Bankväsendet – Sundsvallsbanken

Sundsvalls Enskilda Bank grundades 1864. Redan 1869 övertogs en en annan bank, nämligen Filialbanken i Östersund. Därefter följde en rad övertaganden under åren, 1875 övertogs delar av Filialbanken i Sundsvall, 1911 AB Sollefteå Folkbank, 1914 AB Ljusdals Folkbank, 1917 AB Hudiksvalls Bank, 1919 Torsåkers Spar- och Diskontokassa, 1921 Ab Nylands Folkbank och 1922 AB Bollnäs Folkbank.

Filialbanken i Sundsvall hade bildats 1855 på initiativ av A.O. Wallenberg. Filialbankerna var en sorts halvprivata banker, som fungerade som filialer till riksbanken men med lokal förankring. De hade begränsad rörelsefrihet men blev ändå till stor nytta för näringslivet genom sin utlåningsverksamhet. Filialbanken i Sundsvall tog också initiativ till utvidgning av det svenska telegrafnätet norrut från Gävle, och den 2 oktober 1856 kunde det första telegrammet skickas från Sundsvall. I styrelsen för Filialbanken satt vid dess upplösning bland annat Fr. Bünsow, Aug. Edström, A.P. Hedberg och Aug. Sundberg.

Den första styrelsen i Sundsvalls Enskilda Bank bestod av rektor Erik Berggren, befallningsman J.A. Hellman, grosshandlarna C.A. Axell, G.F. Cavallin, A.P. Hedberg, Nils Wikström och Nils Åström, samt borgmästaren Magnus Ahlgren, brukspatron C.F. Huss och kamrer Götrik Gihl. Samtliga utom brukspatron Huss var ledamöter av stadsfullmäktige i Sundsvall, Åström och Berggren satt även i filialbankens styrelse. Familjen Wikström var från början de största ägarna och representanter för familjen fanns kvar i styrelsen för banken så sent som i början av 1970-talet även om man då inte var någon större aktieägare i banken.

På grund av det spektakulära bankrånet i Linköping år 1854 så hade bankerna redan tidigt en omfattande säkerhet. Något som också gällde Sundsvallsbanken:

Där man hanterar pengar har man alltid fått vara på sin vakt mot tjuvar. Bankstölden i Linköping 1854 påverkade bankbyggnadernas disposition. I början på 1900-talet var Sundsvallsbankens anställda utrustade med revolvrar, till eget och bankens skydd!

Sundsvallsbanken var en av få banker som var helt oberörd av Kreugerkraschen 1932 då Berggren som var bankens direktör inte hade haft något förtroende för Ivar Kreuger. År 1934 blev banken aktiebolag istället för ett så kallat solidariskt bankbolag och 1964 fick banken namnet Sundsvallsbanken. VD år 1969 var Jan Wallander som året efter rekryterades till Handelsbankenoch skulle komma att bli en legendarisk VD där mellan 1970 och 1978.

Förutom träbaronfamiljerna Wikström och Hedberg är också Örnsköldsviksfamiljen Hannell kopplad till Sundsvallsbanken där Gösta Hannell satt i styrelsen 1967-1975. Familjen Hannell hade en bakgrund som spritsmugglare på 1930-talet, men på 1960-talet började man med legitim affärsverksamhet. Gösta Hannell byggde upp sitt företag Hannells Industrier (Röda Ulvens surströmming, numera främst en förpackningsindustri i Falkenberg) med stöd från kommunen, han satsade på fastighetsaffärer och smet med skatten. Hans bror Folke Hannell var dock ännu mer ökänd som en del av den organiserade brottsligheten i Stockholm. Vinstbolagsaffärer, bolagsplundring, ocker, fastighetsfiffel, beskydd, indrivning och liknande sysslade han och hans kumpaner, däribland brodern Bror Hannell och Bo Cederholm, med. I många av dessa affärer hade han ofta hjälp av Sundsvallsbanken där ju brodern Gösta satt i styrelsen.

Precis som för andra provinsbaker i Sverige dominerades ägandet i Sundsvallsbanken under 1960- och -70-talen av de svenska försökringsbolagen som ju inte var några aktiva ägare. Även Sundsvallsbanken blev i likhet med andra småbanker föremål för uppköp och uppköpsförsök under 1970-talet. 1976 hade sålunda Anders Wall och Beijerinvest skaffat sig kontroll i banken genom att inneha 7,7% av rösterna och kapitalet. Under början 1980-talet stärkte man sitt grepp över banken.

Sundsvallsbanken fusionerades år 1986 med Uplandsbanken. Vice ordförande i Uplandsbanken var Thomas Matsson som också var verksam som rådgivare till Anders Wall. Denna personkontakt underlättade och banade väg för fusionen. Namnet på den fusionerade banken blev Nordbanken. I Nordbanken innehade Walls Beijerinvest 6,1% av rösterna och AB Custos, som nu kontrollerades av Volvo och Skanska, 11,9%. Fyra år senare, 1990, fusionerade Nordbanken och statliga PK-banken och blev så småningom den bank som idag heter Nordea.

Idag är Sundsvallsbanken ett av de varumärken Den Danske Bank använder sig av och har inget gemensamt med den ursprungliga Sundsvallsbanken.

Andra källor:
Veckans Affärer 1977-1983
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Ägandet i det privata näringslivet SIND 1980:5
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1987
Aktieägarens uppslagsbok 1969
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Pockettidningen R nr 6 1978

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2010.

Ett svar på “Bankväsendet – Sundsvallsbanken”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.