Koncentrationsutredningen – Wallenberg

Inlägget är del 1 av 18 i serien Koncentrationsutredningen 1968

Familjen har definierats som Jacob Wallenberg, Marcus Wallenberg samt den senares barn. Ägargruppens privata nettoförmögenhet uppgår till ca 125 mkr, varav ca 80 procent innehas av två personer. Därjämte kontrollerar familjen Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som tillkom 1917, samt ett par mindre stiftelser benämnda Jacob Wallenbergs stiftelse samt Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse. Enligt till utredningen lämnade uppgifter uppgick den förstnämnda stiftelsens tillgångar till 370 mkr. år 1964, 445 mkr. år 1965 och 340 mkr. år 1966.  Den totala förmögenhet, som familjen Wallenberg disponerade över 1964 genom eget innehav och via stiftelser kan uppskattas till ca 500 mkr. Omfattningen av familjen Wallenbergs

Den förmögenhet, som familjen Wallenberg äger och/eller kontrollerar är vid första anblicken förvånansvärt liten i förhållande till det stora antal företag, vari familjen har betydande ägarintressen. Förklaringarna till denna diskrepens är dels att ägandet med få undantag har karaktären av minoritetsintresse i företag med många aktieägare och dels att »pyramidbyggandet» eller »ask-i-askägandet» är långt drivet. Båda företeelserna är »kapitalsparande» i den meningen att de minskar storleken av den minsta kapitalinsats, som är nödvändig för att erhålla kontroll över ett visst antal företag. Stiftelsen Knut och Alice Wallenbergs stiftelse är strategisk i sammanhanget genom storleken och sammansättningen av dess aktieinnehav. Stiftelsens tillgångar ägs varken av privatpersoner eller det offentliga. Familjen Wallenbergs starka position inom svenskt näringsliv bygger därför främst på den fullständiga kontrollen över en förmögenhetsmassa, som inte tillhör familjen.

I Enskilda Banken, Smålands Bank, Bohusbanken och Skånska Banken avviker ägarstrukturen markant från övriga privata bankers. I Enskilda Banken äger fam. Wallenberg (definierad som Jacob Wallenberg, Marcus Wallenberg samt den senares barn), Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Jacob Wallenbergs stiftelse samt Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse tillsammans aktier motsvarande 28 procent av totala röstetalet.

I Smålands Bank kontrollerar fam. Wallenberg 19 procent av totala röstetalet, huvudsakligen via Providentia (se nedan). I Bohusbanken kontrollerar fam. Wallenberg 51 procent av röstetalet, huvudsakligen via Investor (se nedan). Därjämte innehas 26 procent av bankens aktier av Turitz & Co, vari fam. Wallenberg också har starka ägarintressen.

Som nämnts kontrollerar familjen via eget innehav samt via Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Jacob Wallenbergs stiftelse samt Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse sammanlagt 28 procent av totala röstetalet i banken. Motsvarande andelar i Investor och Providentia är 21 procent (26 procent om bankens pensionsstiftelse medräknas) resp. 20 procent. Alla tre andelarna är mångdubbelt större än andelen för näst största ägaren i resp. företag.

I Investor företrädde styrelsen vid 1963 års ordinarie bolagsstämma 24 procent av totala antalet röster på stämman. Dessa senare utgjorde i sin tur 25 procent av totala röstetalet ultimo 1962. I Providentia företrädde styrelsen vid 1963 års ordinarie bolagsstämma 15 procent av totala antalet röster på stämman. Dessa senare utgjorde i sin tur 20 procent av totala röstetalet ultimo 1962.

Huvudbeståndsdelen i den av familjen Wallenberg kontrollerade förmögenhetsmassan är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som ställt detaljerade uppgifter om sin verksamhet till utredningens förfogande.

Stiftelsen bildades 1917 genom en donation på 20 mkr. Stiftelsen var vidare universell testamentstagare efter både Knut A. Wallenberg och fru Alice Wallenberg. Andra donationer har inte förekommit. Enligt stadgarna har stiftelsen »till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig forskning och undervisnings- eller studieverksamhet av landsgagnelig innebörd; och skall detta ändamål ses till godo genom direkta anslag eller anslag till institut för sådan forskning eller verksamhet».

