericsson, Åhlén, Bergengren och Edstrand och de två direktörskontrollerade grupperna var Handelsbanken/Industrivärden och Skandinaviska Banken/Custos.

Av Koncentrationsutredningens 16 finansfamiljer och två finansgrupper fanns 11 stycken kvar i Industriverkets undersökning som kartlade förhållandena 1977-79, därav båda de direktörsledda grupperna. Ytterligare tre finansfamiljer hade ändrats till en direktörskontrollerade finansgrupper. De identifierade också 7 nya finansgrupper varav tre familjer och 4 direktörsledda grupper. De kvarvarande finansfamiljerna i Industriverkets undersökning (SIND 1980:5) var Wallenberg, Ax:son Johnson, Bonnier, Broström, Söderberg, Kempe/Carlgren, och Stenbeck. De tre som blivit direktörskontrollerade var Mark/Carlander som nu hade namn efter Investment AB Asken, Euroc/Cementgjuteriet som tidigare kontrollerats av familjen Wehtje samt Dunkergruppen, Nya familjer och grupper var Salén, Wall (Beijerinvest), Philip-Sörensen, Cardo, Euroc/Cementgjuteriet, Företagsfinans och Praktikergruppen.

I Ägarutredningen fanns 7 av grupperna från 1963 kvar år 1985 liksom två av de nya från 1978, en finansfamilj och en direktörsledd grupp. Av de som var kvar från 1963 var bara två grupper direktörsledda. Wallenberg, Ax:son Johnson, Bonnier, Söderberg, Kempe/Carlgren och Stenbeck var familjerna och Skanska och Handelsbanken/Industrivärden grupperna. De som var kvar från 1979 var Wall och Skanska (Euroc/Cementgjuteriet) och nya var familjerna/personerna Penser, Lundberg, Lindholm, Jacobsson/Larsson/Wattin, Lindén, Olsson, von Kantzow och Douglas samt de direktörsledda grupperna Volvo och Boliden. Douglas hade köpt Philip-Sörensens företag och övertog deras del av listan.

Såväl Jacobsson/Larsson/Wattin som Lindholm är tveksamma ägargrupper på listan. De tre förstnämnda personerna var ägare av Pronator som 1985 köpt företaget Balken och därmed blev näst största ägare i byggföretaget ABV. Störst var Företagsfinans som därför rimligen borde varit med på listan istället för Pronator-ägarna. Ett år senare köpte Pronator även Företagsfinans för att ytterligare två år senare sälja byggbolaget ABV till Nordstjernan som ägdes av familjen Ax:son Johnson. Att Pronatorguppen var med beror helt enkelt på en ren tillfällighet. De var aldrig nån större finansgrupp i Sverige och hörde helt klart inte till de 15 familjerna. Bröderna Lindholm hade för sin del just köpt en kontrollpost i Esselte AB, en aktiepost de sålde ett par år senare igen. De platsar inte på listan då de aldrig utvecklades till en ägargrupp.

Även när det gäller Kamprad kan det ifrågasättas om huruvida familjen ska vara med på listan. Huvudägaren Ingvar Kamprad bodde inte i Sverige och moderbolaget i den största IKEA-koncernen fanns utomlands. Om Kamprad tas med borde också familjerna Rausing och Philip-Sörensen (tidigare bosatta i Sverige) vara med då de båda kontrollerade stora företag som också hade en del anställda i Sverige. Kanske skulle Lindholm och Pronatorgruppen bytas ut mot dem. Hade listan gjorts bara ett år tidigare hade också Christer Ericsson (Consafe) varit med på listan.

Av grupperna på listan försvann Lindholm, Jacobsson/Larsson/Wattin försvann bara några år senare. Med finanskrisen i början av 1990-talet försvann Kempe/Carlgren, Wall, Lindén och von Kantzow som viktigare finansgrupper.

