Spekulanterna – Pronator

Inlägget är del 10 av 10 i serien 1980-talets spekulanter

Pronators historia började 1947 då byggkonsultföretaget Orrje & Co startades:

Ett företag som grundades redan hösten 1947 av fem ingenjörer; Alfred Orrje, Bengt Wård, Hans Hilborn, Björn Romson och Lars Berlin. Verksamhetens inriktning var från början utredningar och bygghandlingar för vatten- och avloppsanläggningar. Företagets expansion tog fart och under senare hälften av 50-talet började Orrje & Co köpa in mindre konsultföretag, vilket tillsammans med traditionell anställning förde upp företaget till ett av landets större ingenjörsföretag med ca 600 anställda i början på 60-talet.

1977 bytte företaget namn till Scandiaconsult AB, vilket innan des var namnet på ett dotterbolag med verksamhet i utlandet, bland annat i Egypten. Två år senare omorganiserades koncernen igen och börsnoterades med namnet Prospector AB. 1983 såldes 50% av aktierna i företaget till bolaget Enator med John Wattin, Christer Jacobsson och Hans Larsson som huvudägare:

De nya ägarna med John Wattin som ny koncernchef vände ut och in på konsultverksamheten. Scandiaconsult fick en ny affärsidé: Teknisk Management, vilken med Wattins ord innebar totalansvar för projektledning, ekonomi, juridik och teknik enligt kundens behov. Scandiaconsult organiserades i sektor teknisk samhällsförnyelse, teknisk fastighetsförnyelse, teknisk industriutveckling och teknisk energi- och miljöutveckling på Stockholmskontoret samt zon Syd, Mitt och Nord ute i landet.

Prospector namnändrades efter något år till Pronator och blev moderföretag till Enator, Scandiaconsult, Pelarbacken, Knight, Balken samt fler inköpta företag.

Balken var tidigare huvudägare i de två byggbolagen ABV och Armerad Betong. Företag som slagits ihop till ABV och som kontrollerades av investmentbolaget Företagsfinans. Ett bolag som 1977 kontrollerades av skånskt kapital med bland annat familjerna Linander och Gorthon. I praktiken var dock Företagsfinans-ABV en direktörskontrollerad självägande (genom korsvist ägande) företagsgrupp. 1981 ansåg Veckans Affärer dock att Företagsfinans och ABV var under Anders Wallsoch investmentbolaget Argentus kontroll. I slutet av 1985 hade dock Pronator skaffat sig den största ägarposten i Företagsfinans och kan sägas ha kontrollerat både Fröetagsfinans och ABV med totalt omkring 10 000 anställda. Pronators uppköp finansierades till stor del med lån på aktierna på samma sätt som Penser och andra 1980-tals spekulanter gjorde.

1988 såldes innehavet i ABV av och bolaget fusionerades med Johnason Construction Comapny till NCC, ett företag kontrollerat av familjen Ax:son Johnson. 1989 säljs dotterbolagen Enator och Scandiaconsult ut och noteras på börsen. Scandiaconsult AB ägs numera av det danska företaget Ramböll. Enator har ombildats flera gånger och haft många olika ägare under åren och ingår numera i det finskägda företaget Tieto-Enator. John Wattin tycks ha forstatt vara aktiv i bolaget under lång tid.

Pronator ville nu bli ett fastighetsbolag och rida på de ökade fastighetspriserna. Man startade finansverksamhet och fondkomissionsbolag samt lånade stora belopp till spekulativa fastighetsaffärer. Men resultatet blev en katastrof och en del av fastighets- och bankrisen i Sverige. Ägarnas spekulationer drog ner både dem och Pronator i skiten:

Sommaren 1990 beslutar Pronator att framöver skall fstighetsmarknaden vara den enda hävstången för företagets kapitalinsatser. Ett investeringsprogram på 3,5 miljarder för fastigheter – och ca 0,5 miljarder i en tankbåt – finns beslutat.
Det handlar inte bara om oklar långsiktig affärsinriktning och dålig timing bakom Pronators fall. Det handlar i högsta grad om styrelseansvar för djärv risktagning!
Med facit i handen är det lätt att ifrågasätta om det verkligen fanns realism bakom möjligheterna att klara investeringarna.

[…]

– En oklar affärsidé och avsaknaden av ett stabilt kassaflöde borde varit varningssignaler för marknaden, menar Lars Milberg, Aktieägarombudsman vid Sveriges Aktiesparares Riksförbund.
Pronator meddelar under sommaren att man skall avveckla finansrörelsen och helt koncentrera sig på fastighetsmarknaden – finansrörelsen hade för delårsperioden genererat ett överskott på 19 Mkr (1989:47) medan fastighetsrörelsen i själva verket hade en förlust på 23 Mkr.
Det fanns alltså en indikation under juli månad, då det offentliggjordes att Jan Engström ska lämna Pronator.

Under 1990 kraschade bolaget, kontrollbalansräkning upprättades och bolaget hamnade i rekonstruktion. Christer Jacobsson avgick som VD, och till slut bestod styrelsen enbart av Björn Wolrath, VD i försäkringsbolaget Skandia och Jan Carlzon, känd från SAS. För att få en ny beslutsmässig styrelse valdes Carl Florby f.d. VD i Assa, Sven-Erik Nilsson, VD i Probo och Lars-Eric Petersson (som sen blir VD i Pronator och sedan blir ökänd i Skandia-skandalen många år senare) in i styrelsen på en extra bolagsstämma.

Pronator försvann så småningom som företag men Christer Jacobsson kom sen att göra comeback i en ny bubbla, IT-bubblan och där gick det lika illa som under fastighetsbubblan med tillägget att han då blåste en hel del småsparare och kom undan själv. John Wattin har dykt upp som riskkapitalist (ofta kallade sånt som affärsänglar, drakar och liknande) i Indien och andra bolag. Han fortsätter alltså på den spekulativa banan. Numera tillsammans med sin son, Martin Wattin.

Hans Larsson har för sin del senare suttit i en del svenska storföretags styrelser, däribland Handelsbanken och Nobia liksom i det riskkapitalbolagsägda Attendo Care.

Läs mer: Sydsvenskan, RT1, 2, 3, AV, DI,

Andra källor:
Sverker Lindström, Vem äger storföretagen, 1977
Björn Elmbrant, Dansen kring guldkalven, 2005
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges Börsföretag 1986

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen 2009.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,, , , , , , , , , , , ,
, , , , , , ,,

Navigation<< Refaat El-Sayed
Advertisements