Under tioårsperioden 1957—66 beviljades anslag på tillsammans 60 mkr. Sedan verksamhetens början 1918 har t. o. m. 1966 totalt 116 mkr anslagits för olika ändamål. P. g. a. sin allmännyttiga karaktär är stiftelsen befriad från skatt. Av stiftelsens årsinkomst ska enligt stadgarna minst tio och högst tjugo procent läggas till stiftelsens kapitaltillgångar.

Enligt 1917 års donationsbrev ska stiftelsens styrelse bestå av ordföranden, vice ordföranden och verkställande direktören i direktionen för Stockholms Enskilda Bank samt ytterligare två personer, som utses enligt stadgarna. Stiftelsens styrelse uppbär inte något arvode. Enligt stiftelsens stadgar ska styrelsen bestå »av minst fyra och högst sju svenska män». Styrelseledamöterna äger att vid behov själva utse ny ledamot i styrelsen. Stiftelsens styrelse under 1967 utgörs av bankdirektör Jacob Wallenberg (ordförande), tekn. dr Marcus Wallenberg (vice ordförande), bankdirektör Marc Wallenberg Jr och professor Arne Tiselius. Verkställande direktör är kammarherre Oscar af Ugglas.

Stiftelsens ekonomiska förvaltning och räkenskaper granskas av de för banken under samma år utsedda revisorerna. Såväl styrelsens som revisorernas berättelser föredras vid bankens ordinarie bolagsstämma. Har revisorerna ingen anmärkning mot styrelsens ekonomiska förvaltning ska enligt stadgarna ansvarsfrihet anses beviljad. I motsatt fall äger bolagsstämman besluta ifråga om ansvarsfrihet för stiftelsens styrelse.

Stiftelsens värdepapper ska förvaras i bankens notariatavdelning. De värdepapper, vilka såsom gåva eller testamente tillfallit stiftelsen, får endast avyttras om samtliga styrelseledamöter än ense därom eller om laga hinder föreligger mot att behålla värdepapperen. I stadgarna heter det vidare om »Stockholms Enskilda Bank skulle komma att upphöra med sin verksamhet eller komma att upphöra såsom i huvudsak privatägt företag, ankommer det på bankens styrelse att dessförinnan avgöra vilka bestämmelser, som skola träda i stället för» vad som stadgats rörande förvaring av stiftelsens värdepapper, revision samt beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen. För ändringen av stadgarna krävs att stiftelsens styrelse och revisorer är ense därom.

Stiftelsens tillgångar består uteslutande av värdepapper och fordringar. Stiftelsen har i det närmaste inga skulder varför stiftelsens brutto- och nettoförmögenhet i stort sett överensstämmer. Marknadsvärdet av stiftelsens tillgångar 1962—66 redovisas i tabellen neda. Såsom framgår dominerar svenska aktier helt. De största aktieposterna är i:

Namn, andel av stiftelsens totala tillgångar 1965, andel av röstetalet i företaget 1962

1. Stockholms Enskilda Bank, 18,7 %, 19,8 %
2. AB Investor, 25,7 %, 18,0 %
3. Förvaltnings AB Providentia, 14,2 %, 14,9 %
4. AB Scania-Vabis, 22,2 %, 14,5 %
5. Telefon AB L. M. Ericsson, 9,7 %, 5,4%
6. Wikmanshytte Bruk AB, 1,4 %, 20,4%
7. Järnvägs AB Stockholm—Saltsjön, 1,8 %, 53,1 %

Hur familjen Wallenberg som beslutsenhet bör definieras kan självfallet diskuteras men starka skäl talar för att den i detta sammanhang riktigaste definitionen är Jacob Wallenberg, Marcus Wallenberg samt den senares barn.

Familjens privata nettoförmögenhet uppgick 1964 till ca 125 mkr, varav ca 80 procent innehades av två personer. Den totala förmögenhet, som familjen Wallenberg kontrollerar via Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, vissa personliga stiftelser samt personliga förmögenheter kan på basis av uppgifter från taxeringskalendern, utdelningsuppgifter och uppgifter från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse uppskattas till ca 500 mkr 1964 och ca 600 mkr 1965. Detta förefaller vid första anblicken litet sett mot bakgrunden av det stora antal företag, som ingår i den Wallenbergska intressesfären. Såsom framgår senare beror denna disproportion bl. a. på att ägandet är organiserat efter »ask i ask»-principen. Det bör vidare observeras att av de sammanlagda anslagsbeloppen under ca 50 år har ungefär hälften beviljats under de senaste tio åren, vilket tyder på en kraftig ökning av tillgångarnas värde och avkastning sedan 1957 även med hänsyn tagen till penningvärdeförsämringen.