Sven-Ivan Sundqvist gav under 1980-talet och framåt ut ett antal böcker som kartlade ägarförhållandena i det privata svenska näringslivet. i boken Ägarna och makten från 1987 listas olika finansfamiljer och finansgrupper. Sundqvists finansfamiljer var Björkegren, Bonnier, Carlsson-Lindén, Ax:son Johnson, Lundberg, Penser (som tagit kontroll över den tidigare Asken-gruppen), Stenbeck, Söderberg, Wall, Wallenberg och Weil. Finansgrupper utan familjeband är i Sundqvists förteckning ABV (Pronator, Företagsfinans), Dunker, Handelsbanken/Industrivärden och Volvo-Skanska. Han slår alltså ihop grupper som Ägarutredningen ser som separata och menar att Ulf G. Lindén och familjen Carlsson (Transatlantic) var en gemensam ägargrupp liksom Volvo och Skanska. I boken går det dessutom att identifiera några finansfamiljer till som han inte listar, Persson, Roos, Kempe och Douglas,

Ägargrupper, Ägarutredningen 1985, Sundqvist 1987

Wallenberg, Wallenberg
Industrivärden, Industrivärden
Ax:son Johnson, Ax:son Johnson
Skanska, Volvo-Skanska
Wall, Wall
Stenbeck, Stenbeck
Bonnier, Bonnier
Söderberg, Söderberg
Kempe/Carlgren, Kempe/Carlgren
Pronator, ABV
Lundberg, Lundberg
Penser, Penser
Lindén, Carlsson-Lindén
Douglas, Douglas
Volvo, se ovan
Boliden, –
Lindholm, –
Kamprad, –
von Kantzow, –
Olsson, –
-, Persson
-, Dunker
-, Weil
-, Roos
-, Björkegren

Gruppen Företagsfinans-Pronator-ABV eller vad vi vill kalla den var försvunnen 1988. Förutom de grupper och familjer jag redan nämnt i samband med finanskrisen 1990-94 så försvann också Penser, Björkegren och Roos försvann i samma veva.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/12/finansfamiljer-enligt-agarutredningen-1988/feed/ 0 1244
Finansfamiljer enligt Industriverkets undersökning 1979 http://15familjer.zaramis.se/2018/05/12/finansfamiljer-enligt-industriverkets-undersokning-1979/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/12/finansfamiljer-enligt-industriverkets-undersokning-1979/#respond Sat, 12 May 2018 15:27:33 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1251 Läs mer...]]> Inlägget är del 2 av 4 i serien Finansfamiljer 1960-2018

Industriverket genomförde en undersökning av ägandet i det svenska näringslivet 1977-79 som publicerades 1980 (SIND 1980:5). Undersökningen kartlade 10 familjer med ägarintressen i företag med fler än 5 000 anställda plus ytterligare 2 familjer med företag som hade fler än 2 000 anställda. Dessutom var 9 direktörsledda företagsgrupper kartlagda varav tre hade varit familjestyrda år 1963. Sammanlagt 12 finansfamiljer och 9 finansgrupper varav 20 med fler än 2 000 anställda.

De kvarvarande familjerna var Wallenberg, Ax:son Johnson, Salén, Wall, Klingspor/Stenbeck, Bonnier, Söderberg, Broström och Kempe och de som ändrats till direktörskontrollerade grupper var Wehtje som blivit Euroc/Cementgjuteriet, Dunker som nu kontrollerades av en grupp direktörer med bas i några stiftelser och Mark/Carlander som blivit Asken. Kvarvarande direktörsstyrda grupper var Handelsbanken/Industrivärden och Custos. Nya familjer var Salén, Wall, Philip-Sörensen (Securitas), Philipson och Persson (HM) och nya ägargrupper var Praktikergruppen, Företagsfinans, Cardo och Säfveån. Siffrorna på antalet anställda i familjen Philip-Sörensens företag är dock alldeles för låga då familjen också ägde två större företag registrerade i Danmark.

Antal anställda i Sverige för olika ägargrupper 1977 enligt SIND 1980:5. Kontrollerade och delkontrollerade företag.

Wallenberg, 220 000
Industrivärden, 172 000
Custos, 79 000
Ax:son Johnson, 51 000
Asken, 37 000
Salén, 32 000
Cementkapitalet, 32 000
Praktikergruppen, 28 000
Wall, 34 000
Stenbeck, 28 000
Bonnier, 23 000
Söderberg, 17 000
Företagsfinans, 12 000
Broström, 11 000
Cardo, 7 000
Kempe, 7 000
Dunker, 6 000
Philip-Sörensen, 6 000
Philipson, 3 000
Persson, 2 000

Några år innan Industriverkets undersökning kom ut så publicerades Vem äger storföretagen (1977) av Sverker Lindström och Sten Nordin.  Boken tar upp finansfamiljerna Wallenberg, Stenbeck/Klingspor, Salén, Ax:son Johnson, Wall, Mark/Carlander, Bonnier, Philip-Sörensen, Linander/Gorthon, Söderberg, Dunker, Kempe/Carlgren, Kockum, Broström och Malmros/Roos. Dessutom finansgrupperna Volvo, Custos/Säfveån, Cementkapitalet och Gränges. 15 familjer och 4 finansgrupper. Linander/Gorthon motsvarar Företagsfinans och för en gångs skull är Gränges med.

C.H. Hermansson gav 1981 en utökad och omarbetad version av Monopol och storfinans – de 15 familjerna i två volymer med titlarna Kapitalister I – Monopol och Kapitalister II – Storfinans. De böckerna tog upp finansfamiljerna Wallenberg, Söderberg, Ax:son Johnson, Bonnier, Kempe/Carlgren, Klingspor/Stenbeck, Roos & Malmros, Salén, Wall, Persson, Philipson och Philip-Sörensen samt finansgrupperna Industrivärden/Handelsbanken, Dunker och Custos. Det handla rom förhållandena 1979

Ägargrupper, SIND 1979, Lindström 1977, Hermansson 1979

Wallenberg, Wallenberg, Wallenberg
Industrivärden, -, Industrivärden
Ax:son Johnson, Ax:son Johnson, Ax:son Johnson
Euroc/Cement, Cementkapitalet, Euroc/Cement
Wall, Wall, Wall
Klingspor/Stenbeck, Klingspor/Stenbeck, Stenbeck
Bonnier, Bonnier, Bonnier
Söderberg, Söderberg, Söderberg
Kempe, Kempe/Carlgren, Kempe/Carlgren
Asken, Mark/Carlander, Asken
Dunker, Dunker, Dunker
Custos, Custos, Custos
Salén, Salén, Salén
Broström, Broström, Broström
Philip-Sörensen, Philip-Sörensen, Philip-Sörensen
Persson, -, Persson
Philipson, -, Philipson
Företagsfinans, Linander/Gorthon, -,
Praktikergruppen, -, –
Cardo, -, –
-, Roos/Malmros, Roos/Malmros
-, Volvo, –
-, Gränges, –
-, Kockum, –

Överensstämmelsen mellan de olika listningarna är ganska stor, men Lindström och Nordin har tagit med fler direktörskontrollerade företag än de andra. Ett direktörskontrollerat företag som saknas är Esselte.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/12/finansfamiljer-enligt-industriverkets-undersokning-1979/feed/ 0 1251
Ägarutredningen – Dunker http://15familjer.zaramis.se/2018/05/11/agarutredningen-dunker/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/11/agarutredningen-dunker/#respond Fri, 11 May 2018 10:38:28 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1241 Läs mer...]]> Inlägget är del 19 av 19 i serien Ägarutredningen 1988

Dunkergruppen är en samlande beteckning för Henry och Gerda Dunkers nr Donationsfond nr 1 och 2 samt Henry och Gerda Dunkers Stiftelse. De var år 1963 kontrollerande ägare i gummiföretagen Trelleborg och Tretorn med tillsammans närmare 8 000 anställda.