Utsträcks definitionen av »familjen» Wallenberg så långt som till att omfatta A. O. Wallenbergs samtliga ättlingar jämte makar och makor samt diverse personliga stiftelser uppgick »familjens» totala nettoförmögenhet 1964 till i mycket runda tal 200 mkr (exkl. förmögenheter, som ingifta medlemmar av släkterna Söderberg och Wehtje har) vid sidan av Knut och Alice Wallenbergs stiftelses förmögenhet. I samtliga fall ovan får reservationer göras för att anlitande av uppgifter om taxeringsvärden i viss utsträckning innebär en underskattning av förmögenheternas storlek.

Observera att antalet anställda avser anställda i Sverige.

Observera att antalet anställd avser anställda i Sverige.

Observera att antalet anställda avser anställda i Sverige.

Överlägset störst av ägargrupperna är familjen Wallenberg, vars företag i tabellkategori 1 och 2 hade en sammanlagd sysselsättning på ca 150 tusen, motsvarande drygt 7 procent av totala privata sysselsättningen. Berörda storföretag hade 24 procent av samtliga anställda inom den privata storföretagssektorn. 25 av företagen var börsnoterade. Några fullständiga uppgifter om antalet anställda utomlands finns inte men nämnas kan att sex av de största företagen (inom tabellkategori 1 och 2) i vilka familjen Wallenberg hade ägarintressen, tillsammans hade ca 100 000 utlandsanställda 1960.

Inom Wallenberggruppen däremot är mönstret mera komplicerat. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse är den dominerande aktieägaren i banken, Investor och Providentia. De båda holdingbolagen äger i sin tur direkt och via sina dotterbolag betydande poster i ett stort antal företag. Mycket ofta kompletteras dessa poster med familjen Wallenbergs privata aktieinnehav och av bankens pensionsstiftelses placeringar. I vissa företag är dock i stället Knut och Alice Wallenbergs stiftelse den största ägaren.

Inom vissa sektorer av Wallenbergsgruppen finns ett mycket utpräglat »pyramidbyggande», d. v. s. dominerande minoritetsintressen innehas i ett företag, som i sin tur har dominerande minoritetsintressen i ett annat företag, som i sin tur .. . etc. Redan kedjan Knut och Alice Wallenbergs stiftelse — Investor och Providentia — övriga företag innebär »pyramidbyggande» men kedjorna är i vissa fall längre, såsom framgår av vidstående schema.

Tillgångarna hos Knut och Alice Wallenbergs stiftelse ägs varken av privatpersoner eller det offentliga. Stiftelsens aktieinnehav är genom sin storlek och sammansättning avgörande för storleken av den Wallenbergska intressesfären. Familjen Wallenbergs starka ägandemässiga position inom svenskt näringsliv bygger därför på den fullständiga kontrollen över en förmögenhetsmassa, som inte tillhör familjen. Det är dessutom frågan om en förmögenhetsmassa, som p. g. a. sin förvaltningsform är skyddad mot både uppdelning och arvskatt i samband med generationsskiften. Förmögenhetsmassan kan därför på mycket lång sikt uppnå snabbare genomsnittlig tillväxttakt än vanliga privata förmögenheter.

Även om hänsyn tas till eventuella underskattningar av den förmögenhet, som familjen Wallenberg äger och/eller kontrollerar, är totalbeloppet (500-600 mkr) förvånansvärt litet i förhållande till det stora antal företag, vari familjen har betydande ägandeintressen. Förklaringarna till denna diskrepens är två, nämligen dels att ägandet med få undantag har karaktär av minoritetsintresse i företag med många aktieägare, dels att »pyramidbyggandet» är långt drivet. Båda företeelserna är »kapitalsparande» i den meningen att de minskar storleken av den minsta kapitalinsats, som kan tänkas vara nödvändig för att erhålla kontroll över ett visst antal företag.

Koncentrationsutredningen SOU 1968:3

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

NavigationKoncentrationsutredningen – Roos >>
Advertisements

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.