Tretorn såldes år 1980 till investmentföretaget Aritmos och sysselsättningen i Trelleborg minskade kraftigt i slutet av 1970-talet och början 1980-talet, varför Dunkergruppen år 1985 inte återfanns bland ägare som kontrollerade företag som minst 5 000 anställda.

Dunkergruppens bortfall ur gruppen stora ägare under 1980-talets första hälft var emellertid en tillfällig företeelse. Trelleborgs verksamhet har efter år 1985 kraftigt expanderat dels internt, dels genom företagsförvärv. Det sysselsättningsmässigt största förvärvet gjordes år 1987 då Trelleborg köpte Boliden med 15 000 anställda.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/11/agarutredningen-dunker/feed/ 0 1241
Ägarutredningen – Företagsfinans http://15familjer.zaramis.se/2018/05/11/agarutredningen-foretagsfinans/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/11/agarutredningen-foretagsfinans/#respond Fri, 11 May 2018 09:59:27 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1236 Läs mer...]]> Inlägget är del 18 av 19 i serien Ägarutredningen 1988

Företagsfinans, som 1979 saknade kontrollerande ägare och ingick i flera ömsesidiga ägarsamband. Företagsfinans betraktades därför som slutägare. Företaget hade år 1979 helägd industrirörelse med drygt som en 400 anställda och var största ägare i ABV med närmare 10 000 anställda liksom i Gorthon Invest och Sture Ljungdahl AB.

Byggnads- och fastighetsföretaget ABV bildades år 1977 genom en sammanslagning av de två företagen AB Armerad Betong och Vägförbättringar AB. Ägarstrukturen i ABV utmärktes under 1980-talets första hälft av omfattande ömsesidiga ägarsamband med företagen Balken och Företagsfinans. Tillsammans hade två av företagen alltid majoritet i det tredje företaget av de tre, vilket skapade en mycket stark ställning för företagsledningen i ABV och utestängde potentiella förvärvare av företaget. Konstruktionen tilldelades i media epitetet hajburen.

Industrirörelsen såldes under slutet år 1979. Tre år senare såldes också innehaven i Gorthon Invest och Sture Ljungdahl, varefter endast kontrollinnehavet i ABV återstod. Efter flera strider om kontrollen över Företagsfinans och därmed indirekt även om ABV, vilka beskrivits i utredningens rapport Ömsesidigt aktieägande mellan svenska börsföretag Ds I 1986:6, förvärvades Företagsfinans år 1986 av konsultföretaget Pronator. Företagsfinans position som slutägare försvann därmed och år 1988 lät Pronator avyttra ABV-innehavet till det av släkten Ax:son Johnson kontrollerade Nordstjernan.

ABV omsatte år 1987 drygt 10 miljarder kronor och hade i genomsnitt under året 12 000 anställda.

Ägarutredningen SOU 1988:38

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/11/agarutredningen-foretagsfinans/feed/ 0 1236
Ägarutredningen – Pronator http://15familjer.zaramis.se/2018/05/10/agarutredningen-pronator/ http://15familjer.zaramis.se/2018/05/10/agarutredningen-pronator/#respond Thu, 10 May 2018 19:20:54 +0000 http://15familjer.zaramis.se/?p=1234 Läs mer...]]> Inlägget är del 17 av 19 i serien Ägarutredningen 1988

Gruppen Jacobsson-Larsson-Wattin utgör företagsledningen i konsultföretaget Pronator och är tillika företagets huvudägare. Genom Pronators förvärv hösten 1985 av förvaltningsföretaget Balken Invest som i sin tur var byggnadsföretaget ABV, blev Jacobsson-Larsson-Wattin i största ägare i praktiken också kontrollerande ägare i ABV med 10 000 anställda och ingick därför bland de stora ägarna i näringslivet detta år. ABV-innehavet såldes emellertid våren 1988 till Nordstjernan, som därefter förvärvade resterande aktier i ABV.

Ägarutredningen SOU 1988:38

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

]]>
http://15familjer.zaramis.se/2018/05/10/agarutredningen-pronator/feed/ 0 1234